En supporters första besök i Stoke
Det är hans första resa till Stoke, till och med hans första resa till England. Äntligen fick han komma och se sitt favoritlag. Leif från Gävle svarar på redaktionens frågor.
Leif från Gävle har gjort sitt första besök i Stoke. Hur kändes det?
Det var en häftig känsla att läsa Stoke-on-Trent på stationshuset när vi klev av tåget i mörkret och duggregn, jag har väntat på detta i många år. Allt var precis som jag föreställt mig av det jag har sett i media, så typiskt brittiskt. När min son (han håller på Man U,stackaren) var liten så lovade jag honom att vi skulle åka och se Stoke när dom åter var i högsta divisionen. Äntligen var vi på plats, min första resa överhuvudtaget till England.
Var bodde ni i Stoke? Och vad tyckte du om staden?
Vi bodde på Brittania North Stafford Hotel precis mitt emot station, ett lagomt "sunkigt" hotell, men trevlig personal och en riktigt bra frukost. Jag tycker att läget var perfekt eftersom det var smidigt när vi ankom att bara behöva gå över gatan, likaså när vi for hem på måndagsmorgonen. Det var enkelt att åka taxi från stationen och kostade bara 4-5 pund till Hanley, där bland annat Pottrie Centre ligger med supportershopen. Dom hade bara tröjor i små storlekar, så det fick bli en T-shirt istället. (får inga nya förrän i november enligt damen i shopen). Vi hann inte se så mycket övrigt förutom några pubar eftersom vi tog tåget till Manchester på lördagen för att gå på Man U puben, vad gör man inte för sitt barn. Sedan var det bara att ladda för match på söndagen.
Vilken härlig match ni fick se mot Everton. Berätta lite...
Vi började söndagen med en rejäl engelsk frukost på hotellet, sedan så gick vi över till stationen och tog en taxi till "The Plouge" där många supportrar samlades. Vi hade fått tips om denna pub via hotellpersonalen. Med en varsin bitter i handen så valde vi att sitta ute eftersom solen tittade fram då och då, enda dagen detta år sa bordsgrannen :-).
Här fick jag en inblick av hur mycket fotbollen betyder i England, det var hela familjen som samlades på puben, allt från farmor till 5 åringen. Efter påfyllning och urdrickning så följde vi med det röd-vita lämmeltåget mot arenan, det tog ca 15 minuter.
Stadion ligger otroligt vackert på en höjd. Vi hade platser på West Stand mitten på ena planhalva och rad 7, helt ok platser lite nära bortaklacken om man ska hitta något negativt. (Det var riktigt smidigt att beställa dessa på internet, bara att anmäla sig så får man ett lösenord. Där ser man direkt vilka platser som är lediga. Tack, Håkan) Vi var på plats 15 minuter för avspark med stigande puls, bra tryck på publiken.
Jag tycker att Stoke hade matchen under kontroll i inledningen. Everton hade inget framåt men efter 30 så kändes det som att Stoke hade kört fast, endast Delaps inkast skapade något. Och sen kom målet för Everton efter strul i försvaret som vanligt.
Tur att det blev halvtid så att jag fick vila nerverna och svalka strupen med en kall öl, var på väg att bli hes. När 0-2 kom i andra så kändes det som "proppen ur". Men Pulis stod konstant vid linjen och manade på sina mannar. Delap fortsatte med sin inkast, vilket resulterade i 1-2 efter ett kanonskott. Grytan började puttra igen, när vi sedan får ett mål felaktigt bortdömt så exploderar publiken. Men Stoke fortsatte att trumma på, stärkta av målet. Delap inkast och 2-2 (självmål). När 2-2 kom så var alla i extas, och jag kände att det här kommer att gå vägen. Tyvärr så missade försvaret igen på Evertons hörna, Higginbotham hann inte med Cahill och 2-3.
Sista minutrarna så hade Stoke konstant press utan att få in bollen, det var även en misstänkt hands på en av Evertons försvarare. Det var inte ett rättvist resultat, Stoke skulle haft minst ett poäng med sig och domaren var riktigt dålig. Men han var det åt båda hållen så det går inte att skylla på honom.
Jag förmodar att det inte var din sista resa för att se ditt favoritlag?
Självklart så ska jag tillbaka!
Tack för svaren Leif.
Be Loyal Be Proud Be Stoke
