Lagbanner
Showing a blond Swede a good time in England!

Showing a blond Swede a good time in England!

Dare you read this?

Flera gånger har jag haft sällskap av min/vår kompis Tommy ”fispåse” Nilsson när jag/vi har åkt till England. Han är alltid (oftast ha ha) skoj att resa med, glad i fotboll och öl och lagom (kan diskuteras) fräck i munnen. Trots den förmågan att alltid vara sjuk när han lämnar Halland…..dvs. Antingen skiter han för mycket eller för lite, har ont i halsen, är förkyld eller har t.o.m. blåsor under fötterna har han blivit något av en kult när det gäller Stoke City.
Äntligen kommer hans bekännelser. Läs och njut.

En ”SmygStokies” bekännelser


Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop den här storyn men gör ett försök. Det hela började någon gång på 70-talet när jag såg Tipsextra med min far, målvakt i Ränneslövs GIF: gärdsgårdslag i södra Halland. Hans stora idol var Gordon Banks. Det var då jag hörde talas om Stoke.

Jag läste alla fotbollstabeller i lokalblaskan. Gick igenom alla serier från div 6, södra Halland till Eng div. 4. Jag fastnade för Queens Park Rangers, häftigt namn tyckte jag. Så det fick bli mitt lag i England. Kunde ju inte hålla på samma lag som min far, Stoke, man måste ju vara rebell som ungdom. Att sedan QPR:s tröjor var blå/vita och tvärrandiga avgjorde saken. Men nog om detta.

Nu tillbaka till min relation till Stoke som är mycket speciell. När min fru hade födelsedag för 25 år sedan och det skulle komma några tjejer och gratta.
”Det kommer en engelsman också!” Sa hon. Kul tänkte jag och sa: ”Vi kanske kan snacka fotboll.” Visst kunde vi, efter det traditionella svenska: kaffe och tårta blev det lite starkare drycker. Han engelsmannen som är mer känd som Nick Pugh visade sig vara hängiven Stoke supporter. Så på den vägen var det. Vi träffades ofta. Såg en del matcher på TV.

Ett antal år senare, närmare bestämt februari -95 åkte jag, Nick och två kompisar (Spurs och Pool’s supporter) till England och Bromesgrove. Där Nicks bror Dave bor. Vi skulle se WBA – Stoke 25/2 på The Hawthorns. En match som Stoke vann med 3-1, ganska komfortabelt om jag minns rätt. En härlig upplevelse att se engelsk fotboll live, man fick blodad tand. Så året efter var det dags igen. Efter en fin cykel semester i Wales, äntrade vi anrika Victoria Ground den 24/8, denna gång var det Man City man slog med 2-1. Detta var min ända och sista besöket på härliga Bowens träbänkar, En genuin arena i arbetarklassens bostadsområde, nu riven och jämnad till marken. Efter den matchen dröjde det till 2004 innan det var dags igen. (Kanske p.g.a. Stokes degradering till en lägre division) Match 3 och min första på nya arenan Britannia.

Efter några pints på The Gardeners vandrade vi mot The Brit som ligger mäktigt på en höjd, en fantastiskt fin arena tänkte jag medan spänningen inför matchen ökade. Ett nervöst spelande Stoke vann matchen med 2-0 mot Ipswich. Ingen höjdare men härligt med en vinst på den nya arenan. Håkans (redaktionen) första live match med Stoke kunde inte ha slutat bättre. Han hoppade runt som en glad polkagris. Min tredje var i hamn.

Denna resa var inte slut med detta vi skulle även se Stoke – Watford, två hemma matcher i rad. Stoke kontrollerade händelserna och vann ganska lätt med 3-1. Fyra segrar, nu började jag tänka har jag valt fel lag? Är jag en Stoke supporter eller QPR supporter? Med andra ord ett får i ulvakläder? Eller tvärtom? Varför fundera? De här är ju toppen! Måste över igen nästa år! Så blev det också. Två matcher, först en svår bortamatch den 2 november 2005 mot Coventry på läckra Ricoh Stadium. Regn, rusk och spänd förväntan. Underläge 0-1 och inget ordnat Stoke spel. ”Nu kommer din första förlust” sa Nick och Håkan besviket. ”Nej det löser sig” sa jag. Visst Stoke vänder till 2-1! Underbar Stokeklack, vilken stämning! Inte välförtjänt men bollen är rund. Jag inkasserar med glädje vinst nr 5. Nästa till rakning var Brighton hemma, ett lätt byte för Potters 3-0, Håkans 4: e vinst och min 6: e live vinst.

