Stor, större, Manchester United
Efter månader av svett, skrik och tårar är det äntligen officiellt. Vi har återigen vunnit Premier League och vi är störst även statistiskt.
Jag är en sentmental människa. En nostalgisk idiot som i sina värsta lägen tänker tillbaka på en bättre tidpunkt i livet och drömmer mig bort till den tiden. Tro mig, igår skapades en ny sådan punkt. Jag var inte hemma i soffan som vanligt, jag satt inte själv som jag normalt brukar föredra. Nej den 19e titeln tog jag emot med öppen famn på en brittisk pub i Riga av alla ställen. Ett pitoreskt hak där man tagit fasta på alla dessa klassiska inredningsdetaljerna som ska finnas i en pub som ligger i Irland fast den egentligen ligger i Riga. Jag hade väl inga direkta förutfatatde meningar om Riga och letter i stort. Nu älskar jag, och kommer alltid att älska både staden och stället Donnegans. VI delar en speciell tidpunkt i livet, jag och Donnegans, och det kommer jag aldrig glömma.
Nu spelades det ju en match också, som så här i efterhand ändå kom att ha akademisk betydelse i och med att Chelsea inte klarade av att vifta bort skatorna på Stamford. Men om stunden och minnet från Donnegans i Riga för alltid kommer att bäras med glädje, känns matchen som en sådan man helst bara vill gå vidare ifrån. Det var krampaktigt, fantasilöst och oengagerat. Ungefär som det brukar se ut i den här typen av matcher. Och lika kul som det var att Kuszak fick stå, lika skönt kändes det att han inte kommer göra det många minutrar till. Det var längesen jag såg en målvakt i United agera så fruktansvärt nervöst och inkompetent. Vilket fullständigt anti-klimax det hade varit om det visat sig att hans fatala misstag gjort att segerfesten fått skjutas upp en vecka till.
Nu ska ta det härifrån också. One down, one to go blir ju på något sätt ledorden för kommande dagar. Och även om jag förstår att det finns många som vill börja bygga upp stämningen redan nu, råder jag er att ta det lugnt. Det finns inget som helst nödvändigt med att göra sig själv nervös inför en match man inte kan påverka själv, så långt i förväg. Skulle jag istället ge er ett råd, att ta med er resten av era liv, skulle det bli följande:
Vi har precis vunnit världens bästa liga. Vi har inte vunnit den på grund av ett annat lags misslyckanden. Vi har inte vunnit den med hjälp av konstiga domslut eller bisarra avstängningar, vi har vunnit den trots det. Vi är Englands mest hatade företag, men, och här kommer ett stort MEN.
VI ÄR FAN DEN STÖRSTA KLUBBEN I ENGLANDS HISTORIA.
Så ut med er och visa det nu!
Väl mött!
Er hängivne krönkör
/Gustaf Granqvist
