Svart eller Vitt: Christmas Carroll, protester och medelmåttiga Liverpool
Nu är det jul igen och nu är det jul igen..

Svart eller Vitt: Christmas Carroll, protester och medelmåttiga Liverpool

Dagens blogg kommer beröra de mixade sångerna på St. James Park och felvridna förväntningar på Liverpool

Så var det då dags. Sången om fat cockney bastards gick som väntat varm i inledning på matchen. Ashley såg dock som vanligt inte särskilt berörd ut, han slickade sig istället runt munnen för entréintäkterna. Robinson-robban falnar i jämförelse när det gäller självförödmjukelse för lite pengar och kändisskap. Londonkompisen som råkar vara vår ordförande såg lika förvirrad ut som vanligt. Har inte riktigt förstått om han insett hur fotboll fungerar än, han är väldigt bra på att le när Ashley ler och jubla när Ashley jublar dock. Det ska han ha. Undra om det går att redigera in Llambias bild på engelska wikipedia för termen ”yes-man”?
 
Anti Cockney sångerna skulle däremot bytas ut mot hyllningar gentemot laget efter dryga kvarten. Jag måste erkänna att jag såg Skrtel och Kyrgiakos som två av de bättre huvudspelarna i Premier League inför matchen (och satte därför kaptensbindeln på Torres snarare än Carroll i mitt FL lag, lyckat). Det gör jag inte längre. Big Andy hade tidig julafton mot de två stackars Liverpoolförsvararna som försökte med armbågar, brottningsmatcher och nedtryckningar utan någon större succé. Nicken fram till tveksamma 1-0 målet, nicken som låg bakom 2-1 målet, och en riktig hästslägga via vänsterfoten till 3-1 (vid detta laget vågade inte Liverpoolbackarna stöta på Carroll längre så Lucas som närmaste man fick temporärt ta över dumstruten istället).
 
Matchens utropstecken: Barton. Carroll till trots så tycker jag Barton var skillnaden idag. Till skillnad från Guthrie träffar inte bara Barton havet från stranden, utan han träffar även livbojen Carroll gång på gång. När han gestikulerar till Andy att flytta sig lite och sedan lägger frisparks inspelet bakom 1-0 på läppen på honom (pannan om vi ska vara bokstavliga) är fantastiskt. Vinner boll, håller boll, krossar boll, gör mål. Passar även likt Nolan på att visa att de bästa spelarna från Liverpool spelade i Newcastle idag.
 
Matchens frågetecken: Campbell? Om vi undgår all kaos i klubben för en gångs skull, och försöker blunda lite för att vi är usla på att stänga ner motståndare nära vårt straffområde (ett instyrt mål här, ett mot Chelsea och sen har vi WBA killen som fick sikta en halvtimme i vårt straffområde) så faller all skugga på Campbells katastrofala insatser hittills. Det är inte bara att han är seg, stabbig och klumpig utan han gör dessutom galna misstag. Idag strunta han kolla på bollen och tog ner den snällt åt Kuyt, mot WBA fumla han till det. Mot Chelsea såg han inte heller stabil ut. Egentligen hade jag velat säga att han numer är vår fjärdeback för att samtliga av Colo, Williamson och S. Taylor har visat framfötterna. Men det är nog bara att förtälja halva sanningen…
 
Dagens motståndare Liverpool då? De var ungefär som förväntat. Inte för att försöka provocera här nu, utan snarare att man som Newcastlesupporter är rätt nära expert på att ha för höga förväntningar på sitt lag. Ska sanningen fram har jag snarare en väldigt stor respekt för Liverpool som klubb på grund av deras oerhört starka historia framförallt, sedan är det som Newcastlesupporter lätt att relatera till Liverpool med då ni inte heller haft de bästa av ägare direkt. Tycker även mittfältet som Rafa byggde upp med Gerrard, Alonso och Marscherano var ett utav de bästa jag skådat och på sätt och vis stilbildande. Det var ett centralt mittfält som hade allt. Mascherano som väldigt all round, skicklig passningsspelare och en bollvinnare i världsklass. Alonso var en utav de klokaste spelarna i PL och kunde sätta 60m krossar med ruggig precision. Sen då Gerrard, världens kanske mest kompletta mittfältare, i högform som på grund utav de andra två kunde ha en väldigt hög offensiv position. Detta mittfält var så mångdimensionellt, om motståndarna markerar bort Alonso så kan Mascherano driva boll eller Gerrard sjunka ner och fördela den. Otroligt svårt att försvara sig emot så det var med denna mall jag byggde mina Football Manger mittfält. Så imponerad var jag!
 
Jämför det mittfältet med dagens (Lucas / Meireles) eller det Hodgson har till sitt förfogande när alla är skadefria. Nu har visserligen Meireles imponerat på mig men han är likväl ljusår ifrån Alonso kvalité. Att jämföra Mascherano med Lucas känns som ett hån. Lägg till det att Gerrard knappast är i samma form som för ett par år sedan. Skillnaden är inte ett mittfält som utmanar om ligatiteln ett steg ner till CL. Det är fler steg än så. Utöver mittfältet har Liverpool två världsspelare i Reina och Torres varav ingen haft en vidare bra säsong. Och när inte de lyfter.. så är Liverpool ett medelmåttigt lag topp 10 lag. Nuvarande CL lag är truppmässigt samtliga bättre, sen är självklart Man City och eventuellt våra otvättade grannar lite bättre. Återstår gör sen Liverpool, Aston Villa, Everton och eventuellt något skrällag likt Bolton som slåss om plats 7-10. Det är där Liverpool borde hamna. Innan denna omgång låg Liverpool på en 8.e plats. Visst, Hodgsons poängskörd på bortaplan har varit miserabel men det han kan beskyllas för främst (rätta mig gärna om jag har fel) är att han inte fått en skadedrabbad Torres att leverera samt att köpet av Poulsen inte var det bästa kanske. Utöver det kan han inte trolla, Premier League är för jämt för det. Av rent intresse, var tycker ni liverpoolsupportrar att ni borde komma tabellmässigt? Och vad tycker övriga?
 
För att avsluta lite Newcastlerelaterat så sitter jag nästan och småhoppas lite fult på att Ameobi blir borta någon match. Även om Ranger känns oerhört trubbig i avslutningslägena så tar han rätt löpningar och har väldigt bra fysiska förutsättningar. Han och Carroll bör kunna skapa en del oreda nu i jul. Vi möter ett gäng storklubbar de kommande omgångarna så bara att dra på sig grinchdräkten och stjäla julen..

Stefan Abrahamsson2010-12-11 21:40:00
Author

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies