The Holocaust Season
To remind Stokies av "The Good Old Days" Part 1
Nu när det går bra för vårt kära Stoke City, tänkte jag påminna er om dagarna när solen INTE sken varje dag.
I juni 1984 var 24 år gammal. Livet hade lekt i ett antal år sedan jag hade slutat skolan. Men efter diverse jobb och mängder av fester insåg jag att jag inte hade någon framtid. Skillnad mellan de flesta av mina kompisar och jag var att de hade pluggat samtidigt som de hade festat; det hade inte jag.
Jag köpte en cykel och en båtbiljett till Göteborg för att fundera på min framtid. Målet var att cykla genom Nordeuropa och komma på något som jag ville göra med mitt liv. På min andra dag i Sverige träffade jag en ung blond tjej på en campingplats i Åsa (strax söder om Göteborg). Då visste jag inte att jag hade mött min nuvarande fru och mor till våra 2 barn för första gången. Som jag brukar säga: ”Jag var i Åsa när jag träffade Madde (och hon var också trevlig ha ha).”
Jag berättade för henne att jag var en hängiven fotbollssupporter och hejade på Stoke City. Jag sa att när vi var i England skulle jag ta henne på en match i Stoke-on-Trent på den anrika Victoria Ground.
Men då var det annorlunda. På 80-talet var det inte så häftigt att vara en fotbollssupporter (särskilt i England). Arenorna var slitna, planerna dåliga och de flesta ordentliga supportrarna som hade tröttnat på huliganerna valde att stanna hemma. Som sagt: att säga att man var en fotbollssupporter gav ingen status.
Stoke var i Englands högsta division då; tack vare en mirakulös upphämtning under våren. Vi slog Wolves 4 – 0 i vår sista match för att hänga med. Med facit i hand, hade det varit mycket bättre om vi hade fått stryk och ramlat ner, för då skulle vi Stoke supportrar sluppit ”The Holocaust Season” som skulle följa.
Det blev inga förstärkningar under sommar uppehållet, så Stoke (som tränades av Bill Asprey) började säsongen 1984 – 85 borta mot Luton Town. Det blev förlust med 2 – 0 och förlust var något vi skulle vänja oss vid de kommande månaderna.
2 dagar senare mötte vi Aston Villa hemma och trots att det inte är många mil mellan Stoke och Birmingham och det var vår första hemma match för säsongen kom inte mer än 12 000 åskådare. Villa vann 3 – 1.
Vår tredje match var hemma mot Sheffield Wednesday och något konstigt hände: Stoke vann. Då visste vi inte, men vinsten mot Sheffield W. skulle bli en av 3 vinster under säsongen.
Nästa hemmamatch var mot Leicester City och jag, som var tillbaka i landet igen, skulle visa min svenska flickvän en riktig engelsk fotbollsmatch.
Jag minns matchen väl: Stoke var totalt utspelade av Leicester och att de ledde endast 1 – 0 i första halvlek var märkligt. Jag tror inte att Stoke hade ett anfall. Jag minns att en av deras forwards missade den enklaste målchansen jag någonsin sett. Det var så här: En Leicester spelare sköt, Peter Fox (Stokes målvakt) halvräddade, men bollen studsade bakom honom och skulle gå in i målet. Då kom en annan inrusande Leicesterspelare som endast en meter från mållinjen bestämde sig att han ville ha målet. Han sparkade till bollen jättehårt och istället för att se bollen gå i nät, blev han häpen (och vi andra), när han såg bollen träffa ribban och studsa tillbaka halvvägs upp i planhalvan.
Så arga hans lagkamrater var på honom, bollen skulle ha gått in i målet utan han behövde röra den. Vad hette denna unga man som missade den enklaste målchans jag någonsin har sett? Tror det eller inte, det var Gary Lineker.
Sedan i den 65e och 69e minuterna hade vi 2 anfall (de enda vi hade i matchen) och gjorde 2 mål. Vi Stoke fans sjöng ironiskt. ”Easy, easy.” men Leicester kom tillbaka och matchen slutade 2 – 2. På väg hem insåg jag att det skulle bli en lång, tuff säsong. Vad tyckte min 20-åriga svenska flickvän? Hon tyckte att det var konstigt att se så många vuxna män skrika så många fula ord och hoppa som galningar när ett mål gjordes. Jag vill påpeka att just då var hon outbildad.
En månad senare hade vi lite otur. Vi ledde 1 – 0 borta mot Notts. Forest tack vare ett mål av George Berry, men Forest kvitterade långt in på tilläggstiden. Än så länge var det inte så illa: vi hade spelat 8 matcher: en vinst, tre oavgjorda och 3 förluster. Sedan började det. Stoke förlorade de följande 10 liga matcherna och gjorde endast 4 mål.
Del 2 kommer imorgon
