Spelarsummering 2022/23 - Anfallare
Med bara lite mer än en vecka kvar tills den första försäsongsmatchen och en allt hetare och alltjämt oviss transferperiod är det dags att göra den absolut sista bokföringen av säsongen 22/23 - även anfallarna skall såklart få betyg utkvitterade. Vi går i traditionsenlig laguppställningsmaner från höger till vänster – mest för att få avsluta säsongen positivt.
1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best
Facundo Pellistri - 4
(Matcher: 11 Mål: 0 Assist: 1)
Hur betygsätter man en spelare som allt som oftast var klockren när han kom in, men som på 11 matcher snittar 25 minuter per insats? Att ge Pellistri underkänt känns extremt hårt givet hur få minuter han faktiskt spelat, men någonting måste det ju vara som gör att han inte fått fler chanser varken under Ten Hag eller Solskjaer. Hans direkthet och energi var dock lika uppfriskande varje gång, och jag hoppas verkligen att vi kommer att få chansen att rättvist utvärdera Diego Forlans rekommendation långt senare än om någon vecka. ?
Antony - 5
(Matcher: 44 Mål: 8 Assist: 3)
Det florerar en hel radda massa påhittade litmus-test, ofta kopplade till spelare, för huruvida en åskådare eller supporter ”kan boll”. Ett sådant under säsongen har varit huruvida man uppskattar Antony eller inte. Medan det såklart är en viss vridning på det tycker jag det finns fog för att säga att tycker man Antony haft en svag första säsong i United så är man inte helt med på det klara över hur toppfotbollen utförs idag. Tycker man däremot att Antony ännu inte levt upp till sin smått orimliga prislapp har man givetvis desto mindre fel. Men faktum kvarstår att laget spelat otroligt mycket bättre när han varit på planen, att han har förmågor som länge saknats i Uniteds truppbygge och att han gav oss några otroliga stunder redan under sin debutsäsong – inte minst avgörandet mot Barcelona. Jag tycker Antony gjorde en bra debutsäsong alla faktorer inräknade, och liksom många andra i den här summeringen kommer han bara fortsätta växa med tydligare anfallslinjer och framförallt en bättre nia.
Anthony Martial - 3
(Matcher: 29 Mål: 9 Assist: 3)
Minns ni i höstas när Anthony Martial hade gjort typ en halvlek och hade ett bättre målsnitt än Haaland? Inte jag heller. Men det ger en ganska tydlig bild av säsongen i synnerhet och Martials tid i United i allmänhet. Skyhög potential och stunder av briljans men framförallt bara en fruktansvärd massa frånvaro. Uttrycket ”availability is the best ability” (det klingar inte lika bra på svenska) är sällan så påtagligt som när det gäller Anthony Martial, och för alla hans färdigheter är han helt enkelt inte tillgänglig tillräckligt ofta för att rättfärdiga varken lönen, väntan eller platsen som startnia i Manchester United. Hade lika gärna kunnat få en etta, för det är verkligen slut på chanser nu. Problemet är nog att han kan bli svår att göra sig av med, och vi får väl se var Martial befinner sig i augusti. Sätt era pengar på att han inte är tillgänglig för spel i Manchester United i alla fall.
Wout Weghorst - 3
(Matcher: 31 Mål: 2 Assist: 3)
Många vill nog mena på att Weghorsts sejour i United är urusel. Jag skulle personligen i ren sympati vilja lyfta upp betyget till ett godkänt. Betyg skall alltid sättas i kontext, och här snackar vi nödlånens urmoder på enormt begränsade resurser. Men inte ens med den kontexten given, inte ens med allt hårt arbete och de fåtalet begränsade spetsegenskaper han visade upp räcker det här halvåret för att vara godkänd i Manchester United, så är det bara. Om någon mot förmodan skulle behöva styrka argumentet att Weghorst inte ens platsar som truppanfallare på den här nivån kom hans bästa insatser som en sorts tia bakom Rashford som spets. Men det var ju egentligen inte meningen att han skulle komma, och det var sannerligen aldrig meningen att han skulle spela en så stor roll han gjorde. Såväl Weghorst som mannen som tog hit honom gav det dock verkligen sitt yttersta, det tror jag ingen kan tvivla på. Tack och varsågod, Wout.
Anthony Elanga - 3
(Matcher: 26 Mål: 0 Assist: 2)
Har egentligen en säsong ganska lik Pellistris, men har några fler chanser från start och till något högre förväntningar på sig efter fjolårssäsongen. Elangas stora förmågor utan boll fortsatte vara märkbara de minuterna han spelade i år, men råheten med boll blev desto tydligare. Ett lån vore verkligen på plats med tanke på Garnachos framfart och Amads återkomst, för det är långt ifrån kört för svensken i United ännu.
Jadon Sancho - 4
(Matcher: 41 Mål: 7 Assist: 3)
Detaljerna bakom Jadon Sanchos långa frånvaro är och bör förbli dolda för allmänheten, men klart är att den påverkade inte bara hans tillgänglighet under hösten utan även resterande delar av säsongen. Även om det var ett fall framåt från debutsäsongen som lämnade än mer att önska, finns det definitivt rättmätiga önskningar på att den unge engelsmannen på ett bättre sätt bör kunna leva upp både till övergångssumman och förväntningarna han satte på sig i Tyskland. Men det har funnits stunder under säsongen när Sancho fått rätt förhållanden omkring sig för att lyckas, vilket har lett till flertalet vunna poäng. Sett till hans personliga motgångar får det ses som ett godkänt steg i hans United-karriär, om än i överkant.
Alejandro Garnacho - 5
(Matcher: 34 Mål: 5 Assist: 5)
I vår inför-säsongen panel var redaktionen överens om att det var den spansk-argentinska ynglingen som skulle få det stora genombrottet under säsongen. Medhåll kom från många med än bättre insyn i Uniteds akademi, John Murtoughs kronjuvel från Atletico Madrid var redo att äntra den stora scenen. Snabbspola fram till idag och man får säga att scenen sannerligen har äntrats. Avgörandet mot Fulham och framspelningen i derbyt är de absoluta höjdpunkterna på en säsong som visade vilken högkaratig lite guldklimp vi fått tag på. Jämnheten i matcherna han startade hade kunnat vara bättre, men hur mycket kan man begära av en 18-åring första säsongen egentligen? Framtiden ser ljus ut.
Marcus Rashford - 6
(Matcher: 56 Mål: 30 Assist: 11)
Jag fick äran att skriva även förra årets spelarsummering och lanserade då idén att Marcus Rashford inte skulle spela fotboll när han var 30 år gammal. Den idén kändes dummare för varje dag av säsongen som gick. Att en så borträknad och nära på ivägtvingad spelare står för det Marcus Rashford gjorde den här säsongen är inget annat än otroligt. Visst kan han fortfarande se loj ut och frustrera med sitt beslutsfattande. Men han blev likväl den första spelaren på mer än 10 år att tangera 30-målsgränsen i United-tröjan. Under några veckor efter VM-uppehållet pratades det om honom som en av världens absolut bästa. Och det under en säsong där många delar av Manchester Uniteds anfallspel haltade rejält. Det är inte jätteilla pinkat av en kille från Wythenshawe som prioriterar det han gör utanför planen mer än på den. I varje lagdel finns en given kandidat till årets spelare, och med fotbollens mål- och statistikfokus är det fullt rimligt att Sir Marcus faktiskt fick priset.
