- -
Steve Bruce är en trollkarl
Newcastle United lyckades på något sätt som känns oförklarligt tåga av Bramall Lane med samtliga tre poängen.
Det finns inget fotbollslag som är såpass förbryllande och som trotsar all konventionell logik just nu så mycket som Steve Bruces Newcastle United. Den gamle mittbackdynamiten får en att ifrågasätta verkligheten och vad man faktiskt tror sig veta. Bevisade verkligen Bertrand Russel att 1+1=2 eller sitter vi bara och kollektivt låtsas som att han gjorde det för bekvämlighetens skull? Det är isåfall Steve Bruce som introducerat oss för sanningen för det finns ingen som helst logik med detta Newcastle United, 1+1 blir någonting helt annat för stunden i Englands nordöstra hörn.
Mot Sheffield United står Newcastle United för en bedrövlig insats spelmässigt. Man parkerar bussen direkt efter avspark, låter Sheffield United etablera ett ohälsosamt tryck direkt vilket i 9,9/10 scenarion brukar leda till ett stundande baklängesmål. Newcastle spelade ju inte ens slugt från en taktisk synvinkel heller med uppenbara försök att störa Sheffields rytm och tempo och så vidare. Man tar sig till två målchanser som inte kändes särskilt farliga när de inträffade och lik förbannat tågar man av Bramall Lane med en 2-0 seger. Hur är ens detta möjligt?
Märklig match som sagt vilket var exakt vad jag tänkte efter 2-2 matchen mot Manchester City bland annat och i alla andra matcher med Steve Bruce. Men om man ska dra fram det som stod ut i positiv väg.
Martin Dubravka var matchens lirare, helt klart. Slovaken stod för 3-4 riktiga klassingripanden även om räddningarna såg något bättre ut än de faktiskt var. Dubravka är den sortens målvakter som uppskattar själva artisteriet och är nog den keepern som toppar Premier League statistiken över flest tv-räddningar i år.
Jonjo Shelvey var bäst bland utespelarna och det börjar bli lite av ett återkommande mönster under Steve Bruce att när Shelvey är bra så tar Newcastle poäng. Shelvey har blivit Bruces förlängda arm ute på planen, även fast lagkaptensbindeln råkar försvinna bland ränderna på tröjärmen så råder det inga tvivel om vem Newcastles vikarierande lagkapten är. Shelvey domderar, instruerar, skriker och pekar med hela handen ute på planen och det är verkligen skönt att se. Hade ju varit kul om Shelvey äntligen kunde damma av en hel bra säsong med Newcastle i Premier League. Fram till nu tycker jag inte att han har haft det utan det har oftast bara blivit några vassa månader under varje säsong som inte håller i sig.
Hela försvarslinjen gjorde det tillräckligt bra för att hålla tätt bakåt. Hayden, Almirón och Saint-Maximin stod för tysta arbetsinsatser där de försökte göra det mesta av vad de tilläts göra under den rådande matchplanen där Newcastle hade blivit instruerade att låtsas vara allergiska mot bollen. Fransosen står ju automatiskt ut lite extra ur den trion på grund av att han hamnade i målprotokollet men det var ju nästan det enda tillfället då man verkligen lade märke till att fransmannen befann sig på planen.
Det roligaste inför matchen var att Andy Carroll kom till start för första gången på över 8 år då han lämnade Tyneside. Och han klev av planen efter en genuint positiv insats i bagaget. En assist och en indirekt assist, Andy Carroll stod för en insats som präglades av arbetsmoral och lyckades även utgöra en liten skillnad i sista tredjedelen. Verkligen roligt och nu finns hoppet på allvar att vi kanske ändå får se Big Andy som målgörare återigen i den svartvita tröjan. Med den här insatsen visade han ju trots allt att alla skadorna inte helt kört slut på honom som spelare. Jag väcker en tanke åt Sheffield United legendaren Billy Sharp som också belönades med en startplats från Chris Wilder vilket var kul i mitt tycke.
