What do you know about Birmingham?
There is more than Ozzy Osbourne
På lördag är det dags att möta Birmingham City borta på St. Andrews. The Blues som de kallas är tillbaka i Englands högsta liga efter bara en säsong i The Championship. Detta möte ska bli den första i Englands högsta liga mellan oss sedan den 17e mars 1984. Stoke vann 2-1 och hängde kvar i den högsta ligan medan The Blues ramlade ner till division 2.
Birmingham (Ozzy Osbournes hemstad) som är Englands näststörsta stad ligger mitt i England. Staden har ingen flod som rinner igenom men det har påståtts att det finns fler kanaler än i Venedig. Birminghams invånare brukar kallas för "brummies". Brummies dialekt är inte alltid populär bland många britter, eftersom den kan låta lite negativ. Staden Birmingham har arbetet hårt för att bli av med sin tråkiga stämpel och jag kan påstå att staden nuförtiden är mycket levande med bra nattliv. Staden är känd för sin choklad fabrik (Cadburys) och sina "curries" eller "baltis", det vill säga restauranger som serverar mat typisk för Indien, Pakistan och Bangladesh. Balti är en specialitet från Kashmir som brukar ätas med händerna eller med bröd. Många av de klassiska bilmärkena (Austin, Rover, MG) har också sina rötter i Birmingham.
Birmingham Citys största rivaler är så klart Aston Villa och SOM de lider av storebrors komplex. Villa har alltid och kommer alltid att vara stadens största och mer framgångsrika lag. Villa (lag och fans) är allmänt mer omtyckta än sin opolerade lillebror. Medan Villa har vunnit ligan, FA cup, ligacup och Europacupen har The Blues endast vunnit ligacupen 1963. (Man kan säga att de är lika framgångsrika som vi själva)
Jag flyttade från Stoke-on-Trent till Bromsgrove (som ligger strax syd-väst om B´ham) vid 11-års ålder och kommer fortfarande ihåg chocken att lämna en skola där 80% av eleverna hejade på Stoke till en ny skola där absolut ingen hejade på Stoke (snacka om kultur chock). Istället var det Aston Villa, Birmingham City, West Bromich Albion och Wolverhampton Wanderers som gällde.
Givetvis gällde matcher mot dessa lag lite extra för mig. Jag kommer ihåg att nästan alla av min klass på gymnasium hejade på Birmingham City. Fick vi stryk var det en lång måndag på skolan för mig, men om vi vann var jag först på plats. Egentligen hade jag inget emot WBA (eftersom vi alltid vinner) eller Villa fansen men Wolves och Birmingham hade/har jag svårt för. På The Hawthorns (WBA) och Villa Park (Aston Villa) är det lugnt men även idag när Stoke spelar på Molineux eller St. Andrews måste man vara på sin vakt.
Finns det någon som vill slå The Blues ännu mer än jag är det min bror Dave (vår man på plats) som helt frivilligt gifte sig men än tjej vars hela familj är Birmingham City galna. Som han säger själv, den sämsta dagen i hans liv var lördag den 10e januari 1998 när Stoke fick stryk 0-7 hemma mot Birmingham. (Även idag påstår han att det sjätte målet var klart offside) Som jag led med honom, tydligen svarade han inte i telefon på en vecka.
Sedan jag har bott i Sverige har jag träffat många Aston Villa supporters men aldrig en enda Blues supporter (bevis att svenskarna är smarta). Men en sak har de som jag kan berömma och det är deras kampsång ”Keep right on till the end of the road”. Jag måste erkänna att det är bra tryck på stadium när ”The Bluenoses” sjunger. Låten har varit deras kampsång sedan 1956 när laget nådde FA-cup finalen. Spelaren Alex Goven sa i en intervju att det var hans favorit låt och brukade sjunga det på bussen till cupmatcherna. (Birmingham var det första laget att nå FA-cup finalen utan att spela en enda match hemma) Fansen började sjunga sången med och så föddes deras kampsång.
Nu är det dags att avrunda, jag hoppas givetvis på vinst, som alla Stokies och speciellt min lille bror Dave, så att han stolt kan hälsa på sin ingifta släkt nästa vecka.
