Meet Glenn Hysén
Life as a professional footballer in the 80s
Är någon folkkär i Sverige måste det vara Glenn Hysén. Glenn ses ofta på olika TV program och i olika reklamform. De yngre vet säkert att han är far till landslagman Tobias Hysén och Lets´s Dance vinnare Anton och att han är en f.d. spelare. Men hur många har kunskap om hans storhet som spelare och vet hur det var att vara en fotbollsspelare under 80-talet?
För de som inte vet hade Glenn en lysande karriär både i Sverige och utomlands. Glenn spelade i IFK Göteborg när laget vann UEFA cupen 2 gånger. Han var även proffs i Holland, Italien och England. På hans tid var det ovanligt att man spelade utomlands där de flesta lag, oavsett land, endast hade inhemska spelare. Glenn vann även guldbollen 2 gånger och representerade Sverige 68 gånger (som engelsman försöker jag glömma och förlåta hans otroliga insats mot England på Wembley 1988 ha ha).
54-årig Glenn (precis som jag själv) har vänligen ställt upp och sagt att han ger oss en inblick om hur det var att vara en svensk spelare utomlands på 80-talet.
Här kommer frågorna
Onekligen var den största bragden i svensk klubbfotboll när IFK Göteborg vann UEFA cupen första gången 1982. Laget vann en tävling där stora lag som bl.a. Real Madrid, Hamburger SV, Inter och Arsenal deltog i. IFK var då ett så kallat amatörlag men var ni verkligen amatörer, hade spelarna arbete upptill?
Vi var s.k halvproffs, vi jobbade till typ 13.30, sen åkte vi till träningen som började 15.30. Det funkade alldeles utmärkt. Det var därför vi underskattades av många lag, ett gäng rörläggare, elektriker, fritidsledare är väl en bagges att slå.
Men tanke på hur spelarna tjänar pengar idag fick ni inte en bra slant tack vare vinsten?
Vi fick 60 000 sek minus skatt, så typ 30 000 sek efter skatt, hihihihi. Detta är för 12 matcher, ingen förlust. Man visste inget annat, det fanns liksom inget att jämföra med i Sverige. Mitt första kontrakt jag skrev med Blåvitt var 25 000 sek om året 1979, hihihihi.
Europa såg helt annorlunda ut på 80-talet och jag vet att ni slog ut Dynamo Bukarest på vägen till finalen. Kan du berätta hur var det att spela bakom järnridån under kalla krigets tid?
Jag glömmer aldrig den matchen i Bukarest, vi vann 1-0, Torbjörn Nilsson gjorde målet. Det var så fattigt å grått å bedrövligt, å efter matchen stod det massor av folk utanför bussen å tiggde. Jag vet att jag gav bort en overall å ett par skor, tragiskt.
Året därpå skrev du på för det holländska laget PSV Eindhoven. Jag undrar om du hade någon agent eller förhandlade du själv ditt kontrakt?
Jag hade en rådgivare som hette Sven-Olof Håkansson, han var chefsåklagare i GBG. Han hjälpte även Torbjörn Nilsson, Ralf Edström och flera andra. Han tog inget betalt, men vi bjöd ju ner hans fru Katja till både Holland, Italien å England. Där bodde de gratis hos oss å fick allt betalt, fan va det väl annars.
Som ung man med fru och barn, hur mycket hjälpte PSV er när ni anlände till Holland? Fick ni t.ex. bostad, bil och hjälp med språket?
Vi fick fri bostad i en förort till Eindhoven som hette Son En Bryghel, skitfint. Men språket fick vi lösa själva, bil fick jag av Volvo att använda under tiden i PSV. Det var en 760 Turbo tror jag.
Många unga tror att om man har varit fotbollsproffs är man ekonomiskt oberoende för resten av livet. Men så var det inte på din tid eller hur?
Hahahahaha, nej definitivt inte. Jag tjänade väl miljonen om året som jag tyckte var bra, men du kan ju inte leva på det resten av livet. I Italien å England var det väl 1,5 milj. Men man lever ju också, ju mer man tjänar ju mer spenderar man. Jag köpte en sprillans ny BMW när jag kom till Liverpool, det var ju stort. Idag tjänar en motsvarande spelare 2 milj i veckan!!!!!! Grattis.
