Mot alla odds - Maguire, Dodd och Wolves
Stoke brukar inte göra bra ifrån sig när man är indragna i bottenstriden. De fyra senaste gångerna har man åkt ur.
I år ser ju läget trots allt ganska hyfsat ut. Stoke kan förlora i sista matchen mot Reading och klara sig kvar. Brighton måste ta tre poäng mot Grimsby för att ha en chans. Det är en nervös väntan fram till söndag för är man Stokesupporter vet man att den feta kärringen måste sjunga både en och två gånger innan man kan andas ut. Säsongen 1983-84 befann sig laget i en liknande situation.
Innan säsongen 1983-84 hade man anledning att vara optimistisk. Stoke slutade på 13:e plats men hade spelat bra fotboll och större delen av säsongen hade man aspirerat på en plats i UEFA Cupen. Säsongen avslutades tyvärr med sex raka utan vinst.
Nu hade man en bra mix av unga lovande spelare och rutinerade. Mittfältet innehöll spelare som Mickey Thomas, Sammy Mcllroy och den numera bortgångne Robbie James. På högerkanten huserade den engelske landslagsspelaren Mark Chamberlain. Trots det spelskickliga laget så valde managern Richie Barker att satsa på långbollar. En tränarkurs i Lilleshall över sommaren där långbollsfilosofin förespråkades hade tyvärr lett in Barker på dessa tankar. Spelarna köpte inte idén. Visserligen hade man sin target man, Brendan O`Callaghan, som är en av klubbens bättre huvudspelare genom tiderna men det övriga spelarmaterialet ville spela den kreativa fotbollen dom visste att dom klarade av. George Berry om långbollarna: " At the end of the day, Ritchie missed out on the fact you shouldn´t have system for players, you put your players into a system."
Säsongen började följdriktigt dåligt och i oktober låg man trea från slutet när serieledarna West Ham gästade The Victoria Ground. Stoke vann med 3-1 men denna seger var mer ett undantag och man fortsatte med 10 raka utan vinst. Efter en förlust hemma mot Luton fick Barker kicken och assisterande managern Bill Asprey tog över. Man vann mot mittenlaget Norwich på annandag jul men segern följdes av fem raka förluster, bland annat 0-6 mot QPR.. Efter det spelade man en oavgjord och förlorade ytterligare fem matcher.
Det såg nu ganska hopplöst ut för Asprey och Stoke. Ett telefonsamtal till Tony Waddington skulle visa sig vara avgörande för resten av säsongen. Asprey frågade tränarlegenden om han visste om det fanns några spelare ute på marknaden som skulle kunna vara intressanta för Stoke. Waddos svar var att spelaren ni behöver spelar i Chelseas reservlag, mannen som gick på vatten, Alan Hudson. I motsats riktning gick Mickey Thomas. Chelsea låg i toppen av tvåan. Huddys snabbhet var inte samma som 10 år tidigare men hans spelskicklighet var intakt och det blev avgörande för dom återstående 18 matcherna.
"If we gonna go down, we gonna do it by playing the game properly" sa Huddy och inspirerade både laget och supportrarna. Man vann givetvis inte alla matcher men segrarna kom och till slut vann man även på bortaplan. Man gjorde det på Highfield Rd mot Coventry efter att ha legat under två gånger. Slutresultat 3-2. I och med Huddys ankomst hade man börjat passa bollen till varandra. Spelet flöt bättre ju fler matcher man spelade.
14:e april kom ligaledarna Liverpool till The Vic för att hämta tre poäng. Laget innehöll spelare som Ian Rush och Kenny Daglish. Stoke tog tidigt ledningen genom ett mål av Ian Painter och spelade sedan ut dom blivande mästarna efter noter. Vinst 2-0. 24 000 fans njöt av Huddys lekstuga på mittfältet vilket retade upp Graeme Souness så pass att han slog handen genom en glasruta på väg till omklädningsrummet.
Med två matcher kvar var Stoke tvungna att vinna båda. Det skulle krävas mycket fighting spirit och hjärta för att klara av detta men denna säsong skulle inte laget göra the Boothen Enders besvikna. Mot Luton borta kämpade laget tappert och lyckades vinna med 1-0 efter ett tidigt mål av Ian Painter. Så gick man in i sista matchen mot rivalen och redan nerflyttade Wolves. Allt annat än vinst skulle betyda division två.
19 000 hade kommit för att se matchen och ett tidigt mål av Paul Maguire lugnade de hårt beprövade Stokefansens nerver. Strax före halvtidsvilan gjorde Maguire sitt andra mål för dagen. I början av andra gav domaren Clive Thomas Stoke en straff och Maguire kunde fullborda sitt hattrick. Trots en säker ledning var det inte säkert att Stoke skulle klara sig kvar. Man var tvungen att lita på att andra resultat gick rätt väg. De två konkurrenterna spelade också hemma, Coventry mot Norwich och Birmingham mot Southampton.
Maguire hade lilla julafton och gjorde sitt fjärde mål i slutminuterna på ännu en straff. Dessa två straffar talar man fortfarande om i Stoke. Båda två orsakades av Alan Dodd, mångårig spelare i Stoke och hängiven supporter. Ryktena säger att han vägrade se Stoke åka ur. Huddy berättar: " Í have never seen Alan give a penalty away in his life. But this day he was playing for Wolves and he gave two away, The ramblings were that he never ever wanted Stoke to go down. He was still a big Stoke fan and he gave two penalties away."
När så resultatet kom att Birmingham hade spelat 0-0 mot Southampton exploderade The Vic i glädjeyra. Det som var så avlägset några månader tidigare hade blivit ett faktum. Stoke klarade sig kvar i högsta serien med en poäng mer än Birmingham som fick bita i det sura äpplet och följa med Wolves ner i divison två. Man överdriver inte när man säger att detta var en uppmärksam bedrift. Man hade haft alla odds emot sig och alla förväntade sig en nerflyttning. Tack vare en fighting spirit utan dess like, värvningen av hjälten Alan Hudson och två straffar mot Wolverhampton hade räddat Stoke för den här gången. Det är bara bita ihop och hoppas att det ska gå vägen nu också. Det är inte riktigt samma förutsättningar men Brighton kommer att kämpa för livet på Blundell Park. Stoke måste koncentrera sig på att ta en pinne mot ett starkt Reading. Man vill ju aldrig mer uppleva division två igen så det måste gå vägen, utan både Paul Maguire och Alan Dodd…….
Någon undrar kanske vad som hände med Paul Maguire? Efter att ha gjort fyra mål i en avgörande match fick han efter säsongen free transfer. När det gäller Stoke kan man aldrig någonsin ta något för givet.
Up the Mighty Potters!!!
