World Cup play-off matches that were played...

and those that weren´t

Nu till helgen är det inga PL matcher eftersom det är VM playoff som gäller. 8 lag är inblandade i Europa för att ta de sista 4 platserna. De matcher som gäller är;

Irland mot Frankrike
Portugal mot Bosnien Hercegovina
Ryssland mot Slovenien
Grekland mot Ukraina

Matcherna ska spelas den 14/11 och sedan returmatcherna den 18/11. Jag ska arbeta i Dublin nästa vecka så förhoppningsvis kan jag se returmatchen på en mysig pub med en Guinness i handen. Ännu bättre blir det om de omtyckta irländarna (med 2 Stoke spelare i laget Glenn Whelan och Liam Lawrence) kan skrälla och ta en plats i nästa års VM i Sydafrika. (vem vet kanske gratis öl). Sedan får man inte glömma att det finns två Nord/Syd Amerika playoff matcher mellan Costa Rica och Uruguay och playoff matcher mellan Bahrain och Nya Zeeland.

När jag tänker tillbaka på omtalade playoff matcher tänker jag mest på kvalet till VM i Tyskland 1974. Den första matchen jag minns, liksom många andra här i landet, var mellan Sverige och Österrike som spelades den 27e november 1973 i Gelsenkirchen i dåvarande Västtyskland. Egentligen var det ingen playoff match utan så kallad omspelsmatch eftersom både Sverige och Österrike hade samma antal kvalpoäng (8). Men det lustiga var att Ungern också hade 8 poäng, men hade sämre målskillnad. Sist i gruppen var Malta, som hade samma antal poäng som när de började d.v.s. 0. Både Sverige och Österrike hade samma målskillnad (7). Antal mål räknades inte, då hade Sverige kvalat sig direkt (15 gjorda mål mot Österrikes 14) och inte inbördes möten heller, då hade Österrike kvalat in sig eftersom de slog Sverige hemma 2 – 0 och förlorade med udda mål (2 – 3) i Sverige.

Omspelsmatchen i Gelsenkirchen har med årens lopp blivit en svensk klassiker. Mest för resultatet och en hel del för underlaget. Hela planen var täckt av blötsnö och istället för att krita linjerna, skottade man dem fria. Sverige fick den bästa tänkbara start med ett mål av Roland Sandberg. Bosse Larsson utökade till 2 – 0 genom straff men innan pausvilan kunde Österrike reducera till 2 – 1. Andra halvlek pressade Alplandet för en kvittering samtidigt som det började snöa igen. Det liknade mer ett skidlopp än en fotbollsmatch, men Sverige höll undan och fixade en biljett till slutspelet.

Sveriges lag just den där dagen var;
R. Hellström, J. Olsson, K. Karlsson, B. Nordqvist, B. Andersson, O. Grahn, B. Larsson, C. Torstensson (S. Tapper), O. Kindvall.
Det skulle vara intressant att veta vilka spelare som är kända och vilka spelare som är okända för fotbollssupportrar under 30 år.

Men det var inte bara Sverige och Österrike som skulle mötas i en omspelsmatch utan Jugoslavien och Spanien fick uppleva samma sak 3 månader senare i Frankfurt. Jugoslavien vann matchen 1 – 0 och fick spela VM. (konstigt nog skulle Sverige möta Jugoslavien i själva VM, en match som Sverige vann 2 –1)

När det gällde länder från Sydamerika var det annorlunda på 70-talet. Istället för en storgrupp som idag, fanns det 3 grupper med 3 lag i varje. De 3 lag som vann sin grupp gick till VM tillsammans med Brasilien som var de regerande mästarna. Problem uppstod i grupp 3 eftersom Venezuela hoppade av kvalet. Nu fanns det endast 2 lag kvar, Chile och Peru. Båda lag vann sin hemmamatch 2 – 0, så en play-off match behövdes, som vanns av Chile 2 – 1 i Montevideo i Uruguay. Men eftersom det endast var 2 lag i gruppen bestämde FIFA att de måste spela en playoff match till. Denna gång skulle de möta vinnaren av en europeisk grupp. Genom lottning blev det klart att Chile skulle möta landet som vann grupp 9. Och gissa vilket land som vann grupp 9? Det var faktiskt Sovjet. Landet som inte finns länge men landet som satte skräck i oss alla då. (Här var vi mitt uppe i kallakriget kommer ni ihåg)

Chile hade sina egna politiska problem och den 11e september ägde militärkuppen rum. Den första folkvalde kommunistiska ledaren Salvador Allende avsattes och dödades av den chilenska militären i ledningen av Augusto Pinochet. Pinochet fick bra hjälp genom vapen och pengar av amerikanska CIA och fler tusen vänsteranhängare dog. Många blev körda till den nationella fotbollsstadium (Estadio National i Santiago) där de brutalt torterades och dödades. Stadium blev ett stort fängelse. Det var väldigt få som kom ut levande.

Trots denna politiska händelse i sitt hemland åkte Chile till Moskva 2 veckor senare och spelade den första matchen. Chile överraskade och matchen slutade något oväntat 0 – 0. Nu skulle returmatchen spelas hemma i Chile. P.g.a. oroligheterna sköts matchen upp till den 21 november. Nu vägrade dock Sovjet att åka till Chile, de ville inte spela i ett stadium där hundratals kommunistbröder hade mördats. Inte nog med det, sa de till FIFA att matchen bör spelas i ett neutralt land. Nu hade en fotbollsmatch blivit väldigt politisk. Man kan förstå Sovjets argument men jag tror inte att de var särskilt snälla mot sina egna politiska motståndare och kanske den överraskande 0 – 0 matchen påverkade en aning. Många möten hölls, men FIFA höll fast vid sitt beslut, matchen ska spelas i Santiago. Den 11e november var det sista datumet Sovjet hade för att bestämma sig om de skulle resa eller inte. Om inte, skulle Sovjet diskas från turneringen. Den 11/11 kom och gick, sovjeterna höll sitt löfte, ingen match skulle spelas i Chile för deras del. FIFA beklagade men höll också sitt löfte så Sovjet, blev det första landet att bojkotta en match av politiska orsaker och diskades. Chile fick däremot, utan att spela den avgörande matchen, en VM biljett.

Många trodde att de 3 andra Warszawapaktländer som hade kvalet in sig tills sommarens VM (Östtyskland, Polen och Bulgarien) skulle vara tvungna att följa Sovjets råd och vägra att delta om Chile var med. Tack och lov hände det inte och Polen blev turneringens största överraskning och kom trea.

Sagan tog inte riktigt slut den 11/11 utan när matchen skulle spelas d.v.s. den 25/11 var stadium fullsatt och Chiles lag stod färdiga på planen men givetvis utan motståndare. Det fanns t.o.m. en domare som blåste igång matchen, varefter en chilensk spelare sprang ner till ett tomt mål och sköt in 1 – 0. Publiken jublade som om Chile hade vunnit hela VM men det gjorde inte någon i Moskva och absolut inte hos de mördade och torterades anhöriga.