Rödvita hjältar del 1: Peter Dobing
Peter Dobing var inte bara en enastående fotbollsspelare. Han rökte pipa i duschen också.
"The pipe-smoking gent of English Football", som han kallades, föddes den 1 december 1938 i Manchester. Fadern var en professionell rugbyspelare och Dobing ansågs tidigt vara en stor talang. Dobing var också en lovande cricketspelare men valde att satsa på fotbollen. Han började sin karriär som amatör. Detta innebar att han kunde spela för flera klubbar samtidigt. Han var dock tvungen att sluta med det då han hade skrivit kontrakt både med Manchester United och Blackburn. I en match mellan lagen blev Peter uttagen i båda lagen och det innebar till slut att han inte spelade i matchen över huvud taget.
I december 1955 skrev han så ett proffskontrakt med Blackburn. Under sin karriär i klubben spelade han 179 matcher och gjorde 89 mål. Tillsammans med engelska landslagsspelaren Brian Douglas formade han ett farligt anfallsvapen. Dessa båda herrar var en stor anledning till att Blackburn gick upp i Division Ett säsongen 1957-58. 1961 köptes Dobing av Manchester City för 37 500 pund och under hans tid i klubben spelade han för engelska u-23 landslaget sju gånger. Som vänsterinner gjorde han 31 mål på 82 ligamatcher för klubben men trivdes aldrig riktigt utan bestämde sig för att flytta efter att Manchester City åkte ur högsta ligan 1963.
1963 gick Stoke upp i ettan igen. Legendariske managern Tony Waddington visste att truppen behövde förstärkas. Peter Dobing var ett av namnen som stod på hand önskelista och värvades för 37 500 pund, ett klubbrekord. Under sin första säsong i klubben gjorde han 16 mål. Oturen var dock framme och Dobing bröt benet i en match mot West Brom i januari 1965.
Under rehabiliteringen gavs Mr Dobing en chans att ägna sig åt sina fritidssysselsättningar jakt och fiske. Peter har vid en intervju avslöjat att han efter karriären tänkte livnära sig på tjuvskytte men sa också samtidigt: "I´d never actually kill anything. That´s something I could just not do".
Peter karaktäriserades ofta som en äkta gentleman. Han klädde sig alltid i kostym och hatt och var i det närmaste oskiljbar från sin pipa. Detta gjorde honom till något av en trendsättare i Stokes omklädningsrum då ett antal andra spelare tog efter hans vana. Enligt ryktena så slappnade Dobing inte bara av med pipan i omklädningsrummet efter matcherna. Han tog med den in i duschen också!
Trots att han var mycket framgångsrik på planen så blev han aldrig en riktigt stor publikfavorit och det förekom en hatkärlek mellan spelaren och The Boothen End. Detta berodde på att Dobing var en hård förhandlare och när han inte accepterade sitt kontraktsförslag 1965 blev han uppsatt på transferlistan. Han blev förlåten efter en superb insats mot Leeds 1967 då han lekte friskt med den engelska landslagsförsvararen Jackie Charlton. Peter gjorde hattrick och vid sitt tredje mål var Charlton ute och köpte korv samtidigt som Dobing vek in från vänsterkanten och överlistade Leedsmålvakten Gary Sprake med ett välplacerat skott.
När Waddington värvade Jimmy Greenhoff användes Dobing mer på mittfältet och där opererade han mycket framgångsrikt med George Eastham. Dessa båda spelare var inte bara defensivt duktiga utan även kreativa framåt. Stoke hade ett rykte om sig att vara ett väldigt defensivt lag under 1960-talet men med Peter Dobing, George Eastham och Terry Conroy på mittfältet, Jimmy Greenhoff och John Ritchie i anfallet spelade man en offensiv fotboll som uppskattades inte bara av Stokefansen. Man ansågs spela en charmig och anfallsglad fotboll som tilltalade media och fotbollskunniga. Dobings storspel på Stokes mittfält uppmärksammades av pressen som ansåg att han skulle tas ut i engelska landslaget inför VM 1970. Han ratades dock till slut då han ansågs vara för gammal.
Som mittfältsankare i Stokes framgångsrika lag tog Dobing som sagt också ett stort defensivt ansvar. Han var liten men tuff och steg inte undan i närkamperna. Detta ledde till många gula kort och när han blev avstängd i nio veckor på grund av för mycket kortvevande från domarna var detta ett rekord inom engelsk fotboll. Nu spelade detta ingen roll eftersom han återigen bröt benet efter en tuff tackling av Ipswichs Mick Mills.
Dobing lyckades komma tillbaka efter sitt andra benbrott i karriären och kommer alltid att bli ihågkommen som lagkaptenen som lyfte Ligacupbucklan 1972. Som en äkta gentleman höll han sitt ord då han året innan hade sagt följande: "We´ve never been one of the better supported clubs. I don´t know why, but it may be because pottery workers are not highly paid and want something for their money. For 108 years Stoke have won nothing, so its imperative we change that."
Peter hade veckan innan finalen sträckt lårmuskeln och det var tveksamt om han kunde spela finalen. Han var inte helt återställd matchdagen men då han förlorat med Blackburn på Wembley 1960 var han helt inställd på att spela. Tur var väl det, med sin inställning och sina defensiva och offensiva egenskaper behövdes han på planen. Han var den typen som alltid gav 100 % och fick det svåra att se lätt ut. En sån spelare behövs i alla lag. De många skadorna innebar dock att han tvingades sluta 1973 efter totalt 564 ligamatcher. Numera jobbar han inom porslinsbranchen och bor i Stafford. Han gav Stoke tio år av sin karriär och det ska vi vara tacksamma för. Peter Dobing kommer alltid att vara en rödvit hjälte!
Facit i Stoke: Antal matcher mål
Ligan 303 (+4) 82
Fa cupen 22 3
Ligacupen 39 9
Övriga 8 1
