He Came as a Clown.....

but went home a Pole-dancer

England slog Polen i tisdags och tack vare de 3 poängen kvalificerade de sig till nästa års VM i Brasilien. Givetvis var det skönt för laget som alltid är bra på pappret men mycket sämre på gräs att slippa kvalet och nu kan landet koppla av (en stund i alla fall).

Det var ganska ironiskt att England skulle möte just Polen eftersom för nästan exakt 40 år sedan dvs. 17e oktober 1973 var läget det samma: England behövde slå Polen i den sista VM kvalmatchen för att nå slutspelet som skulle gå i Västtyskland. Men, som alla som är i min ålder eller äldre vet: gick det inte som väntat.

1973 var jag 13 år gammal och bodde utanför Birmingham. Det var faktiskt det första VM kvalet jag hade upplevt eftersom England hade hemmaplan 1966 och slapp kvala 1970 tack vare vinsten 4 år tidigare.

Det fanns inte så många länder i Europa då; Sovjet och Jugoslavien täckte en hel del av nuvarande länder samtidigt som länder som: Liechtenstein, San Marino, Andorra osv. inte fanns (enligt FIFA).

England var i grupp 5 och de andra lagen var endast Wales och Polen. Givetvis skulle detta inte innebära något problem för England som hade förväntningar att återhämta pokalen nu när turneringen skulle spelas i Europa igen.

Det började bra: en vinst på bortaplan mot Wales. Visserligen endast 1 -0 men det räckte. Saker blev inte sämre när Wales slog Polen hemma 2 – 0. Nu var saken klar ansåg många och som ung grabb kunde jag köpa en fin sportväska med texten: Following England in West Germany 1974.
Sedan började problemen: England fick endast 1 – 1 hemma mot Wales och värre blev det i Katowice där England förlorade 2 – 0. Till slut blev behövde England vinna sista matchen hemma mot Warszawapaktlandet Polen.

2 veckor innan, spelade England en vänskapsmatch mot Österrike och vann men hela 7 – 0. Intresset för Polen matchen var så stort att det direktsändes på 2 av Englands då 3 TV kanaler: BBC 1 och ITV.

Ingen trodde att England inte skulle vinna. Man ansåg att Polen endast hade en stjärna: Wlodzimierz Lubanski och han var skadad. På TV innan matchen sa den kontroversiella engelska klubbtränaren: Brian Clough att Polen var ett gäng amatörer och deras målvakt: Jan Tomaszewski var en clown. Det var något han skulle äta upp resten av hans liv.

Sir Alf Ramsey var Englands tränare; ett jobb han hade haft i över 10 år. Men nu var han pressad; inte minst av den unga, fräcka Clough som kallade honom en envis jävel på TV.

Men Ramsey överraskade många inför matchstarten när han läste upp startelvan för det saknades en man som alltid var med: Bobby Moore. Moore var Ramseys kapten och hade spelat flest landskamper än någon annan men denna gång valde Ramsey Leeds Uniteds Norman Hunter.
England började men följande startelva:

Peter Shilton (Leicester City)

Paul Madeley (Leeds Utd.)
Roy McFarland (Derby County)
Norman Hunter (Leeds United)
Emlyn Hughes (Liverpool)

Colin Bell (Man. City)
Tony Currie (Sheffield United)
Martin Peters (Tottenham)

Martin Chivers (Tottenham)
Allan Clarke (Leeds United)
Mike Channon (Southampton)

England anföll med det samma och efter endast 3 minuter gjorde ”clownen” Tomaszewski nästan bort sig. Han slängde bollen direkt till Allan Clarke framför målet. Det såg ut som om England skulle få den perfekta starten men Tomaszewski slängde sig och räddade bollen dock fick han samtidigt en rejäl spark av Clarke. Clough hade rätt eller hur? Han var en clown!

Stackas Tomaszewski hade ont, riktigt ont men domaren tecknade för att fortsätta spelet. Det visade sedan att han hade bröt 3 ben i handen men man kan inte säga att det hindrade hans spel, för de följande 87 minuterna var han briljant. Aldrig han en målvakt varit så lysande. Att säga att han gjorde sin livsmatch är en riktig UNDERSTATEMENT.

England anföll frenetiskt. Men målvakten räddade allt. Om bollen gick förbi honom var det någon polsk back på mållinjen eller en stolpe som hjälpte honom.

Första halvlek slutade 0 – 0. Clough sa till oss oroliga hemma: det är lugnt; clownen gör snart ett misstag.

Andra halvlek började med att England anföll ännu hårdare. Men målvakten med 3 brutna ben i handen spelade ännu bättre. Han var fenomenal. Sedan hände det något som inte skulle hände: Polen gjorde mål. Norman Hunter som var i laget istället för den folkkära Bobby Moore gjorde ett misstag. Polackerna kontrade och Jan Domarski sköt ett tämligen löst skott förbi Peter Shilton.

Efter matchen skyllde alla på Hunter. Visst gjorde han ett misstag men själv tyckte jag att Shiltons agerande var värre. Han skulle helt enkelt ha räddat skottet.

Men England fick en livlina 8 minuter senare när de fick en tveksam straff. Martin Peters ramlade väldigt lätt i utkanten av straffområdet och den belgiska domaren pekade på straffpunkten. Allan Clarke visade inga nerver och placerade bollen enkelt in i mål. 1 – 1 med ca 30 minuter kvar.
Man trodde att England skulle få ett mål till och i ärlighetens namn gjorde de allt för att försöka. Men Tomaszewski flög på molnen. Trots skott efter skott stod han i vägen.

Med 2 minuter kvar gjorde England äntligen ett byte. Kevin Hector kom in precis när England fick en hörna. Med sin första bollkontakt som Englandspelare nickade Hector mot målet. Alla trodde att den skulle gå in men en polsk back på linjen lyckades rensa bort den. Hector kunde ha varit landets frälsare istället blev han känd som spelaren som spelade totalt 2 minuter landslagsfotboll och nästan blev hjälte.

Det var inte Englands dag och när domaren blåste av matchen strax efter var alla stumma. Hur kunde det hända? Trots skottstatistik 35 mot 2 var faktumet klart: England skulle inte till VM.

Syndabockarna blev Norman Hunter (för misstaget) och Sir Alf (för inga tidiga byten). Själv tycker jag att det var en sådan dag och att polackerna inte var så dåliga. Laget tog faktiskt brons i det kommande VM.

Polska namn är svåra att uttala men ett namn som alla engelsmän kan är: TOMASZEWSKI.
Titta gärna på länken:

http://www.youtube.com/watch?v=Vi9vZCo215w

http://www.youtube.com/watch?v=ZCTIS6GM8m8