Reseskildring del 1 - "Matchdagen"
Min reseskildring från Stokeresan startar här och nu. Den kommer i tre delar och den första av dessa handlar om lördagen då Stoke mötte Tottenham.
Fredagen den 19 mars var det äntligen dags för resa till Stoke igen, det är alldeles för lång tid mellan gångerna. En resa på hösten och en på våren hade varit precis lagom. Precis som förra resan över till England tog vi kvällsplanet från Göteborg City Airport till Stansted. Annars skiljer det sig lite åt denna gång i och med att jag för första gången skulle bo uppe i Stoke. Detta tillsammans med panelmedlem Lars-Gunnar Perlinger från Falkenberg och ”smygstokien” Tommy Nilsson från Halmstad. Planet kom iväg tidigare än beräknat från Göteborg och efter en lugn och fin flygresa landade vi 1 1/2 timma senare på Stansted flygplats.
Vi brukar alltid hyra bil när vi är över och då har Nick, som är lite mer van vid vänstertrafiken än oss andra, alltid kört. Den här gången hyrde han och dottern Josefine egen bil och därmed uppstod då frågan vem som skulle våga sig ut bakom ratten i vänstertrafiken av oss andra. Lars-Gunnar tog sitt ansvar, därmed fick undertecknad leka kartläsare och Tommy satte vi i baksätet. L-G såg rätt säker ut bakom ratten så man behövde inte känna sig det minsta orolig. Det mest struliga för hans del var väl att hålla reda på vilken spak som satte igång vindrutetorkarna eller blinkersen. Men det var ju små bekymmer.
Nu ska inte kartläsaren skylla ifrån sig här men pga en hel del vägarbete under kvällen/natten så fick vi köra en hel del småvägar. Så när vi efter ett några timmars körning trodde att vi snart skulle hitta ut på M6 så var det i stället så att vi nästan var framme i Leicester(!). Detta gjorde att resan tog ”lite” längre tid än vanligt. Strax efter kl 3 på natten var vi framme på hotellet (Holiday Inn Express) strax utanför Stafford som jag hade bokat. Meningen var att vi skulle kört upp till Tollgate men i och med att de inte har service dygnet runt så fick det bli en natt strax innan Stoke. Tre ganska trötta personer somnade i alla fall in rätt gott när vi väl kommit i ordning på rummet.
Det kunde inte bli hur många timmars sömn som helst med tanke på att vi skulle vara på Britannia Stadium redan kl 11 för en Stadium Tour. Så vi drog iväg tidigt upp mot Tollgate Hotel och där var vi framme ca 9:30. Rummen var färdiga så vi intog dem och sedan var det dags att klä upp sig lite inför matchen, man måste vara snygg när man ser sitt Stoke spela.
Vi beställde hämtning av en taxi till kl 10:30 och den tog oss upp till ett av de bästa ställen man kan befinna sig på när det gäller fotboll, The Brit. Under förmiddagen hade jag haft kontakt via sms med både Peter Risberg och Pär Johansson som med sina sällskap skulle möta upp utanför arenan. Vi hann bara innanför dörrarna i shopen innan vi sprang på våra landsmän och de verkade ordentligt laddade inför dagens händelser. Peter berättade om sin upplevelse kvällen innan då han varit och lyssnat på bland annat Hudson och Greenhoff. Synd att man inte var på plats tidigare under fredagen, då hade jag också varit där.
Precis när vi träffat våra landsmän fick jag ett sms som sa att Nick, Dave och Josefine satt i bilköer på M6 upp mot Stoke. Det hade tydligen varit en trafikolycka. Med tanke på det så hade vi flyt som hade kört så långt innan vi stannade för övernattning. Nog om det för nu var det snart dags för Stadium Tour på The Brit. Innan denna hann vi givetvis med en runda runt arenan och den obligatoriska fotograferingen på Stanley Matthews-statyn och John Ritchie-statyn. Det är sådant man bara måste hinna med.
Vid huvudingången mötte sedan Angela Smith upp, det var hon som ordnat den här rundturen. Vi kunde inte vänta på att Nick med följe skulle hinna fram så vi drog igång det hela strax efter kl 11. Det var den gamla Stokehjälten Terry Conroy som höll i rundturen och det var skoj att träffa honom igen. Det började med en samling med lite mingel där vi bjöds på lite drycker av olika slag. Efter ett tag där med fotografering och autografskrivande drog Terry igång det hela. Han hälsade alla välkomna och givetvis nämnde han att ett gäng Swedish Stokies var på plats.
