A day out in East London
Fuller "hammers" Griffin?
Efter en snöplig förlust mot Man U. på annandagen, var det 2 dagar senare dags att se mitt kära Stoke City spela. Denna gång skulle vi möta West Ham Utd. borta i östra London. Trots att jag har varit på många fotbolls stadium i England, var detta mitt första besök på Upton Park eller Boleyn Ground som många kallar det nu.
The Hammers är känd i England för sin framgångsrika ungdomsverksamhet. Många kända engelska spelare har börjat sin karriär här, t.ex. Joe Cole, Frank Lampard och Rio Ferdinand. Laget tränas numera av Gianfranco Zola. Zola var en fantastisk fotbollspelare och en riktig gentleman. Jag unnar honom all succé (bortsett från idag förstås). West Ham är/var också ökänd för sina huliganer (tyvärr). Deras ”Inter City Firm” eller ”casuals” har de flesta hört talas om, så när Dave (vår man på plats) plockade upp Bromsgrove Mark, var jag överraskad över att han hade sin Stoke tröja/halsduk/jacka på sig. Vågar du ha dem på dig i West Ham frågade jag? Han tittade snett på mig och svarade ”No worries mate”. På resan ner försökte jag övertala mig själv om att vet vad han talar om.
Med i bilen var också Alan, trevlig kille men en West Ham supporter. När frågan om vilken pub vi skulle besöka innan matchen föreslog han att vi skulle gå på The Central på Barking Lane, nära stadium. Det är lugnt där sa han, förra säsongen hade han åkt ner med Aston Villa fans. No problems sa han. (Det lugnade mig tills jag kom på att West Ham och Villa spelar i samma färger ha ha). Han visste att jag bodde i Sverige och sa att han hade varit i Sverige i februari. Jaså sa jag, var var du? Jo, sa han med bra uttal vi var i Arvidsjaur och Jokkmokk! Fy katten sa jag, vad i hela friden gjorde du i Jokkmokk och Arvidsjaur i februari? Han förklarade att hade arbetade med servostyrning i bilar och skulle testa dem i kylan. Hur var det där frågade jag? Hans svar var inte så överraskande, Fucking cold!
Resan gick smidigt och puben letades upp. Och mycket riktigt, där inne var det fullt, 50 % Stokies och 50 % Hammers fans. Så underbart att man kan vara på samma pub utan massor av tjafs. Jag blev presenterad för 2 tjej – Stokies, Charlotte och Victoria som tydligen följer Stoke riket runt. Jag frågade hur det är att vara unga tjejer i en mansdominerad värld? Med glimt i ögat sade att de anpassar sig. Och det kan jag instämma för bägge två gick till baren och köpte varsin pint Guinness. (that´s what a call a real woman)
Stämningen och skämten var på topp speciellt när ett gäng belgare dök upp på puben. De hade rest (2 bussar ca 100 stycken) hemifrån tidigt på morgonen för att sedan resa direkt hem efter matchen. När de såg våra Stoke halsdukar, frågade några och vi saknade deras landsman Carl Hoefkens? (f.d. Stokespelare numera West Bromich). Efter lite snack om för och nackdelar med Carl, sa plötsligt en liten, lagom berusad belgare i den klassiska belgiska flamländska dialekten; ”in Belgium, Carl Hoefkens wife is more famous”. Medan vi Stokies redan visste vad han syftade på, frågade ett par West Ham fans varför? Belgaren tittade på dem och sa, ”because she has big titties!” (Carls fru, Vanessa är en känd fotomodell) När skrattet slutligen hade lagt sig, var det dags att ge oss iväg till matchen.
