Pär Zetterberg var i Stoke...
Jo, det är faktiskt sant, men det var långt efter sin aktiva karriär. Han var där, likt många andra, för att besöka den mytomspunna Britannia Stadium.
Ibland kan man ta till vilken ursäkt som helst för att motivera sig att författa en artikel, i synnerhet nu när det är landslagsuppehåll och det av den anledningen är tämligen glest mellan artiklar och rapporter. Ni ska nu få se ett exempel på den saken.
Pär Zetterberg är den, av svenska fotbollsspelare, som ligger mig varmast om hjärtat. Främst för att han är den största fotbollsstjärnan som min hemstad Falkenberg fått fram, men även för att han just var den sortens fotbollsspelare han var - en briljant och teknisk mittfältare med främsta siktet inställt framåt i plan. Visserligen spelade Niklas Alexandersson i en finare liga (Premier League) och i likhet med Magnus "Turbo" Svensson gjorde han säkert, för svenska folket, fler minnesvärda landskamper, eftersom båda dessa spelare deltog i slutspel med landslaget.
Pär Zetterberg nådde aldrig dit, men han gjorde så mycket annat och ingen annan fotbollsspelare från Falkenberg kommer i närheten. Och från Halland är det väl bara Fredrik Ljungberg som kan matcha honom och möjligen Glenn Strömberg (måtte jag inte ha glömt bort nån nu...).
Han uppmärksammades i mitten på 80-talet då han blev Sveriges första ungdomsproffs när han gick till Anderlecht 1986. Efter ett antal år i klubbens ungdomslag närmade han sig A-truppen och mötte då sin första motgång när han drabbades av diabetes. Lagets tränare förklarade att han inte trodde Pär skulle klara av en fotbollskarriär på toppnivå med den sjukdomen och han lånades därför ut till Charleroi. Han blev genast en favorit i sin nya klubb och ingen i Belgien kunde undgå den lille tekniske svensken på Charlerois mittfält och inte heller klubben som ägde honom. Efter två säsonger kallades han därför tillbaka till Anderlecht 1993.
Fram tills nu var det i stort sett bara i lokalblaskan Hallands Nyheter som man kunde läsa om hans karriär i Belgien, men vid det här laget började hans framgångar uppmärksammas också av de rikstäckande tidningarna. Även svenske förbundskaptenen Tommy Svensson fick upp ögonen för Zetterberg och han togs ut till sin första landskamp samma år.
Detta år gjorde undertecknad sina studier på Polishögskolan i Sörentorp och på den tiden hade landslaget sina träningar förlagda till planerna på skolans område. Det var därför en fröjd att stå och hänga på staketet intill fotbollsplanen på rasterna och betrakta landslagets träningar från nära håll. "Så nära, men ändå så långt ifrån", kände jag, då min egen topp i fotbollskarriären nådde en match på div. 4-nivå. Så mycket gladare blir man inte heller av att konstatera att det dessutom var en träningsmatch... Tanken på hur landslagets träningar bedrevs på den tiden känns ganska surrealistisk, med tanke på vilket säkerhetspådrag som råder kring laget idag.
Jag minns att jag även såg en av Zetterbergs första landskamper som spelades på Råsunda mot Israel och det kändes riktigt mäktigt att han fick göra mål i den 5-0-segern. När Sverige sedan tog sig vidare till VM i USA så drabbades han av nästa motgång i karriären, när han blev knäskadad strax innan och tvingades avstå bronsgrävandet i det stora landet i väster.
Han fortsatte sedan karriären i Anderlecht efter att han hämtat sig från sin skada och 1997 stod han på toppen av sin karriär. Han var given i Tommy Svenssons landslag, men tyvärr misslyckades man att kvala sig till VM i Frankrike och Zetterberg missade ännu ett mästerskap med landslaget. Han blev tilldelad Guldbollen i slutet av året, men förbundskapten Svensson hade bestämt sig för att sluta leda landslaget efter att han för andra gången misslyckats att ta Sverige till ett mästerskap. Detta beslut skulle få stor inverkan på Zetterbergs fortsatta landslagskarriär.
Landslaget skulle i fortsättningen ledas av Tommy Söderberg och första kvalmatchen till EM 2000 spelades mot England hösten 1998. Zetterberg, som var given i startelvan, fick känning av sin diabetes strax innan matchen och tvingades avstå den. Sverige vann matchen och istället blev Kärnkraftverket Johan Mjällby mycket uppmärksammad i samband med matchen. Det visade sig sedan att Zetterberg hade svårt att passa in i det nya spelsystemet och han kom till sist på kant med Söderberg/Lagerbäck och beslutade 1999 att sluta i landslaget. Till min och många andras förtvivlan och det blev inte alls lika roligt att följa landslaget längre.
Han fortsatte att spela för Anderlecht till sekelskiftet, när han 30 år gammal blev erbjuden ett kontrakt med grekiska storklubben Olympiakos. Han spelade för grekerna i tre år innan han återvände till Anderlecht där han avslutade karriären 5 maj 2006 och blev enormt hyllad i avslutningsmatchen. Totalt blev det 398 ligamatcher och 92 mål för Zetterberg. Han blev belgisk mästare 6 gånger och vann motsvarande titel i Grekland samtliga tre säsonger han spelade där. Han vann även cupen i Belgien -94 och i Grekland -01 och -02. I Sverige tilldelades han Guldbollen -97 och han fick motsvarande utmärkelse i Belgien -93 och -97.
I landslaget slutade facit på 30 kamper och 6 mål, de flesta av de sistnämnda från frisparkar, då han även hade stor talang för att skruva dessa upp i krysset. I övrigt kan man notera att han under hela sin karriär endast drog på sig 5 (!) gula kort, där han erhöll det sista 1994. Nä, han hade nog inte tagit någon plats i Tony Pulis' Stoke...
