Meet the Old Chap
Things were better before
I morgon möter vi Fulham på Craven Cottage, en underbar arena vid floden Themsen. Trots att vi är obesegrade på de senaste 4 matcherna med endast ett insläppt mål, måste jag vara ärlig och säga att jag tror att vi får stryk. Jag vet att jag har ett välförtjänt rykte om att vara riktigt pessimistisk när det gäller Stoke City. Men som jag säger, många gånger har jag haft rätt. Men inte alltid, tydligen var det första jag sa när James Beattie gav oss ledningen mot Bolton när vi var på plats…vi får stryk 1-2. Tack och lov hade jag fel.
Jag har nog alltid haft denna inställning, det förvånar mig när folk säger jag tror vi vinner idag. Sådant känner inte jag, jag tror alltid på det värsta. Jag kommer ihåg för många år sedan (den 14e februari 1981) när Englands tipptjänst hade en ploj att man skulle tippa 4 bortaplansvinster. Man kunde vinna mycket pengar om jag kommer ihåg rätt. Jag tippade mina 4 matcher och 3 gick hem. Men jag tippade inte på Stoke som spelade borta mot Leeds Utd. Hur gick matchen på Elland Road? Jo, Stoke vann 3-1 (Lee Chapman hattrick). Som mina polare hetsande mig kan jag säga.
Men när jag tänker efter är det inte så konstigt att jag har en sådan inställning, för att jämföra med min far är jag extremt optimistisk. Låt mig förklara; Min far har hållit på Stoke City i över 65 år men han har bara gnällt och klagat på dem i alla dessa dagar. Han är så negativ att det nästan är komiskt.
Säsongen ´74-´75 var Stoke ett underbart lag, borde ha vunnit ligan (men gjorde inte det). Många matcher var riktiga klassiska, vissa spelare var briljanta. Men det enda jag hörde från honom var att laget från 1946-´47 var bättre. Det var dem som borde ha vunnit ligan. (Stoke förlorade 1-2 mot Shef. Utd. i sista matchen, vinst skulle ha givit Stoke liga titeln). Spelarna som Steele, Franklin, Herrod och Bowyer var mycket bättre i hans ögon. Konstigt är att nu för tiden berömmer han laget från ´74-´75. Plötsligt hör man att Greenhoff och Hudson var riktiga fotbollspelare (inte som de som representerar laget idag givetvis)
De senast 20 åren har han klagat att han inte förstår varför vi (Dave och jag) slösar pengar på Stoke, vi blir bara lurade. Ledningen har absolut ingen ambition att föra laget vidare. De är så nöjda så länge idioter som oss ger dem pengar. Efter vår 0-0 match mot Leicester för precis ett år sedan, som innebar uppgradering till PL, ringde jag honom 5 minuter efter slutsignalen. Fy skrek jag Vi är i The Premiership! Han svarade, jag var glad i 30 sekunder men nu har de jävlarna fördärvat min sommar. Nu kommer jag att vara orolig för hur de kommer att klara sig.
Efter Bolton förlusten i öppningsmatchen sa han att Derby inte behöver oro sig. Stoke kommer aldrig att få mer än 11 poäng. Veckan därpå när vi hade slagit Aston Villa 3-2 var hans första ord till mig, du får jubla nu, för de kommer inte att vinna fler matcher i år. Men den absolut bästa var när Håkan, Tommy och jag besökte honom i början av mars. Håkan sa till honom, det går rätt så bra för Stoke i PL. Trams sa han, de vinner aldrig på borta plan, det var mycket bättre när de var i The Championship, åtminstone vann de några matcher på bortaplan. Som vi grabbar har flabbat åt detta, i över 20 år har han gnällt att laget inte har någon ambition att gå upp och nu mindre än 6 månader senare saknar han de gamla goda dagarna från förr. (11 000 på läktaren i Englands tredje division men….de vann på bortaplan ibland)
Efter vår efterlängtade bortaseger mot WBA, tänkte jag att jag måste ringa honom. Vad skulle han säga denna gång? Nu har de vunnit på bortaplan sa jag. Visst sa han men du vet, vinner Stoke på bortaplan får de ALLTID stryk hemma veckan därpå.
And people think I´m negative.
