Varför buar man åt Ramsey på Britannia Stadium?
Frågan ställs alltid i samband med att lagen möts på Britannia Stadium och man inser att många inte alls förstår vad det här egentligen handlar om. Det handlar om så mycket mer än ett benbrott.
Jag tillhör absolut inte de som buar åt olika fotbollsspelare, men jag kan ha viss förståelse för att fenomenet uppstår i vissa matcher. Och även att supportrar till en del lag ständigt buar åt vissa spelare hos motståndarna, som på ett eller annat sätt gjort sig impopulära. Men jag skulle själv aldrig sälla mig till dessa.
Varje gång som Stoke ska möta Arsenal så uppstår det sistnämnda fenomenet, när Boothen End buar så fort Ramsey har bollen vid fötterna. Man kan tycka vad som helst om det, men det blir lite missvisande när man hör kommentatorerna slänga ur sig saker i stil med ”Hur kan de bua åt en stackars spelare som deras egen spelare bröt benet på? Vad har den stackarn gjort?”
Det låter ju enkelt, men saken har många fler bottnar än så och Ramsey har blivit en symbol för detta.
Man ska ha klart för sig att Stoke anses i hela England som ett väldigt ”osexigt” lag och har gjort så i alla tider. Är du landslagsspelare, men som tröttnat på att representera ditt land, så ska du gå till Stoke, för då får du blir du aldrig uttagen i The Three Lions igen.
Stoke-on-Trent anses inte heller som paradiset på jorden, där det ligger instoppat mellan Manchester och Birmingham. ”Like in the middle of a sandwich” som en taxichaufför beskrev det för mig, vid ett av mina besök i staden. Man har legat i topp i England vad gäller arbetslöshet, hög kriminalitet och droger under många år och självklart blir fotbollslagets framgångar något positivt för stadens invånare att sluta upp kring (om man inte håller på Port Vale).
Man har alltid betraktat sig som ”kusinen från landet” i förhållande till många av de fina klubbarna. Det råder heller ingen skillnad från hur det ser ut i Sverige när Halmstad BK, Kalmar FF eller Örebro ska möta stockholmslagen. Man slår ur underläge och huvudstaden representerar en ”överlägsenheten” som väcker viss avsky hos småstadsklubbarna. Det är likadant i England när man ser på London och de lag som kommer därifrån. Fenomenet finns förmodligen i de flesta länder och ligor, oavsett om det gäller fotboll eller någon annan sport.
Redan här har vi en anledning till varför just Arsenal kanske inte tillhör de mest populära gästerna på Britannia Stadium. Lägg därtill en historia mellan lagen som började redan på mycket tidigt 70-tal, då Stoke och Arsenal möttes i en semifinal i FA-cupen. Historien om denna har skrivits många gånger och jag tänker inte gå in i några detaljer kring den nu, men låt mig bara skriva att Stoke ledde med 2-0 och gick mot en klar seger. Arsenal lyckades dock både reducera och kvittera på tilläggstid, som ingen mer än domaren förstod var den kom ifrån. Omspelsmatchen vanns sedan av Arsenal och här grundlades ett stort hat mot Arsenal, bland de Stokies som var med på den tiden. Och de nya generationerna Stokies får det i sig med mordersmjölken.
När Stoke återvände till högsta ligan efter 23 år i helvetesmörkret, så blev Arsenal en av favoritmotståndarna på Britannia Stadium (bortamatcherna är en helt annan historia), eftersom man vunnit de flesta hemmamatcherna i dessa möten. Arsenal visade sig också vara det lag som hade svårast att försvara sig mot Delaps patenterade inkast mot bortre stolpen. När sedan herr Wenger gick ut och kallade Stoke för ett rugby-lag, så växte hatet ännu mer mot London-klubben.
Det är bara en av nio matcher som Arsenal har lyckats vinna på Britannia Stadium och det var i den matchen som Shawcross så olyckligt bröt benet på Ramsey. Det var en närkamp som man ser varje gång i alla PL-matcher, men efter att domaren såg benbrottet så visade han upp det röda kortet för Shawcross. Det var inga invändningar mot det, men när folk började påstå att det var en ful tackling och att Shawcross skulle vara en särskilt ful spelare, så växte hatet ännu mer.
Jag såg en nästan identisk situation i VM i somras när Uruguay slog ut Italien, där en italiensk spelare gick in med sin fot mot ett motståndarben. Benet höll, men italienaren blev utvisad och SAMTLIGA som såg matchen (utom invånarna i Montevideo) tyckte det var ett alldeles för hårt straff. Det är skillnad på skit och pannkaka!
Efter händelsen med Ramsey så framkom det att Shawcross skickat ett sms till honom där han beklagade det inträffade. Ni som såg matchen minns kanske att han grät hejdlöst när han lämnade planen, märkbart tagen av hur illa det hade gått med Ramsey. Walesaren valde dock att ignorera Shawcross' hälsning.
Man kan ha viss förståelse för att Ramsey var bitter, men att inte godta en ursäkt tyder på en väldig avsaknad av ödmjukhet. Ett sådant beteende faller inte i god jord hos Stoke-fansen, när en representant för en av dem illa ansedd klubb, väljer att ha den attityden. Självklart stöttar man sin egen spelare och hatet mot Arsenal växer ännu mer. Vilka tror de att de är, egentligen?
Efter en lång period av rehabilitering var Ramsey åter på planen för Arsenal. Shawcross, å sin sida, kämpade tappert för att få komma med i det engelska landslaget, trots att oddsen var helt emot honom, med tanke på vilken klubb han representerade. Då fick Wales nytillträdde förbundskapten Coleman idén att försöka övertala Shawcross att spela för deras landslag, vilket var möjligt eftersom han representerat dem som ungdomsspelare.
Detta uppkom i samband med att Stoke skulle spela hemmamatch mot Arsenal, men Coleman fann sig nödd och tvungen att fråga herr Ramsey om det var okay att Shawcross skulle spela i samma landslag som honom. Bara en sån sak retade gallfeber på varenda individ i Staffordshire (självklart är Port Vale-anhängarna undantagna). Som om inte det vore nog för Stoke-supportrarna att få ett ännu större hat mot Ramsey och Arsenal, så visade det sig också att Ramsey inte ville att Shawcross skulle spela för Wales! Även om folk i Stoke-on-Trent självklart hellre ser att Shawcross spelar för England, så ska ingen, i synnerhet inte Ramsey, komma och tala om att deras spelare inte skulle förtjäna en plats i Wales landslag!
Det är väl nu bara en och annan trångsynt Arsenal-supporter som inte förstår att hatet mot Ramsey och Arsenal vuxit sig till astronomiska mått. Det handlar inte om ett benbrott. Det handlar om så mycket mer än så. Jag har full förståelse för varför man buar åt honom, men jag skulle aldrig göra det själv.
Vad gäller Shawcross och Wales’ landslag så har han aldrig varit särskilt intresserad av detta, utan alltid avböjt - vänligt men bestämt. Han har lyckats få en match i Englands landslag, när han fick den otacksamma uppgiften att komma in på Friends arena, samma kväll som en viss Zlatan Ibrahimovic hade en av sina bättre kvällar och gjorde fyra mål. Shawcross har synts många gånger i rutan efter den matchen, då han är den stackars backen som jagar bollen när den är på väg in i mål, efter Zlatans drömmål från nästan halva plan.
Hodgson utsåg Shawcross, av någon anledning, till att bära hundhuvudet efter den matchen och har sedan dess aldrig fått representera England igen.
PROUD TO BE A POTTER!