När jag i våras, i samband med att min grabb Oscar skulle söka in på en skola med fotbollsinriktning, så blev det så att vi fick träffa Pär Zetterberg, eftersom han jobbar på skolan. I brevet som Oscar skrivit för att beskriva sig själv berättade han att hans favoritlag är Stoke City. Pär berättade då att han faktistkt varit där och kollat på en match för inte så länge sen.
Jag frågade om det gick bra att jag fick ställa några frågor, för även om han inte har något med Stoke att göra, så är det kul att han varit där och jag bedyrade för honom att en betydande del av de svenska Stoke-supportrarna tillhör den generation som minns när han spelade i landslaget. Jag hoppas därför att de flesta ska få behållning av denna intervju.
En del kanske minns att han gjorde ett inte alltför lyckat försök som expertkommentator i Fotbollskväll för ett par år sedan. Ni som minns detta framträdande blir kanske inte så förvånade över han inte riktigt svävar ut i sina svar på mina frågor...
Vi börjar väl med varför du var i Stoke-on-Trent. Du berättade att du var där för att titta på Stoke-Chelsea säsongen 2011-12. Vad fick du för intryck av matchen och upplevelsen på Britannia Stadium?
Matchen mellan Stoke-Chelsea var ingen höjdarmatch men stämningen var helt otrolig, 5+.
Med tanke på att du själv var en teknisk mittfältare, ofta i rollen som spelfördelare, så antar jag att Stoke’s sätt att spela fotboll inte var något som tilltalade dig. Stämmer det eller kan du ha behållning av ett cyniskt sätt att spela fotboll?
Jag föredrar mer teknisk fotboll än det sättet som Stoke spelar på men jag respekterar deras spelsätt.
Du berättade att du inte var speciellt imponerad av staden. Kommentar, tack!
Vi tog tåget från Liverpool, det var jättesmidigt att göra det, själv staden är inte vacker, grått och trist mycket tomma affärer och hus, ingen rörelse med folk.
Vad har du för favoritlag i Premier League?
Mitt favoritlag är Liverpool.
Du la skorna på hyllan 5 maj 2006 efter 398 A-lagsmatcher och spelade endast i tre länder (Sverige, Belgien och Grekland). Var det aldrig aktuellt med spel i England? Tror du att du hade passat i England med din spelstil?
Det var nära i slutet av 90-talet att jag flyttade till England,men valde att tacka nej. Jag tror säkert att jag skulle passa in där.
Vilken liga trivdes du bäst i?
Jag trivdes bäst i Anderlecht av de klubbarna jag spelat i men hade även en bra tid i Grekland där jag fick möjligheten att spela i en fantastisk klubb.
Hur skiljer sig publiken åt i de olika länder du har spelat i (och varit åskådare)?
Olympiakos supportrar är de mest fanatiska fans jag någonsin skådat och då har jag spelat mot många lag.
Det spekulerades en hel del om att du var på gång till Allsvenskan efter Grekland-sejouren tog slut 2003. Hur nära var det och vilka lag låg närmast?
Jag var aldrig aktuell för allsvenskan.
Jag minns själv hur jag svor över Söderberg/Lagerbäck som lät dig sitta på bänken i, om jag minns det rätt, din sista landskamp borta mot Luxemburg, när Sverige hade förtvivlat svårt att skapa något framåt. Minns även när hela Råsunda ropade ditt namn för att du skulle bli inbytt i en match där du satt på bänken mot någon B-nation där svenskarna var förtvivlat ineffektiva. Jag har även förstått att du alltid avstått att kommentera närmare vad som gick snett mellan dig och lagledningen, är det något som du fortfarande håller fast vid?
Det som hände mellan mig och landslagsledningen stannar mellan oss.
Hur ser du på din landslagskarriär som slutade med 30 matcher? Är det ljusa minnen på det stora hela taget eller ångrade du att du inte slutade tidigare? Har du någon gång ångrat att du slutade och inte fortsatte kämpa för en plats i landslaget?
Jag hade en jätterolig tid med landslaget något jag är väldigt stolt över o ångrar ingenting.
Du har en del troféer på meritlistan. Belgisk ligamästare 6 ggr, Grekisk ligamästare tre gånger, samt ett gäng cup-titlar. Dessutom utsedd till Belgiens bästa spelare vid två tillfällen och svensk Guldbollen-vinnare 1997. Vilken av alla dessa troféer står på finaste platsen i hyllan där hemma?
Guldbollen och Guldskorna har dom finaste platserna hemma.
Vilket är ditt bästa minne från din fotbollskarriär?
Mitt bästa fotbollsminne är min avslutningsmatch 5 Maj 2006, svårt att beskriva vad jag kände, men helt otroligt var det i alla fall.
Vilket är ditt tråkigaste minne från din fotbollskarriär?
Det tråkigaste är absolut mina korsbandsoperationer.
Vad sysslar du med i dag? Vad har du för kontakt med fotbollen?
Nu jobbar jag på Vesterhavsskolan här i Falkenberg som fotbollstränare och trivs väldigt bra med det.
Efter att du deltagit i en semestermatch mellan äldre årgångar från Falkenbergs FF och Vinbergs IF hörde jag kommentarer om att du inte hade gjort bort dig på FF:s mittfält. Känns det lockande med en comeback?
Det blir ingen comeback för mig, mina knän håller inte för det.
(Enl. en artikel i Hallands Nyheter i slutet av sommaren provtränade Zetterberg med Glommens IF, för en ev. come back, men som han själv säger så höll inte hans knä för detta. Reds. anm.)
Redaktionen tackar Pär Zetterberg för att han ställde upp och svarade på frågorna.
