This Man was Brilliant............

but he should have been even better

Jag skriver detta den 9:e januari 2014 eftersom det är precis 40 år sedan idag som den mest briljanta fotbollspelare jag har skådat gjorde sin debut för Stoke City. Vad heter han? Jo…….. Alan Hudson.

Hudson som föddes 1951 växte upp endast ett stenkast från Chelseas hemmaarena: Stamford Bridge. Endast 17 år gammal gjorde han sin debut för Chelsea. Ett år senare var han ordinarie. Chelsea blev många andras favorit lag eftersom de spelade teknisk vacker fotboll. I laget fanns stjärnor som bl. an. Peter Osgood, Charlie Cooke, Ian Hutchinson och målvakten Peter Bonetti.

Laget vann FA cupen 1970 när de slog Englands mest hatade lag då: Leeds United efter omspel. Men Hudson var inte med p.g.a. skada. Däremot var han med när laget vann Cupvinnarcupen året efter när de slog Real Madrid; igen efter ett omspel i Aten.

Men laget var inte endast känt på planen, de var också ökända utanför. Laget kunde festa. Eftersom hemmaarenan ligger vid Kings Road (Londons Stureplan) var det alldeles för lätt och frestande att festa och umgås med modeller och film/rockstjärnor.

Laget tränades av Dave Sexton som till slut tröttade på all festande. Spelarna (särskilt Cooke, Osgood och inte minst Hudson) dök oftast upp till träningen bakfulla och slitna.

Till slut placerades Osgood och Hudson på transferlistan. Jag minns att tyckte att det var konstigt att inga klubbar visade intresse; förmodligen var det inte för det sportsliga utan allt som hände runt omkring.

Hudson betraktades som en spelare som inte hade utvecklats. Han hade gått upp i vikt och stagnerat i sin utveckling.

Däremot var mitt lag: Stoke City, ett bottenlag i Englands högsta division som kämpade för att hålla sig kvar. Säsongen 1973 – 74 skulle vara extra tufft eftersom 3 lag skulle lämna divisionen istället för 2.

Men något konstigt hände. Stoke som tränades av Tony Waddington var intresserad av att köpa Hudson. Det kändes som det var en omöjlig uppgift; skulle Hudson verkligen vilja flytta från trendiga västra London till Stoke-on-Trent?

Waddington måste ha sagt något bra, för den 12.e januari 1974 skrev Hudson på (rekordsumma för Stoke: £240 000) och veckan därpå skulle han göra sin debut mot topplaget Liverpool.

Intresset i Stoke-on-Trent var enormt. Stoke hade i genomsnitt mindre än 20 000 på hemmamatcherna men denna soliga lördag eftermiddag var det över 33 000. Jag var på plats med min far och lillebror. Matchen började 13:30 som alla matcher gjorde då eftersom världen upplevde så kallad oljekris och all ström skulle sparas (inga strålkastare fick användas).

Jag som alla de andra blev fängslade av Hudsons magi. Han var så outstanding att det inte går att förklara. Det stod i tidningarna dagen efter att det var den mest perfekta debut någonsin. Liverpools tränare: Bill Skankley tackade personligen Hudson efter för en magnifik uppvisning. Tyvärr vann inte Stoke matchen eftersom Liverpool kvitterade i matchens sista spark, men det gjorde inget eftersom alla var frälsta av den nya stjärnan.

Veckan därpå slog Stoke Hudsons gamla lag Chelsea 1 – 0. Åter var Hudson magnifik mot sitt gamla lag. Över 30 000 såg matchen som var den första som spelades på en söndag i Englands högsta liga.

Som mittfältare hade Hudson den mesta. Han var enormt teknisk. Han kunde dribbla, skjuta och slå fantastiska passningar som kunde öppna vilket försvar som helst. De tunga planerna som fanns i England då gjorde inget; han gled över dem som en gasell. Han blev aldrig av med bollen.
Waddington och Hudson kom bra överens.

Waddington som var också glad i ett järn eller två struntade i vad Hudson gjorde på sin fritid, så länge det funkade på planen. De andra i laget sa att de hade en far/son relation. Det var inte ovanligt att de två gick tillsammans på puben efter träningen.

På träningen fick Hudson en gul tröja medan de andra hade röda. Waddington gav ordern: så fort ni har bollen, ge den till ”Huddy”, han fixar resten.
Och det funkade. Trots att Stoke låg under strecket strax innan jul slutade laget på 5:e plats. När säsongen 1974/75 skulle börja var de favoriterna att ta guld. Så mycket ändrade en enda man ett lag.

Tyvärr, mycket p.g.a. skador vann de inte och slutade 4 poäng bakom mästarna Derby County.

Jag såg många matcher den där säsongen och tror att Hudson var matchens lirare varje gång. Han hade ett samspel med Jimmy Greenhoff som var förbluffande. Oavsett hur tätt och trångt läget var kunde de hitta varandra.

Tidningarna skrek att han borde spela för landslaget men en sak var emot honom: den nya förbundskapten Don Revie. Revie som hade tränat Leeds Utd. innan hatade Chelsea som hade slagit dem i FA cup finalen 1970. Han förlät dem aldrig hur de brutalt sparkade ner hans spelare (men i ärlighetens namn gav dem lika mycket tillbaka).

Trots att Huddy var skadad för finalen tillhörde han gänget och Revie hade varken glömt eller förlåtit. En sak till: Hudson var kungen på plan när Stoke slog Leeds Utd. 3 – 2 säsongen innan. Detta var Leeds första förlust på säsongen (efter 29 omgångar). Revie hade sagt att laget kunde gå hela säsongen utan förlust. Som sagt mannen var långsint.

