Från Stoke Ramblers F.C. till Stoke City F.C. - en resa på 150 år!

I helgen spelar Stoke sin sista hemmamatch för säsongen, när man möter Tottenham. I samband med matchen kommer klubben att fira sitt 150-årsjubileum med mycket pompa och ståt. Därför är det väl också på sin plats att vi gör en kortare summering av de 150 åren som världens näst äldsta klubb och dess supportrar genomlidit.

Stoke Ramblers Football Club
Stoke bildades 1863 som Stoke Ramblers F.C och är Premier Leagues äldsta klubb och den näst äldsta i världen, endast Notts County (1862) är äldre. De färgerna som fanns på Ramblers dräkter är de vi ser på den här säsongens bortaställ (har alltså ingenting med Barcelona att göra, om nån nu till äventyrs trodde det...).

Dock lär ränderna på original-tröjorna varit på tvären, men klubben valde (tyvärr, enligt min mening) att lägga de på längden, precis som hemmastället sett ut sen urminnes tider.

Stoke's lag på 1870-talet Shawcross och Crouch 2012

Man tog sedan bort Ramblers och hette enbart Stoke (på 1920-talet la man till City) och var ett av de 12 lagen som bildade ligan 1888, men klubben kom sist första säsongen och enl. sägnen var man det första lag som någonsin erhöll "The wooden spoon". Trots sina 150 år som fotbollsklubb har man inte vunnit många titlar, utan är tillsammans med Accrington, de enda lagen av ligans 12 original-lag, som aldrig har vunnit vare sig ligan eller FA-cupen.

Sir Stanley Matthews största legenden
Den enda titel som man egentligen kan räkna (förutom några mindre cuper) är segern i Ligacupen 1972. Det var också på 70-talet som man hade sin mest framgångsrika period. Visserligen var man nära att vinna ligan redan 1947 med Sir Stanley Matthews i laget, men när denne inte kom överens med tränaren lämnade han klubben för Blackpool, när bara två matcher återstod av säsongen och förhoppningarna om en ligatitel grusades.

Sir Stanley Matthews

Någon bitterhet mot Sir Stanley finns dock inte i klubben och han kom tillbaka på 60-talet och hjälpte laget upp i Division 1 igen. Matthews var över 50 år när han spelade sin sista match och är utan tvivel den största legenden som klubben har haft. Huruvida det är sant eller ej att urnan med hans kvarlevor finns nergrävd under mittcirkeln på Britannia Stadium kanske är onödigt att spekulera i...

Tipsextra gav Stoke plats i svenska hem
Med Tipsextra på 70-talet var Stoke ett av de lag som gästade svenska vardagsrum oftast på lördagarna och det var även då som laget alltså vann sin enda titel, under ledning av Tony Waddington, som ledde laget under 17 år. Men även om man inte vann fler titlar, så vann laget med stjärnor som Gordon Banks, Mike Pejic, Alan Hudson och Jimmy Greenhof en hel del svenska hjärtan och de flesta av oss Swedish Stokies härrör från den tiden och är födda på 60-talet. Säsongen 1974-75 fanns förväntningar på att laget för första gången skulle ta hem ligatiteln och man fanns länge med i toppen, men denna gång fick laget benbrott på inte mindre än tre av sina nyckelspelare och istället blev det Derby som gick hem med den titeln.

Laget som vann Ligacupen 1972

Laget rönte även framgångar i FA-cupen under ett par av detta decenniums första år, men båda gångerna stod Arsenal i vägen i semifinalen. Därav finns en hel del Stokies från den här tiden som har väldigt svårt för Arsenal, om man ska uttrycka sig diplomatiskt... Monsiuer Wenger och hans snack om "Rugby team" har väl kanske inte heller förbättrat den relationen...

Svåra år väntade runt hörnet
1976 inträffade dock en händelse som skulle få förödande konsekvenser för klubbens kommande år. Det som hände var att taket till en av läktarsektionerna på Victoria Ground blåste av i en storm och eftersom det visade sig att man saknade försäkring för detta, började klubbens kassa blöda ordtenligt. Man tvingades sälja sina bästa spelare och bland dessa fanns Jimmy Greenhof, som mot sin egen vilja tvingades gå till Manchester United.

Laget åkte ner i div. 2, men kom snabbt tillbaka och lyckades hanka sig kvar ytterligare några säsonger, men även under 80-talet tvingades man sälja sina bästa spelare för att få ekonomin att gå ihop. Adrian Heath, Paul Bracewell och Mark Chamberlain fick alla lämna efter att de slagit igenom i Stoke och 1985 tog det hela slut när man till sist ramlade ur Division 1 efter en katastrofal säsong, som endast inbringade 3 segrar och sammanlagt 17 poäng. Framför klubben väntade 23 år av helvetesmörker i andra- och tredjedivisonen.

