When Scotland were Champions of the World (Part 1)
Well...they said they were
De mest kända derbymatcherna i världen är kanske Glasgows drabbningar mellan Rangers och Celtic (så kallade old firm matcher). Men en konstig kuriosa är att man sällan se den skotska flaggan (Andreaskors) viftande på matcherna. De protestantiska Rangers viftar den brittiska unionsflaggan för att reta de katolska Celtic fanen medan de kontrar och viftar med den irländska flaggan. Men när landslaget spelar kommer den fram tillsammans med allt annat skotskt; kilten, säckpiporna och whiskey.
Skottlands landslag har inte varit så framgångsrik på den senaste tiden och har inte deltagit i ett mästerskap sedan VM i Frankrike 1998. Från 1974 fram till 1990 deltog de i 5 raka VM mästerskap men lyckades aldrig ta sig förbi gruppspelet. (Skottland har alltid haft en förmåga att slå de bästa men förlora mot de sämre). Eller som vi engelsmän brukar säga; Skottland har ett bra lag på pappret men tyvärr är de sämre på gräs. De är så snälla mot oss heller, jag vet inte om en skotte blir gladare när Skottland vinner eller när England förlorar.
Matcherna mellan England och Skottland kallas för ”auld enemy matcher” av skottarna. För dem är det, det bästa som finns att slå England och ännu bättre är om de slår dem på Wembley. Den första matchen spelades 1872 och totalt har lagen mötts 110 gånger. Det är väldigt jämt när det gäller statistik mellan lagen, England har vunnit 45 gånger medan skottarna har vunnit 41 gånger. Skottarna har alltid en förmåga att överträffa sig själva under dessa drabbningar. Tyvärr är auld enemy matcher sällsynta nuförtiden. Sist de möttes var i november 1999 i en EM kvalmatch på Wembley. Skottarna vann 1 – 0 men eftersom England hade vunnit den första matchen 2 – 0 i Glasgow var det dem som gick till slutspelet.
Förr möttes lagen årligen, ena året på Hampden Park (Skottlands nationala arena) och nästa på Wembley. Matcherna ingick i The British Home Championships turneringen som spelades varje år mellan England, Skottland, Wales och Nordirland. Turneringen spelades i 100 år och sedan 1969 var det alltid veckan efter liga säsongen var slut. Sista matchen var alltid England – Skottland eftersom det oftast var de som slogs om mästerskapen men oavsett tabellplaceringen var dessa matcher de som gällde. När matcherna spelades i London reste tusentals skottar ner till huvudstaden, många hade sparat under ett två års period för sådana resor. Trots borta plan var det oftast lila många skottar på plats och vilket ljud de skapade. Turneringen las ner 1984 p.g.a.tidsbrist, bråk, för lite intresse för de andra matcherna (ironiskt nog vann Nordirland det sista mästerskapet) men under årets lopp fanns det några klassiska matcher mellan The Auld Enemy.
Engelsmännen nämner gärna 1961s match, England vann hela 9 – 3 och Jimmy Greaves gjorde ett hattrick. Skottlands målvakt den där dagen hette Frank Haffey. Engelsmänen påpekar gärna Skottlands oförmåga att få fram en duktig målvakt och stackars Haffey tröttnade så mycket på tjatet om hans insats den där dagen att han emigrerade till Australien. Sedan för min del kommer jag ihåg att vi slog dem 5 – 1, 1975 och 2 – 0, 1996 under EM.
Men för Skottlands del är det 3 matcher som har blivit oförglömliga. Givetvis spelades alla 3 på Wembley. Den första var på Wembley 1928 när Skottland krossade England hela 5 – 1. (England gjorde sitt mål i sista minuten) för denna bragd kallades det skotska laget för Wembley Wizards. En annan match var 1977 samtidigt som Skottland gick genom en extra stark våg av nationalism. SNP (Scottish National Party) började göra framsteg och Skottlands tränare Ally MacLeod gjorde ingen hemlighet av att det var hans parti. Skottland vann 2 – 1 och matchen blev mest känd för de skotska supportrarna som stormade planen efter matchen (inklusive Rod Stewart) och snodde målen och grävde upp planen för att plantera hemma i Skottland. Jag kommer ihåg att Rod (född i England men med en skotsk far) gick ut i tidningen 2 dagar efter och efterlyst sin Rolex klocka som han hade tappat när han hade klättrat ner på planen. (tydligen fick han aldrig tillbaka den ha ha) Ändå är dessa matcher ingenting för skottar om man jämför med matchen som spelades den 15e april 1967 på Wembley. Den kan ni läsa om imorgon.
