Just what is a Serie A match like?
Part 1
Den 10:e september åkte jag och min kära hustru tillsammans med 2 goda vänner till Italien för en veckas semester. Jag har rest ganska mycket i mitt liv men förutom ett par dagar i Venedig på 80-talet har jag inte varit i Italien. Man har givetvis förutfattade åsikter när det gäller länder, folkslag och kultur och mina när det gällde Italien var;
Behagligt klimat (det stämde)
God mat (det stämde)
Lättklädda, glamorösa damer på varje TV program (stämde verkligen)
Dåliga kunskaper i engelska (värre än väntat) och givetvis…
Fotboll (det ville jag ta reda på)
Jag måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i italiensk fotboll. För mig är spelet ganska låst, långsamt tempo och sedan har faktumet att det har funnits/ryktats om så många mutskandaler inte hjälpt saken. Jag kommer ihåg att jag såg en match mellan AC Milan – Brescia 1993 på TV4 och om den matchen inte var uppgjord är jag en kines. Det var säsongens sista match, Milan hade redan säkrat la Scudetto medan Brescia behövde en poäng för att hänga kvar i Serie A. Matchen slutade 1-1 (what a surprize) Det kanske tillhör den italienska kulturen, vad vet jag, men man kommer ihåg hur landet reagerade när de blev utslagna av Syd Korea VM 2002 och när Sverige – Danmark hade spelat 2 – 2 EM 2004; givetvis var allt fixat enligt dem.
Men man måste också berömma Italiensk fotboll med; Landslaget har vunnit VM 4 gånger och många klubblag har haft mycket framgång i europacupperna under årens lopp. Och sedan har de haft en mängd underbara spelare, jag glömmer aldrig Bruno Conti VM 1982, Gianfranco Zola tycker jag är en av de finaste spelare jag någonsin har sett (och en riktig gentleman) och till sist får man inte glömma Paulo Maldini.
Så när jag och min kompis Roger satt och drack espresso tidigt på söndagsmorgon, på ett mysigt café tyckte vi båda att det skulle vara kul att kolla en Serie A match. Måste erkänna att varken Roger eller jag hade så bra koll på vilka lag (förutom de mest kända) som tillhör Serie A nu för tiden. Men tack vare teckenspråk och la Gazzetta fick vi reda på att Atalanta skulle möta Sampdoria hemma i Bergamo. Perfekt tyckte vi och efter några svåra, delikata förhandlingar med våra fruar körde vi västerut 3 timmar innan avspark. Trots att Bergamo ligger bara en timme från Garda sjön hade någon på knackig engelska sagt; the parking is very difficult. Vi hade dessutom ingen aning hur man skulle få tag i en biljett. På motorvägen dit försökte vi for fram vad vi visste om de 2 lagen. Vi visste att Sampdoria är från Genoa, att de vann La Scudetto 1991 med Vialli, Lombardo och Mancini som stjärnor. Sedan visste vi givetvis att Glenn Strömberg spelade många år i Atalanta och faktiskt en säsong med landsmannen Robert Prytz. Vi kunde Sampdorias dräkt men det tog tid innan vi kom på att Atalanta spelade i blå och svart. (perfekt för Roger som är HBK fantast). Men vem som spelar i dagens lag hade vi ingen aning om. Vi kom fram till att Serie A på 80-talet och början på 90-talet var vad PL (kanske) är idag. Alla lag då hade kända utlänningar, matcherna var utsålda och var de mest attraktiva i de flestas ögon. Helt klart då var Serie A störst och bäst i världen. Även mindre lag som Udinese kunde skryta med spelare som Zico. Som Glenn Strömberg sa en gång; det mest stolta jag är när det gäller min fotbollskarriär är att jag spelade i Italien när världens bästa var där. Men det var då hur är det nu?
Del 2 kommer imorgon......