Hur var dina lagkamrater mot dig i Holland? Var de vänliga eller såg de dig som ett hot? Var ni många i laget som inte var holländare?
I Holland var det lite tjurigt om platserna i laget, många som var avundsjuka, inte alls samma i Italien eller England. Men när du kommer som utlänning så måste du prestera mer än de andra.
Tillbaka till fotboll: Hur skilde det på planen? Var det en stor skillnad med t.ex. taktik, attityd osv. mellan Holland och Sverige?
Njae, spelmässigt var nog Blåvitt bättre som lag än PSV, men vissa spelare var bättre individuellt. Taktiskt var det väl ungefär samma, men sjukgymnaster å fysiogubbar var katastrof.
En fråga som jag alltid velat fråga ett utländskproffs är: är det ett stort hinder när man inte talar samma språk som medspelare (både på och av planen?) Lärde du dig holländska förresten?
Språket är ett problem, men inte på planen. Att sitta i ett omklädningsrum och inte fatta ett skit är inte roligt, så det gäller att lära sig språket fort som fan. Därför var det enklare i Liverpool. Jag lärde mig hyfsad holländska. Men man tappar ju när man inte underhåller det. Jag förstår vad folk säger i Holland, men det är svårare att uttrycka sig själv.
2 år senare var du tillbaka i Sverige trots en hel del mål i Holland. Kändes det som en besvikelse eller var du/ni mätta på det? Hur ser du tillbaka på din tid i Holland?
Det var ju mitt första utlandsäventyr, så man säger ju inte ifrån om man tycker något är skevt. Jag kom ju ner som mittback, men det spelade jag bara 10 matcher kanske. Sen blev jag högerback, mittfältare å till sist forward???? Då skulle jag sagt ifrån att detta inte är rätt. Visserligen gjorde jag 14 mål på två säsonger tror jag, men att hamna på bänken för att jag var en halvdassig forward, då fick jag nog. Jag sa till tränaren att jag inte hade lust att sitta på bänken för att jag är en dålig forward, då flyttade jag hem igen, ett halvår kvar på kontraktet.
IFK fortsatte att vara framgångsrika i Europa. Laget nådde Europacup (numera Champions League) semifinal (där laget förlorade på straffar mot Barcelona) och vann UFEA cupen en gång till (mot Dundee United) året därpå. Men samma år som vinsten mot Dundee packade ni väskorna igen och stack till världens då bästa liga: Serie A i Italien. Varför blev det just Fiorentina?
Det var väldigt nära att det blev Man U, de hörde av sig. Jag pratade med Ferguson ett par ggr, men sen ringde Svennis och sa att han tar över Fiorentina. Då var det ju självklart, världens bästa liga å en svensk tränare som jag kände väl.
Att möta världens bästa spelare vecka efter vecka måste ha varit både kul men också skrämmande. Anser du att du utvecklades som spelare mest i Italien tack vare kvalitet på motståndarna?
Absolut, att möta Maradona, Falcao, Carreca, Altobelli, Gullit, Rijkaard,Dunga m.f var en grym erfarenhet. Jag fick lite skinn på näsan då.
Hur var alla dessa stjärnor? Var de divor och väldigt självupptagna eller är det bara en myt? Umgicks ni mycket privat?
Maradona var ju en superdiva, men jag spelade ju med både Baggio å Dunga i Fiorentina, de var ju totalt raka motsatsen. Skitgoa å ödmjuka.
Vad tyckte du om matchtempot i Italien? Upplevde du det som ganska långsamt som plötsligt blixtrade till? Var matcherna kul att spela?
Ja, det gick undan som fan i ett par minuter, sen var det gå fotboll i fem minuter. Men det var hög klass på tekniken bland spelarna. Maradona var ju i en klass för sig, herrejävlar.
Italiensk fotboll är känd för sina hängivna, passionerade supportrar. Kunde man gå i stan och fika, handla osv. eller var det omöjligt?