Nu började vi skoja om att stanna hela säsongen så att Stoke inte skulle förlora någon match, eller privatflyg över till varje match, finansierat av klubben. Att Stoke skulle komma att spela i Premier League trodde jag inte skulle ske i min livstid allra helst efter att QPR hade tvålat Stoke med 3-0 hemma söndagen den 2 mars 2007. Även om resultatet inte var helt rättvist. Vi såg matchen tillsammans. Det blev en ”nära döden” upplevelse för mig efter slutsignalen. Kände mig starkt hotad av mina Stoke vänner(skämt).

Vi såg även sista omgången mot Leicester på TV, mycket nervösa grabbar men när slutsignalen kom lyfte taket! STOKE I PREMIER LEAGUE! OTROLIGT MEN SANT! Till en god Guinness på Harry´s började planerna på resan över och se Stoke i Premier League! Så klart gick planerna rätt. Vi åkte 28 februari och skulle se Stoke mot Villa inte illa. En höjdare men oj så tufft på Villa Park. Söndagen den 1 mars tågade Nick, Håkan, jag och ”vår man på plats” alltså Dave, in på Villa Park i strålande sol med spänd förväntan. Som ni alla vet är det inte över ”Until the fat lady sings” 2-2 målet på övertid är redan en klassiker. 3000 Stokies tog över hela Villa Park, otrolig stämning. Alla i extas, jag blev nästan knockad av en överlycklig supporter, rak höger i bakhuvudet. Jag såg stjärnor, inte bara dom på planen. Men vadå? Vilken fantastisk upplösning. Det var väldigt nära första förlusten men dock 7:e utan förlust för mig. Nu kunde vi pusta ut några dagar.

Glömde och nämna att vi såg Wolves - Plymouth på Molineux Stadium dagen före. Ett nervigt Wolves föll med 0-1. Efter mycket vackert mål av en f.d Stokespelare, Gallagher i första minuten.
Ingen fotboll på måndagen. Usch nästan abstinens, som en pub utan ale.
På tisdagen besök på Stokes träningscamp, samt intervju och presskonferens. (läs Håkans reseskildring) Tisdag kväll var vi tvungna att ”stilla abstinensen på fotboll igen.
Nu till Nottingham i mörker och regn. Dåligt skyltat men till slut fann vi gamla storlagets City Ground. Vackert och centralt beläget intill floden Trent. En medioker tillställning p.g.a den mycket blöta planen. Preston började bäst men Forrest tog ledningen en bit in i andra halvleken, snabb replik från Preston och ännu en före detta Stoke pojke ”The Beast” målade innan Earnshaw gjorde 2-1 och sitt andra mål i matchen. Detta efter misstag i Prestons försvar. Viktig seger
för nedflyttnings hotade Nottingham Forrest.

Onsdag 4 mars och ny match. Äntligen tillbaka på ”The Brit” för fjärde gången men nu Premier League för första gången. En säker seger med mål i rätta lägen, 2-0 mot ett något blekt Bolton och en hyfsad Elmander. Men stämningen var mer än hyfsad. Härligt! Där satt åttonde matchen utan förlust. Efter en magnifik vecka där allt har varit hundra procent bra på fotbollsplan och på ”Dave’s Hotel”. En fråga återstår: VÅGAR JAG ÅKA IGEN?

Tack för ordet.

Tommy ”Smyg Stokie” Nilsson

Tack ska du ha Tommy och behöver Stoke en vinst för att stanna kvar i PL, ser till att du är tillgänglig.



















Nicholas Lloyd-Pugh2009-04-09 21:10:00
Author

Fler artiklar om Stoke