Efter matchen visade Wilder prov på att han även är stor vid förluster. Den här sortens förluster skulle kunna få vem som helst att tappa håret men inte Wilder. Och mina tankar om honom har blivit ännu högre om det nu ens var möjligt. Han pratade om hur högaktat han håller av Newcastlesupportrarna och hur häpen han blev över deras fantastiska bortastöd i den här matchen. Han nämnde att detta gjorde det enklare att svälja förlusten då man verkligen kunde unna de tillresta bortasupportrarna detta på grund av hur de stöttade sitt lag. Skulle man någonsin höra Pep eller Klopp uttrycka sig på detta vis efter en sådan här förlust? Aldrig är svaret, Chris Wilder for president!
Den absolut främsta händelsen i matchen var Newcastles 2-0 mål som gjort att jag gått från att vara fullständigt apatisk och neutral i den här töntiga VAR-debatten till att bli pro-Var för detta var komiskt guld som man gärna vill se mer utav. Jonjo Shelvey springer sig till friläge och hela Sheffield United försvaret slutar spela i tron om att Shelvey är offside. Shelvey själv springer lite nonchalant som att han faktiskt tror att avblåsningen kommer komma men fortsätter spela av principiella skäl. Han dammar av ett halvdant avslut som Dean Henderson inte ens försöker rädda för att han tror att avblåsningen kommer att ske. Det blir VAR-koll och det visade sig att Shelvey var helt onside när framspelningen skedde så målet godkänns. Jag satt uppriktigt och garvade när det skedde. Fullständigt underbart i brist på andra ord.
Såhär har det i alla fall i princip sett ut under hela säsongen hittills. Newcastle fortsätter att ta skalpar utan att imponera där det finns en hel radda med rättfärdigad kritik man kan dra till med, kritik som inte blir tagen särskilt seriöst då Newcastle inte skulle kunna ha tagit fler poäng än man gjort. Det är ju just det, flera spelare underpresterar och kommer inte upp i önskvärd nivå, Newcastles grundspel och offensiva spelmönster är som från en svunnen tid, det vill säga att det är icke-existerande och efter varje seger drar Bruce slutsatsen att spelarna visade minsann upp rätt attityd och detta var källan till de tre poängen. Och varje gång Newcastle förlorar så är anledningen den att man inte visade upp rätt attityd.
Steve Bruce fotbollsfilosofi är "attityd, attityd och mera attityd och vem fan bryr sig om taktik" och detta har tagit Newcastle United till en 11:e plats, blott 4 poäng från 5:e platsen. Det ska inte kunna fungera, det går emot allt vi lärt oss om dagens moderna fotboll. Men detta bryr sig inte Steve Bruce ett endaste skvatt om.
Vi får se var det hela landar någonstans under vårkanten. Det finns trots allt många sådana här exempel på lag som går alldeles för bra under första halvan av säsongen där verkligheten så småningom hinner ifatt. Minns exempelvis när Roberto Mancini återvände till Inter och de toppade Serie A vid juluppehållet. Då pratades det högt om att Inter minsann äntligen skulle vinna liga igen. Alla som hade sett Inter spela lite grann var inte särskilt imponerande dock. Segrarna plockades men det såg verkligen inte övertygande ut spelmässigt och mycket riktigt föll Inter sönder under vårkanten och inte bara tappade serieledningen utan misslyckades med att sluta innanför topp 4.
Jag har dock en märklig känsla att Steve Bruce kommer lyckas fortsätta göra detta gångbart på något vänster. Att han fortsätter plocka de nödvändiga poängen för att nytt kontrakt ska bärgas utan att han borde kunna eller har någon som helst rätt till det. Och den enda förklaringen till hur han kan lyckas med detta som jag kan tänka fram är att han helt enkelt måste vara en trollkarl. En väldigt märklig sådan dock vars magi inte är ögonfallande men en trollkarl likväl.