Det gick bra att gå på stan, men man fick ju räkna med att folk kommer fram å tjötar. Men det är stor skillnad om man vunnit en match eller förlorat, har man vunnit är man gud en vecka, har du förlorat så är man idiot en vecka.
2 år senare (1989) var det dags att flytta igen. Denna gång var det till England och Liverpool FC. Men det var nära att du skrev på för Manchester United? Varför valde du Liverpool?
Jag var bara en underskrift från United, vi satt hemma hos Bryan Robson i Hale i hans hus, jag, Sven-Olof Håkansson, Helena(min fru då), Ferguson, Martin Edwards(en av höjdarna i United). Så hade de nån agent som förhandlade med Fiorentina, och nåt gick åt helvete där nere. Fiorentina vägrade förhandla med United, jag vet inte än idag vad som hände.
Jag läste någonstans att du kände dig hemma meddetsamma när du träffade lagkamraterna. Stämmer detta och varför?
Ja, det stämde direkt. Första träningen kom Steve McMahon fram till mig å presenterade sig å tog med mig in i omklädningsrummet. Där tog han med mig fram till Gary Gillespie å sa: ”Den här gubben får sitta på bänken nu när du har kommit, bara så du vet.” Å sen gapskrattade de. Då tänkte jag att, DET HÄR BLIR BRA.
Jag som engelsman har hört dig tala engelska och du talar bra men hade du vissa problem med den ökända Liverpool ”scouse” dialekten och med manager Kenny Dalglish Glasgow dialekt?
Ja, det tog väl någon månad att fatta vad han sa, så jag fick fråga Ronnie Moran å Roy Evans i början. Men det var ju även andra skottar, Walesare, Irländare, så vanlig skolengelska var det inte frågan om.
Vad skulle du säga var de stora skillnaderna mellan att vara proffs i Italien och proffs i England just i slutet på 80-talet?
Fotbollsmässigt var det tempot, 100 % i 90min i England inte i Italin, tuffare tacklingar, mer fysiskt på fasta situationer. Socialt var det också bättre i England, man träffade ju spelarna utanför fotbollen också. Man gick på puben med gubbarna, ute och käkade middag med de andra spelarna med familjer. När vi hade bortamatcher så hade fruarna coffee-mornings där de träffades och tjötade. Viktigt att tjejerna trivs också, i Italien fanns inget sånt alls.
The Kop på Anfield är känd världen över. Märker spelarna (både hemma och borta laget) av detta tror du och just hur upplevt du det?
När man gick ut från omklädningsrummet å publiken hördes mer å mer går inte att beskriva med ord, det var världsklass. Å när 40 000 sjöng You never walk alone då var det så jävla grymt. Om vi inte var bra någon match å låg under så stöttade de oss ännu mer, då orkar man höja sig ett snäpp till.
Det fanns en skandinav till i Liverpool under din tid: Jan Mölby från Danmark. Hjälpte det dig eller hade det ingen betydelse?
Jo för fan, han var till stor hjälp. Att komma in i gänget, en suverän människa å spelare.
Vilka var dina vänner från den framgångsrika Liverpool eran? Har du någon kontakt med dem idag?
De jag umgicks med mest var Steve MaMahon, Barry Venison, Ronnie Whelan, Alan Hansen, Gary Gillespie, för vi bodde på samma ställe uppe i Southport.
Peter Beardsley var lite annorlunda eller hur? Han var en fantaskisk spelare men han drack ingen alkohol och verkade lite blyg. Dalglish satte honom ofta på bänken trots hans enorma talang. Var han en hackkyckling?
Nej ingen hackkyckling, men han var jävligt osocial å tråkig. Men vilken lirare, ojojojoj. Han skulle spelat i Italien där ingen tog en bira.
Du bildade mittbackspar med Alan Hansen som jag anser var en av de bästa brittiske mittbackar någonsin. Hur upplevde du honom?
Alan Hansen är den bästa mittback jag spelat med, lugn å trygg. Dessutom en rolig jävel.
