Deportivo - Alcorcón
0 - 0

Som om planen sluttat brant

Newcastle lyckades med vad inget lag mäktat med på de senaste sju matcherna, nämligen att göra mål på Everton på Goodison Park. Två gånger om dessutom, men tyvärr hade laget dessförinnan stått för en farsartad första halvlek där hemmalaget i allmänhet och Romelu Lukaku i synnerhet hade lekstuga med ett desorienterat NUFC.

Alan Pardew bjöd på ett par överraskningar i startelvan, både Papiss Cissé och Yohan Cabaye fick finna sig i att inleda denna match på bänken, istället var det Yoan

Gouffran och Cheik Tioté som fick chansen från start. I övrigt den förväntade uppställningen från gästernas sida.

Erkänt hemmastarka Everton behöver bara fem minuter på sig att sätta första bollen bakom Tim Krul i gästernas mål, och det skulle tyvärr bara visa sig vara början på haveriet.

Det gryende samarbetet mellan Coloccini och Yanga-Mbiwa som såg så lovande ut efter nollorna mot Fulham och West Ham krackelerar plötsligt fullständigt, och den tidigare Montpellierkaptenens första halvlek skapar fasansfulla minnesbilder av Titus Brambles bravader.

Innan eländet är över har Everton hunnit med att göra två mål till mot ett till synes uppgivet och ointresserat Newcastle, och bilden på ett gråtande i barn i famnen på sin far uppe på läktaren symboliserar första halvlek på ett sätt som inga ord kan matcha, så jag nöjer mig med att konstatera att jag för första gången i mitt liv önskade att matchen var slut, trots 0-3 på tavlan.

Pardew agerar i halvtid och tar ut den horribelt usla Yanga-Mbiwa till förmån till Mike Williamson, och även om inte Williamson är någon Baresi så kändes det faktiskt rätt tryggt att se honom komma in, och en tanke av ”det kan åtminstone inte bli sämre” infann sig.
Hatem Ben Arfa får även han kliva av, och Yohan Cabaye ersätter på mittfältet.

Detta (kombinerat med ett riktigt Bravehearttal i pausen får man förmoda) fungerar otroligt nog, samtidigt som Everton verkar gå ner sig en aning så börjar Newcastle äntligen se ut som om man bryr sig lite om vad som händer, och med två fotbollslag på planen blir det plötsligt match.

Yoan Gouffran är oerhört nära att reducera i inledningen av andra, men han träffar stolpen bakom Tim Howard som nog undrade vad det runda vita som kom farande mot honom var, då han stått nästan totalt sysslolös under första halvan av matchen.

Istället kommer reduceringen ett par minuter senare när Yohan Cabaye sätter ett drömmål bakom Tim Howard, och glöden i fransmannens ögon är något man inte sett på evigheter. Om det beror på att han vill till VM i Rio eller faktiskt bryr sig om NUFC ska man kanske låta vara osagt, men i vilket fall som helst gynnar det både Cabaye och laget om han kan visa upp den här sidan lite oftare.

Pardew gör sitt sista byte när Cissé kommer in istället för Anita, och Newcastle går för ytterligare reducering.

Man skapar några bra chanser, men tyvärr dröjer det till minut 90 innan Loïc Remy äntligen får in bollen, och ger matchen riktigt nerv sista minuten.

Bortlaget får en chans till, men Remys avslut smiter över ribban, och Everton håller undan och vinner med 3-2 i en match vars halvlekar var så otroligt olika att det så här efteråt är svårt att tro att de tillhörde samma match.

Det håller naturligtvis inte att släppa upp ett lag till 3-0, och även om andra halvlek var riktigt bra, så förlåter det inte ur urusel den första genomfördes.

Slutresultatet kommer fungera som kosmetika för den i botten katastrofala första delen av matchen, där bristen på engagemang blandat med en rad fullständigt vansinniga misstag tillsammans bidrog till en av de sämsta halvlekar jag sett Newcastle genomföra, och det är rätt många vid det här laget.

Everton är ett mycket bra lag, inget tu tal om det, men denna match behövde de inte ens vara bra för att fullkomligen köra över motståndet under första halvlek.

Efter förlusten parkerar Newcastle på plats 16 med sju poäng på de inledande sex matcherna.
Nästa match spelas på lördag borta mot nykomlingen Cardiff City, och frågan är vilket NUFC som kommer dyka upp då, det menlösa, oengagerade bottengäng som blev fullständigt överkört eller det som faktiskt kämpade för märket, fansen och den svartvitrandiga tröjan?

Matchfakta

NUFC: Krul, Debuchy, Coloccini, Yanga-Mbiwa (Williamson 46), Santon, Tiote, Anita (Cisse 69), Ben Arfa (Cabaye 46), Sissoko, Remy, Gouffran.
Kvar på bänken: Elliot, Obertan, Sa.Ameobi, Dummett.

Varnad: Tiote.

Mål: Cabaye 51, Remy 89.

EFC: Howard, Coleman, Jagielka, Distin, Baines, McCarthy, Barry, Osman (Stones 90+2), Barkley (Naismith 88), Mirallas (Deulofeu 73), Lukaku.

Varnade: Baines, Mirallas, Barry.

Mål: Lukaku 5,37, Barkley 25.

Publik: 33495.

Domare: Phil Dowd