I´m turning Japanese, I´m turning Japanese
I really think so
Håkan och jag befann oss i ett dilemma. Vi älskar att se matcherna ihop men denna säsong har vi märkt av att vårt kära Stoke City har vunnit endast när vi inte har sett matcherna ihop. När vi sätter oss tillsammans för att heja på vårt lag har vi fått stryk, den enda glädjepunkten var vår 1 – 1 match mot Hull. Eftersom vi åker över i slutat av denna månad för att se 2 matcher ihop, har vi under veckan innan Man. C matchen grubblat på just vad anledningen är. Först kollade vi var vi hade tittat på matcherna, var det hemma hos mig eller hemma hos honom? Det gav inga svar, sedan kollade vi vilka kläder/halsdukar vi hade på oss. Där hittade vi inget mönster heller. Vi tänkte hårt och länge, vad hade vi gjort i våras som gav oss den viktiga segern mot Bristol City och det poäng vi behövde mot Leicester City? Plötsligt hittade vi svaret, vi hade tittat på matchen på Håkans jobb (varken han eller jag har Viasat) och viktigast av allt hade vi ätit sushi innan matchen. Så enkelt, hur i fridens namn hade vi varit så dumma att missa detta?
Träff utanför Sushi baren bestämdes en timme innan matchstarten. Helt klart valde vi den på Brogatan och inte den på Norravägen eftersom det var där vi hade beställt innan. Håkan kom ihåg att vi hade tagit 11 bitar och den valfria var tonfisk. (så bra för jag hade glömt) Men sedan hände det något som vi inte hade räknat med, den söta tjejen bakom disken frågade om vi ville ha extra soja? Fy! Vilken onödig fråga. Varken jag eller Håkan kom ihåg om vi hade tagit extra soja i våras. Nu var det viktigt, vi hade en 50/50 chans, till slut valde vi extra soja.
Vi åt på Håkans jobb på samma stolar förstås och vi började med en bit tonfisk eftersom jag minns att jag gjorde det sist. Hans arbetsplats var helt tom förutom en dam som satt lite längre ner och arbetade övertid med lönerna. Så trevligt tyckte hon att vi ”sitter” tillsammans och tittar på fotboll. Matchen började och Stoke spelade helt OK. När man ser Man. Citys laguppställning (pengar spenderade) inser man vilket bra jobb Pulis har gjort, bara för att vara i samma division som dem är på många sätt en bragd.
Efter ca 30 minuter hette det till sig, Delap blev utvisad men inte Wright-Phillips, då började jag tvivla om vi hade gjort det rätta beslutet med extra soja. Men sedan gjorde Beattie sitt mål och total kalabalik utspelades på HFAB´s 3e våning. Damen kom ut från sitt kontor och frågade på fullt allvar om vi inte fick vara hemma för våra fruar när det är fotboll? (nu var det plötsligt inte så trevligt kanske) Håkan frågade henne om hon hade lärt sig några nya engelska ord/fraser som ”kan” hoppa ur min mun när Stoke spelar. Damen svarade att hon hade letat i något lexikon men hittade inte just de orden jag sa. (hon hade nog stavat fel)
Under andra halvlek försvarade vi oss som lejon, fy vad klockan gick långsamt. Vi blev ännu mer högljudda, vi ville hjälpa våra hjältar på planen. Den snälla damen kom ut och frågade ”hur går det för dem”? Vi förklarade läget och jag lovade att ge henne den största kyss hon har någonsin fått om vi höll ut. 2 minuter senare bestämde den snälla damen av någon anledning att det var dags att åka hem (jag undrar varför?) men hon önskade ändå oss lycka till. Klockan tickade LÅNGSAMT, jag trodde aldrig att vi skulle greja det. 3 gånger på en månad har vi släppt in mål och tappat viktiga poäng i de sista minuterna. En gång till skulle aldrig min kropp palla. Jag ville gärna titta på min armbandsklocka men vågade inte, för det hade jag gjort mot Chelsea och alla vet att de vände matchen i sista sekunderna.
Till slut blåste domaren av matchen och jag bokstavligen kollapsade på golvet, en salig blandning av lycka och lättnad. (vem påstår att man kan njuta av att se fotboll?) efter ett antal kramar med Håkan frågade jag honom, fan vad är ett samlag jämför med 3 friska pinnar i PL. Det är, svarade han som Robinho, mycket överskattat.
En seger till slut i sällskap av Håkan och givetvis var det sushi som gjorde det. Hur kunde vi vuxna män vara så dumma att vi inte kom på det innan? Förresten är det någon som vet var sushi baren i Stoke – on – Trent ligger? (med extra soja givetvis)
Jag nämnde detta till Dave (vår man på plats) senare som sa att i våras innan Coventry borta hade hans reskamrat Bromsgrove Mark raknat sig innan matchen. Men han skar sig så det blödde så mycket så han fick sätta på ett plåster. Stoke vände matchen i slutminuterna och givetvis hade detta hänt tack vare att Mark hade ett plåster på hakan. Resten av säsongen fick Mark innan matchen raka sig och medvetet skära sig så han fick sätta på ett plåster. Tack vare detta spelar Stoke City i Premier League idag.
The things we do so our teams can win a game!