Liverpool vann ligan ganska enkelt men förlorade väldigt överraskande semifinalen mot division 2 klubben Crystal Palace (4-3 där Alan Pardew avgjorde) i FA cupen. Det var ännu mer överraskande med tanke på att ni hade slagit dem 9 – 0 i ligacupen tidigare på säsongen (där du gjorde ditt första mål). Jag minns att ni hade svårt med fasta situationer under matchen. Vad är dina synpunkter om matchen?
Jag kommer ihåg att de hade en del stora gubbar så det var jobbigt på fasta, men det handlade om ren underskattning. Vi ledde med ett noll efter första tror jag, de var knappt över halva plan. Då blev vi lite bekväma å slappnade av lite, det räckte för att de skulle komma tillbaka, det var ingen rolig hemresa till Liverpool.
Året därpå började ni bra men efter den otroliga FA cup matchen mot Everton (4 – 4) avgick managern Kenny Dalglish. Ingen vet varför. När hörde du det först och varför tror du att han avgick?
Jag har fortfarande ingen aning, han kom bara in i omklädningsrummet och sa" Jag har fått nog, jag avgår". Alla satt med hakan i golvet. Det var inte kul.
Hans ersättare blev Graeme Souness och som Dalglish var han en f.d. Liverpoolspelare. Men Souness lyckades inte och Liverpool tappade snabbt sin position som Englands bästa lag. Hur upplevde du honom och vad ansåg du att han gjorde för fel?
Jag tror att han försökte ändra på för mycket på en gång, han sålde ju spelare å köpte spelare som en galning. Han ändrade på rutiner på Anfield som hade funnits där i många år, så han fick ju alla emot sig. T.o.m. de äldre damerna i köket fick han att bli irriterade, jag tror att han skulle skyndat långsamt.
1992 kom familjen tillbaka till Sverige. Man har läst att ni trivdes i England, tänkte ni aldrig att stanna och var det lite svårt att anpassa sig till Sverige igen?
Vi hade gärna stannat kvar, men jag hade två barn från mitt första äktenskap som jag inte såg mer än ett par ggr om året, det var jobbigt. Sen hade vi en tomt i GBG som vi skulle bygga på, så det var två tunga saker som gjorde att vi flyttade. Sen fick jag ett mycket bra kontraktsförslag av GAIS.
Tillbaka till Liverpool tiden. Du måste ha varit chockad och förbannad när skandalen ang. Liverpool målvakten Bruce Grobbelaar dök upp 1995 för så kallad match-fixing.
Inte förbannad, mer besviken. Man började ju tänka på olika tabbar han hade gjort i målet, men detta ska också sägas att han var en jävligt bra målvakt.
Efter karriären utomlands var det dags att försörja sig på något annat vis. Det var alltid snack att du skulle bli brandman men media cirkusen exploderade på 90-talet och man har sett dig på minst sagt en hel del TV shower (jag hörde en stå-upp komiker säga att han hade tittat på TV en hel kväll men INTE sett eller hört Glenn Hysén, och då undrat om det var något fel med hans TV?). Jag undrar om du får många gliringar från din familj, vänner och f.d. lagkamrater ha ha?
Hahahahahaha, ja det händer. Men det är ju mest på skoj, men jag tycker bara det är kul. Det är ju inget elakt.
Men jag (som de flesta) tröttar aldrig på dig Glenn och jag har endast 2 frågor kvar: den första är från min fru som jag har varit ihop med i 30 år. Jag har ALDRIG sett henne skratta så mycket som när hon såg dig på kändishoppet. Hur vill fråga dig: Hur ont gjorde det?
Kolla länken: https://www.youtube.com/watch?v=xWflNCBFoTU
https://www.youtube.com/watch?v=NUaP0uMUmrE
Hihihihihihi, kändishoppet var skitkul att spela in. Det är ju en grej man aldrig gör mer i livet, och JA det gjorde jävligt ont att landa fel. Jag ställer upp i program jag tycker verkar kul.
Och slutligen Glenn efterson detta publiceras på Stoke Citys sida på svenskafans måste jag fråga dig: Vad vet du om Stoke City?
Inte mycket, men jag känner killen som frågade mig, så jag ställde upp av ren vänlighet. Crouch är där, Gordon Banks stod där, Tony Pulis var väl där.
Tack ska du ha Glenn, du är en riktig svensk legend.
