The Blond One We All loved
Jimmy Greenhoff (part 1)
När Jimmy Greenhoff skrev på för Stoke City 1969, var jag 9 år gammal; när han lämnade klubben november 1976, var jag nästan 17 år. 7 år går snabbt nu när man är vuxen, men när man är ett barn, känns 7 år som en livstid. Därför är Jimmy alltid med i bilden när jag tänker tillbaka på min barndom som Stoke City supporter. Fråga vem som helst som är Stoke City supporter i min ålder och alla kommer att få tårar i sina ögon när Jimmys namn nämns. Alla älskade Jimmy och jag menar alla; och framför allt, älskade Jimmy oss.
Jag kan skriva spaltvis om Jimmy, men jag ska försöka hålla mig kortfattat. Jimmy Greenhoff var en briljant fotbollsspelare. Han kunde det mesta.
Jimmy spelade på topp. Jämte honom var en stor stark center (oftast John Ritchie). Jimmy var inte endast en målgörare utan också en skicklig passningsspelare. Ritchie gjorde fler mål men det var oftast tack vare Jimmys förarbete. Jimmys teknik och kontroll var superb; speciellt hans första touch. Trots dåliga planer i England var han så elegant; han var som en gasell. Han kunde nicka, dribbla och klacka, men framför allt kunde han slå en volley. Jag har aldrig sett en spelare som har så bra tillslag på en boll. När Jimmy gjorde mål var det sällan ett vanligt mål. De brukade vara ovanligt snygga. Lägg till att han inte var någon diva, jobbade kopiöst hårt för laget och att han var snygg med sitt långa blonda hår (många tjejer tittade på Stoke tack vare Jimmy). Han var den komplette spelaren.
Ska jag jämföra med dagens spelare kunde man säga att han spelmässigt var en blandning mellan Rafael van der Vaart och Wayne Rooney. Så bra var han.
Ska jag sammanfatta Jimmy Greenhoffs fotboll karriär kan jag räkna upp dessa 4 lite udda punkter:
- Han är den enda spelare som har sålts halvvägs in i en cupfinal.
- Han skrev mot sin vilja på för en av världens största fotbollsföreningar, när en läktare blåste ner.
- Han avgjorde en FA cup final på ett bisarrt sätt och framförallt
- Han är den bästa engelsmannen som inte som har spelat en landskamp.
Punkt 1:
Mässcupfinalen (UEFA cupen) 1968 var mellan Leeds United och Ferencvaros från Ungern. Då var finalen 2 matcher; en hemma och en borta. Jimmy som tillhörde Leeds började på bänken på den första matchen. Han spelade dock hela den andra halvleken i en match där Leeds vann 1-0. Men när returmatchen skulle spelas i Budapest tillhörde Jimmy inte Leeds länge; nu tillhörde han Birmingham City som spelade i division 2.
Don Revie som tränade Leeds hade köpt Mick Jones från Sheffield United och ansåg att Jimmy var överflödig. Men han sa att det enda laget som hade hört av sig angående Jimmys tjänster var laget från Englands näststörsta stad i Englands nästhögsta division. Senare tog Jimmy reda på en både Liverpool och Arsenal var beredda att köpa honom men Revie ville inte sälja till ett konkurrerande lag.
Ett år var han i Birmingham innan Tony Waddington köpte honom. Blues supportrar minns mest honom i en match han spelade mot Fulham. Matchen slutade 5 – 4 till Birmingham och Jimmy gjorde 4 mål och missade en straff.
Fortsättningen kommer i morgon.