På bilden ovan ses laget som åkte ur 1985

Det bar hela vägen ner i trean
Som supporter här hemma i Sverige under det internet-fria 80-talet anade man inte hur illa det var ställt med klubben och man hoppades inför varje ny säsong att klubben skulle tillbaka upp i Division 1 igen. Vi brukade ju alltid ligga där och spel i andra-divisionen hörde till undantagen, i alla fall under den tid jag hade varit stolt supporter till laget. När uppflyttningen uteblev och man t o m åkte ner i gamla trean 1990 började man misströsta rejält. Det var riktigt jobbigt att vara Stoke-supporter. Laget tillbringade tre säsonger i den förhatliga divisionen innan Lou Macari äntligen lyckades föra upp klubben till andradivisonen, en division man mindre än tio år tidigare trodde att man bara skulle besöka tillfälligt.

Lou Macari förde upp laget från trean

Macari lämnade och en mängd olika managers gjorde sina försök att föra tillbaka klubben till finrummet igen. Närmast var man säsongen 1995-96 när Macari återvänt till Stoke och lyckats komma på 4:e plats i ligan, men i play off blev man utslaget av Leicester. Macari ledde laget ytterligare en säsong innan han återigen lämnade och hans sista match som manager för laget var i maj -97, i deras sista match på Victoria Ground där man huserat i 119 år. Sista matchen vanns mot West Bromwich med 2-1.

Förväntningar på Britannia Stadium infriades inte
När säsongen 1997-98 skulle påbörjas fick klubben istället installera sig på nybyggda Britannia Stadium och man hade återigen förhoppningar på uppflyttning, men laget trivdes inte alls på den nya arenan. Det barkade raka vägen ner i tredje-divisionen igen, denna gång i sällskap med självaste Manchester City. Denna gång fick man tillbringa hela fyra säsonger i helvetsdivisionen och när man väl tog klivet upp via play off, var man bara glad att Stoke i alla fall låg i andra-divisionen. Det hade snart gått 20 år sedan man åkte ur gamla Division 1 och man hade helt gett upp hoppet om att laget skulle ta sig dit igen. Man var glad så länge laget inte åkte ner i trean.

Stoke spelade på Victoria Ground i 119 år...

...men flytten till Britannia Stadium blev inget lyft

23 år av hopp och förtvivlan - alla hade slutat tro
Det osannolika skulle dock inträffa och det gjorde det i maj 2008. När laget tog klivet tillbaka in i finrummet igen, hade alla slutat tro på det och det var många av oss som fick nypa sig i armen. Avslutningsmatchen i The Championship den säsongen hemma mot Leicester City, torde gå till historien som en av de mest nervkittlande någonsin för båda lagens supportrar. Stoke behövde bara ta en poäng för att säkra andraplatsen och direktavancemang till Premier League. Samtidigt skulle det innebära att Leicester degraderades till 3:e divsionen för första gången i klubbens historia, om man inte vann matchen.

Hemmaspelarna var märkbart tagna av stundens allvar och jag kan inte minnas att man lyckades åstadkomma något som ens liknande en målchans under hela matchen. Däremot har jag starka minnen av att Carlo Nash (idag tredjemålvakt i Stokes trupp) gjorde flera avgörande räddningar och när domaren till sist blåste av den mållösa tillställningen hade man svårt att tro att det var sant. Stoke var klara för Premier League och fansen stormade planen. Jag minns att det tog väldigt lång tid innan jag faktiskt insåg att vi nästa säsong skulle finnas med högst upp. Man hade helt slutat tro på att något sådant någonsin skulle hända.

Laget hyllas av fansen sedan man tagit steget upp i Premier League

57 säsonger i högsta ligan
Därför är det få, om ens någon av oss som följer laget, som för bara tio år sen trodde att laget skulle göra sin femte säsong i Premier League, när klubben 2013 skulle fira sitt 150-årsjubileum. Och dessutom i praktiken vara klara för en sjätte säsong! Det är helt andra tider som råder nu och Stoke City F.C. är en av klubbarna i England som har bäst ekonomi, även om man inte kan mäta sig med de största elefanterna. Detta märks även bland oss supportrar - för några år sen var vi överlyckliga över att Stoke spelade i Premier League och sjöng "We're Stoke City and we play how we want" och vi brydde oss inte ett skit om folk klagade på att vi levde på inkast från Rory Delap.

Rory Delap torkar bollen inför ett inkast

Men nu börjar det t o m ställas krav på att laget ska finnas med på övre halvan. Och inte nog med det - folk vill dessutom att Stoke ska spela rolig fotboll och manager Tony Pulis har varit starkt ifrågasatt under den här säsongen. Men oavsett vem som kommer att leda laget nästa säsong, så är det betydligt behagligare att vara Stokie nuförtiden, jämfört med hur det var för inte alltför längesedan...

Och trots de där 23 åren vi helst vill glömma så har klubben gjort 57 säsonger i högsta ligan och det är bara 18 lag i England som slår detta. Bland lag som ligger efter The Potters i den tabellen kan nämnas Notts Forest, West Ham och Leeds.

PROUD TO BE A POTTER!