The Black Pearl from Stoke-on-Trent (part 2)
Local lad come good
Del 2
Säsongen därpå 1979/80 tippade de flesta att Stoke skulle bli bland de 3 sista lagen. Och i ärlighetens namn, om det inte hade varit för Garth skulle laget ha ramlat ner igen. Det var tack vare honom och hans mål som Stoke kunde hänga kvar.
3 matcher som jag minns framförallt från den tiden var: hemma mot Tottenham Hotspurs (3-1 och 2 mål från Garth) på en solig augusti lördag, borta mot Coventry City (1 – 3 vinst när han på egen hand förödmjukade Coventrys backlinje) och framför allt hemma mot WBA (3 – 2) när Garth gjorde alla 3 mål.
Nu fick han mycket uppmärksamhet från media och i november 79 fick han representera Englands U-21 lag mot Bulgarien. England vann 5 – 0 och Garth gjorde ett hattrick.
Dagligen fick man läsa att större klubbar var intresserade av hans tjänster, men det dröjde tills sommaruppehållet innan han lämnade klubben. Till slut blev det Spurs som köpte honom och Stoke fick 600 000 pund (då ett rekord för oss). Givetvis blev jag ledsen att han gick men inte förvånad.
I oktober 1980 spelade Garth för Spurs mot Stoke på Victoria Ground. Stoke supportrar var, i mitt tycke, inte snälla mot honom. Han sågs som en förrädare och han fick höra ett och annat glåpord. Spurs vann matchen 3 – 2 och jag tror att Garth gjorde minst ett mål. Men Garth uppförde sig bra och gjorde inget att skämmas över.
Det gick allmänt bra för Garth i London och redan under hans första säsong vann han FA-cuppen, där han fick äran att bli den första svarta spelaren som gjorde ett mål i en FA cup final. Jag kommer ihåg att jag var glad för hans skull.
Det var inte endast på fotbollsplanen som Garth var duktig, han var också ganska smart. Jag minns att han gjorde reklam för den akademiska tidningen The Guardian” och läste in en universitetskurs på egen hand. Väldigt ovanligt för fotbollsspelare.
Så småningom blev han ordförande för spelarnas fackförening (givetvis den första svarta) och sågs mer och mer på TV.
Vissa påstår att detta var anledningen att han inte blev en ännu bättre spelare och därför han aldrig blev en landslagsspelare (vem vet).
Efter Tottenham spelade Garth med WBA i ett par år men han hade vant sig vid Londonlivet, därför blev nästa anhalt Charlton Athletic. Konstigt nog såg jag Garth spela för bägge dessa lag.
Februari 1987 var Stoke i kalasform. Laget, som var i Englands andra division, låg på 4e plats. Laget hade inte förlorat på 15 matcher. Nästa match var mot WBA borta. Jag var bland de andra 10 000 stokies som var på plats för att se sviten fortsätta. Men Garth fördärvade allt, han var lysande. Han gjorde 2 mål och passade fram till de 2 andra målen. Vi fick stryk 4 – 1 och säsongen dog. På väg hem sa jag till brorsan: på planen var 21 division 2 spelare och en division 1 spelare. Garth var i en klass för sig själv. Tyvärr uppskattade inte många Stokies detta.
Sista gången jag såg Garth spela fotboll var för Charlton Athletic här i Sverige 1989. Då var det många lag från England som tillbringade försäsongen här i Skandinavien. Oftast mötte de små division 5/6 lag för att komma igång igen. Just denna gång skulle Charlton möta Våxtorp (en by nära Laholm). Givetvis vann Londonlaget enkelt och Garth gjorde 2 mål. Jag satt väldigt nära honom efteråt när han intervjuades av Laholmstidning där han artigt sa att han tyckte Våxtorp spelade väldig fin fotboll.
Nu arbetar Garth på BBC som fotbollsexpert. Han får blandad kritik, vissa tycker att han bra andra anser att han är värdelös. Många Stoke fans tycker att han är snobbig efterson han sällan nämner sin Stoke karriär och att han gör allt för att dölja hans Stoke dialekt.
För mig är Garth en ikon. Han var en av de första pionjärerna för spelare av utländsk härkonst; både på och vid sidan av planen. Jag tyckte att han var fantastisk när han spelade för Stoke. 47 mål gjorde han för klubben under 4 säsonger är bevis för detta. För mig är han ingen svikare när det gäller Stoke City.
Men…………….han bör gå ner några kilon.