Men till slut kunde inte Revie säga emot. Hudson var så dominerande i ligan att han var tvungen att spela honom. I mars 1975 skulle England möta VM mästare Västtyskland på Wembley och Hudson skulle göra sin debut.

England gjorde en av sina bästa landskamper på många år och slog tyskarna 2 – 0. Inte nog med det Alan var briljant. Han dominerade totalt mittfältet och medierna älskade det. Tysklands kapten Franz Beckenbauer sa efter matchen: ”Var har ni engelskmän hittat denna kille?”

Nästa match var mot Cypern som England vann lätt 5 – 0. Sedan tog det slut. Hudson blev petad och spelade aldrig igen för Englands landslag.
Hur kunde det hända? Anledningen var enkel: Revie hatade Hudson och ville att han skulle misslyckas. Hudson sa senare att Revie aldrig gratulerade honom efter matchen mot Tyskland. Han hade i ärlighetens namn hoppats att Hudson skulle misslyckas; därför valde han att spela honom mot det tuffaste motståndet dvs. världsmästarna.

Hudson var helgonförklarad i Stoke men han var ingen ängel, så på ett sätt hade Revie rätt. Trots sin fantastiska form på planen fortsatte han att strula utanför.

Lagkamrat Geoff Hurst skrev i sin bok att han aldrig hade träffat någon som hade krockat med så många bilar som Hudson (förmodligen under påverkan av alkohol). Stokekaptenen Denis Smith skrev i sin bok att när laget spelade i London mot Arsenal sa Hudson att han skulle hälsa på familjen ett par dagar innan, men alla visste att han skulle festa. När laget samlades innan matchen luktade Hudson starkt av alkohol. Men ändå avgjorde han matchen med ett snyggt mål.

Säsongen därpå 1975/76 var en besvikelse för Stoke och Hudson. Laget började rätt så bra och fram till jul var de ett topplag men efter jul tappade laget det fina spelet och laget hamnade i mitten av tabellen.

Stoke hade också ekonomiska problem eftersom ett tak från en läktare rasade under en storm och skulle ersättas. Läktaren var inte försäkrad så stjärnorna skulle säljas. Greenhoff hamnade i Man United, Mike Pejic i Everton och Hudson såldes till Arsenal. Eftersom alla visste att Stoke behövde pengar, fick de rätt så dåligt betalt.

Terry Neill tränade Arsenal men han hade inte samma inställning som Waddington. Det tog inte många veckor innan de bråkade rejält. Under försäsongen åkte Arsenal till Australien men efter endast några dagar skickades Hudson hem för dåligt uppträde. Hans sista match för Arsenal var i FA cup finalen mot Ipswich 1978. Arsenal förlorade och Hudson var väldigt anonym.

Endast 27 år gammal när han skulle vara på topp såldes han till ett amerikanskt lag: Seattle Sounders. I 4 år reste han landet runt. Det passade säkert honom: lägre tempo och bra betalt. Jag läste att han var lagkamrat och kompis med svensken Reine Almqvist 1980. Almqvist sa att Hudson tränade extremt hårt. Trots 35 gradig värme hade han alltid en plastpåse mellan tröjorna för att svettis ut alkoholen han hade förtärt kvällen innan. Almqvist var inget helgon heller; tydligen hängde han med Hudson på pubrundan rätt så ofta .

Han kom tillbaka till England 1983 och skrev på för Chelsea igen; men någon match blev det inte. Istället skrev han på Stoke igen 1984. Stoke låg sist i tabellen och var allas favorit att ramla ner. Men med Hudson i laget tog Stoke 33 poäng på de sista 17 matcherna och tack vare en 4 – 0 vinst i säsongens sista match hängde de sig kvar. Hudson var återigen kungen i Stoke-on-Trent.

Tyvärr var säsongen därpå en katastrof. Stoke kom pinsamt sist i tabellen med rekordlåga antal poäng. Hudson bestämde sig för att lägga av.
Nu är Hudson 62 år gammal och livet har inte varit snällt mot honom eller i ärlighetens namn har han inte varit så snäll mot livet. Han har ett par misslyckade äktenskap bakom sig, en bilolycka där han låg i koma i 2 månader, många skulder och ännu fler tomma flaskor.

Ibland bor han i Stoke och ibland London. Han har nog ingen fast adress. Han har givetvis skrivit ett par böcker (eller någon annan har gjort det åt honom) om sitt liv som fotbollsspelare. Han har retat upp några Stokefans emellanåt eftersom han har sagt att Stoke spelar tråkigt och allt var mycket bättre förr. Han har utnyttjat median så mycket det går. Så länge han får en slant öppnar han munnen. Men de pengar han får försvinner väldigt snabbt.

Jag har träffat ett par Stoke supportrar som säger att det inte alls är ovanligt att se honom full tidigt på morgonen. I somras gick han ut i tidningarna (igen) och sa att han var pank och att han måste sälja sina medaljer för att överleva.

Givetvis tycker jag att det är fruktansvärt att se min gamla hjälte ha det så kämpigt, men nu har man läst så ofta om hans otur att man inser att kanske är mycket hans eget fel. Trist men sant. Och en hel del Stokies som avgudade honom förr säger samma sak.

Alan Hudson var den bästa fotbollsspelare jag någonsin har sett………………….men tänk så bra han kunde ha blivit om han tagit det på allvar.

Länkar till de goda tiderna……………
http://www.youtube.com/watch?v=Ut8bN7LQ2Ww
http://www.youtube.com/watch?v=LUSOfPbbd1g
http://www.youtube.com/watch?v=5UEK78ApHY8
http://www.youtube.com/watch?v=5SHplWrhz8M

och de sämre tiderna
http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/alan-hudson-hits-rock-bottom-1981623#.Ut61o60V_ct

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1020308/Alan-Hudson-superstar-sell-medal-pay-bills.html