Jag hade aldrig varit på Upton Park innan, men har sett stadium tusen gånger på TV. Men när jag var på plats bakom målet med ytterligare ca 3000 Stokies, såg allt mycket annorlunda ut. Stadium såg inte alls ut som jag hade förväntat mig. Alla Stokies var i fin form och Delilah ekade runt stadium. Dock var ett gäng Hammers fans på långsidan nära oss och deras största nöje var helt klart att hetsa oss. Alla såg i stort sett likadana ut, ca 40 år gamla, inget hår, många tatueringar och en kraftig mage. Det var speciellt en utav dem som gav oss ”trevliga” tecken med sina fingrar hela tiden. Till slut tröttade alla Stokies. Alla stod och pekade på honom och sjöng, ”who ate all the mince pies?” (mince pies är typiska engelska julkakor som är rika i kalorier. Hörde på TV, att det tar 3 timmar att förbränna den vid en rask promenad). Gubben såg förtvivlad ut att vi anklagade honom för att vara tjock. Han pekade till en kompis som satt längre ner. Kompisen stod upp tog av sin jacka och sin West Ham tröja (XXXL) för att visa oss den största mage jag har sett på många dagar. Alla flabbade och Stokies igen stod up och pekade och sjöng, ”he ate all the mince pies”!. (barnsligt visserligen, men himla roligt)
Stoke började i en rasande tempo, och redan efter 4 minuter tog vi ledningen genom mittbacken Abdoulaye Faye från en Danny Pugh (fint namn eller hur?) hörna. Underbart, skulle detta vara vår första vinst på bortaplan? West Ham hade bollen kanske mer under den första halvleken men skapade inte mycket. 0-1 höll halvleken ut, än så länge var vi nöjda. Men bara 5 minuter in på den andra halvleken kvitterade The Hammers genom Carlton Cole. 1 – 1. Som om inte det skulle räckte, tappade Ricardo Fuller humöret (igen) och klippte till kaptenen Andy Griffin (vars misstag hade resulterat i målet) och fick ett rött kort. Medan Stokies skakade på sina huvuden och Hammers fansen skrattade gott, insåg jag att nu var det ”backs to the wall” om vi skulle åka hem med en poäng. I ärlighetens namn skapade inte West Ham mycket. Stoke, tack vare den fantastiska Faye (måste vara en av säsongens bästa köp) och inte minst Shawcross och Higginbottom, höll West Ham på avstånd. Men precis som 2 dagar tidigare var det ett sent mål som knäckte oss. Med 2 minuter kvar, ändrade ett lös skott riktning och hamnade bakom en ställd Sörensen. Inte en gång till, tänkte jag.
2 matcher på 3 dagar hade jag sett och jag måste säga att jag var imponerad av Stoke. Man U och West Ham hade svårt att skapa ngt., vi kanske inte har världens bästa spelare men Tony Pulis har gjort ett jättejobb, så att motståndarna har svårt att komma till farliga målchanser. (som Liverpool upptäckte förra helgen). Det låter kanske dumt med tanke på 2 idiotiska utvisningar men jag var grymt imponerad av vår disciplin. Som Pulis sa, anledningen att vi inte fick någon poäng över julhelgen var att vi själva ”shot ourselves in the foot!.
När det gäller Fuller vill jag säga, visst är han lynnig, visst är han oansvarig men….Stoke City behöver honom. Ricardo Fuller är säkert en komplex människa, han går säkert sina egna vägar. Det är just dessa egenskapar som gör honom till en tillgång på planen. Han kan göra saker som väldigt få kan.
Som Mark Lawrenson sa på Match of the Day, ”vad gjorde han egentligen?” Knappast någonting. Han sa själv att 10 minuter inför sin första träning för Liverpool efter han hade köpts från Brighton, utbröt ett slagsmål var blodet sprutade mellan Alan Kennedy och Graeme Souness. Visst var Fuller dum men….vi behöver inte blåsa upp det.
Slutligen vill jag utmana alla som har funderingar att åka till England för att se en match, gör det för guds skull. Det är en fantastisk upplevelse, på puben innan/efter, snacket med olika supportrar, shoppen och själva matchen. Besök inte bara de kända arenor (Arsenal/Chelsea) för där finns det alldeles för många turister och ”Glory Boys”. Om ni måste vara i London, besök en mindre förening, West Ham, Fulham t.ex. eller varför inte en ännu mindre förening som QPR eller Brentford. Brentfords Griffin Park vill jag gärna besöka eftersom det finns en pub på varje hörn av Stadium.
Now that´s what I call a football stadium.