Därefter blev det rundvandring med besök i en svit och ute på läktaren innan vi hamnade nere på innerplan. Med på rundturen fanns en fotograf och det är han som tagit en del kort som finns med i artikeln, bland annat detta på oss svenskar när vi befinner oss på innerplan.
Terry tog oss sedan till spelartunneln där han visade upp platsen där alla intervjuer görs direkt efter matchen. Nu blev det omklädningsrummet och där inne hittade vi James Beattie. Han ställde givetvis upp på fotografering och autografskrivande. Han berättade att han haft problem med sitt knä men att han snart var på gång igen. Vi sprang även på Tony Pulis och givetvis var vi tvungna att hälsa på honom och Mark O’Connor. De höll på med förberedelserna inför matchen.
Rundturen fortsatte en liten stund till innan Terry rundade av. Jag tror att alla inblandade var nöjda och det är alltid lika skoj att lyssna på vad Terry har att berätta. Vi tackade alla inblandade för den givande rundturen och vi lämnade över några Swedish Stokies halsdukar som tack. Jag måste berömma Stoke för bemötandet man får när man är där, vi har alltid blivit otroligt vänligt behandlade.
Efter rundturen var det givetvis dags för oss att dra iväg till puben. Vi gjorde först ett försök på Harvester men där konstaterade vi att det var alldeles för mycket folk. I stället blev det en snabb promenad till The Plough där det var betydligt lättare att ta sig fram till bardisken. På plats där mötte vi Dave, Mark och övriga Stokies från Bromsgrove. Det blev några pints där innan vi vandrade upp mot arenan igen.
Den här gången blev det inga platser på Boothen End för vår del, vi hade i stället platser på West Stand Lower, tyvärr lite för nära bortafansen på South Stand. Det var bra tryck när lagen kom in och äntligen fick man känna den där härliga känslan igen genom att vara på plats och se sina favoriter.
Det här blir ingen matchrapport men man kan väl konstatera att första halvlek inte var någon riktig höjdare men att Stoke kändes stabila. I andra halvlek får vi dock sämsta tänkbara start. Först ger Gudjohnsen bortalaget ledningen och därefter träder domare Mike Dean in i handlingen och visar ut Whitehead. En stund efter dessa incidenter är Stoke lite virriga men vi kommer tillbaka. När vi tilldöms en straff och Etherington sätter den säkert är stämningen på topp.”Oh when the reds…” som följde efter målet var grym att uppleva live. Jag ska passa på att berömma Spursfansen, de stöttade verkligen sitt lag på bästa sätt.
Fuller skulle sedan gett oss ledningen och det hade säkert räckt till minst en poäng i matchen i så fall. I stället avgör Spurs på en snabb omställning och Kranjcar blir hjälten för dem. På övertid missar tyvärr Sidibe en jättechans då han halkar. Det blev en spännande andra halvlek med chanser åt bägge hållen, synd bara att Stoke inte fick med sig något i poängväg. Därmed är förlustsviten bruten för min och Tommys del, någon gång skulle det så klart ske.
Efter matchen gick vi så klart in i shopen för lite inköp innan vi ännu en gång tog oss ner till The Plough för några pints. Peter & Co från Stockholm hängde på och så småningom bestämde vi att vi skulle träffa dem lite senare på White Lion.
Vi tog ett snabbt besök på hotellet för lite ombyte och sedan begav vi oss till Penkhull och White Lion. Mat hade det varit lite si och så med under dagen så vi letade upp ett ställe som serverade fish and chips. Och vilka hade varit inne och köpt mat precis när vi kom till stället? Jo, Peter & Co från Stockholm så klart.
På White Lion blev det så klart en del Stokesnack mellan ölen. Kvällen blev dock inte så långrandig för vår del för de få timmarnas sömn natten innan började kännas av efter ett tag. Därmed blev det en taxi till hotellet för välbehövlig sömn. Kommande dag väntar nya äventyr...
BE LOYAL BE PROUD BE STOKE
