Arsenal - Manchester U
2 - 0

Stoke City FC- West Ham United FC 0-1: Oh, Winston Reid, you´re so fine. You´re so fine, you´re blow my mind

Att bortamatchen mot Stoke skulle bli svår var vi nog många som var överens om. Stokes hemmaform och West Hams undermåliga bortaspel kunde väl bara sluta på ett sätt?

Ett redan skadeskjutet West Ham kom till start utan kapten Nolan och lagets lunga Mark Noble. Som detta inte var nog fick dessutom Matt Taylor och Joe Cole lämna planen innan klockan tickat upp till tio.
I den femte minuten såg tvåmetersmannen Crouch fel på bollen och Taylors huvud. Crouch klippte till bollen…förlåt Taylors skalle. Taylor faller till marken och lagkamraterna rusar fram för att känna om huvudet sitter kvar. Domare för dagen Jon Moss tog upp regelboken och noterade inga fel med Crouchs spark. Möjligt att man får dispens för att sparka högt om man är så lång, oklart i skrivande stund.

Tillbaka till spelet så var första halvtimmen inte så mycket att hänga i granen, några halvlägen skapades från båda lagen där framför allt Collins var nära att med skallen ge bortalaget ledningen. Efter halvtimmens spel kommer bortalaget på att långbollar inte är ett framgångsrecept mot Stoke och börjar faktiskt spela bollen på marken. Diamé tar över som bara han kan göra och kombinerar flera gånger med den för dagen duktige Demel. Mittfältet är rörligt och roligt att se under sista kvarten. Inte alls sådär statiskt som det varit på slutet. Om det är en tillfällighet eller Nolans frånvaro som är svaret tänker jag inte uttala mig om.
West Ham är flera gånger nära att rinna igenom men det verkar återigen vara nära men inte så mycket mer. I halvlekens absolut sista klämtande minut får Collison bollen efter en tilltrasslad situation när Vaz Té gjort ett bra jobb med bollen och Carroll sedan trillat efter en tackling från Shawcross. Domaren låter spelet fortsätta och Vaz Té får återigen tag på bollen och serverar bollen briljant till Collison. Collison tar emot bollen och skickar in den lågt bakom Begovic i Stoke-målet. Så skönt för hjärtat att det är vi som gör ett sent mål denna gång, det har varit tvärtom allt för många gånger på slutet.

Andra halvlek börjar ungefär som den första. Stoke har lite mer boll men förtvivlat svårt att skapa något framåt. Crouch må vara lång men någon bollkonstnär skulle jag nog inte vilja kalla honom. Som tur var hade han i alla fall gott sällskap i en annan bollbegåvning(James Collins)
I den 56:e minuten blir Matt Jarvis framspelad av Vaz Té. Jarvis slår tyvärr bollen mitt på Begovic och bollen rullar ut till hörna. Synd för Jarvis som hade behövt detta mål mer än någon annan. Onekligen en tung säsong för landslagsmeriterade Jarvis, dock skall det tilläggas att han sett bra mycket bättre ut de senaste matcherna. Förhoppningsvis var det Dubaivärmen och solen som fått Jarvis på rätt köl igen.
Med en kvart kvar av matchen får Vaz Té ett jätteläge i straffområdet, tyvärr är han lite för långsam i sina aktioner och bollen försvinner. Där borde det varit 0-2 och Game Over.
I den 90:e minuten är vi nära att få se en favorit i repris(sarkasm) då Charlie Adam är nära att göra om Bales prestation från i måndags då han från 25 meter slår till bollen på ett fantastiskt sätt. Som tur var tar den i ribban och studsar ut denna gång. Vi som biter på naglarna var nere vid nagelbanden i detta läge. Efter 96 minuter och inga fingertoppar kvar blåser Moss av matchen. West Ham har tagit säsongens tredje bortaseger och ett stort kliv mot fortsatt spel i fotbollens finrum.

Med tanke på omständigheterna och de två tidiga bytena gör man en fantastisk match. Diamé och Reid bäst på plan. Vaz Té, Collison och Demel gör också väldigt fina insatser. Jag skall till och med ta i så mycket att hela laget skall ha en rejäl eloge för sin insats. För er som tidigare läst mina alster och inlägg på forumet vet vilken pessimist jag är.
Otroligt skönt att titta på tabellen och inse att vi med 10 omgångar kvar har hela 9 poäng ner till strecket. 5-6 poäng till och det bör vara klappat och klart.
Sticker ut hakan så pass mycket och säger att om vi inte klarar oss kvar så skall jag byta namn till Kevin Nolan och köpa en hund och kalla honom för Big Sam.

Up the Hammers!