Svart eller Vitt: Den magiska förnedringen
En vis person sa en gång att det är din ödmjukhet vid förlust och vinst som definierar dig som person. Den här bloggen kommer inte handla om det.
5-1. För att stilla den göteborghumoristiska hungern så kan vi direkt alltså fastslå att dagens derby blev en riktig femetta.
Vi kan även fastslå exakt hur mycket bättre vi var än våra otvättade grannar. Bortsett från en halvchans i början av matchen var de helt chanslösa. De fick sina chanser när matchen tickat ut mot 90 minuter och hemmafansens, och hemmalagets, jubel bytts ut mot skratt av varierande karaktär.
5-1 som resultat var mer smickrande för bortalaget. När Nolan gjorde 1-0 så ”låg det i luften” som det så vackert heter. Newcastlespelarna vann de flesta duellerna och när de inte vann de så togs andrabollen istället. Bortalaget var inte ens tvåa på bollen många gånger.
Om Nolans 1-0 var snyggt så var hans 2-0 mer turligt. Men det kan även sägas vara väldigt karaktäristiskt för matchen då bortalaget tittar på bollen först vid Carrolls missade akrobatiska avslut och sedan när den når Nolan som enkelt placerar in tvåan.
Samma visa egentligen vid 3-0 målet. Apatiska bortalagsförsvaret ser Jonas dribbla igenom och sedan kommer Onohas tackling försent och för dåligt. En knäckt Steve Bruce sa i intervjun efter matchen att han hade inget att ta upp angående domsluten och inte ens den mest desillusionerade supporten kan nog ifrågasätta den där straffen. Straffskytt blev Ameobi och han satte straffen kliniskt vid ena stolproten.
Titus Bramble är känd för mycket i ”the toon”. Hans senaste besök till staden resulterade dock i att han är misstänkt för våldtäkt. Och det är nog via den inslagna vägen som enklast hans frilägestackling på Carroll kan beskrivas. Rött kort. Tack å hej.
Carroll gjorde en stormatch men kom tyvärr inte in i målprotokollet. Efter att ha ätit upp bortabackarna vid ett flertal tillfällen så nickade han sin stora chans i ribban, Ameobi förpassade dock returen snyggt i nättaket och Storebror fick jubla. Igen.
Det skulle till slut även bli en hattrick hjälte på SJP för första gången sedan Beardsley gjorde bedriften för 25år sen. Ameobi nickade men det var Nolan som styrde in den med huvudet. Att Bent sedan tröstmålade sänkte inte det euforiska St. James Park.
Bäst sammanfattat är nog däremot matchen från ett lillebror perspektiv, här är några saxade godbitar från Sunderlands forum:
”har stängt av tvn blir någ bättre då” – partygubben
”Det gör ONT, så jävla ONT i hela kroppen. Jag är helt förnedrad. Vårat älskade Sunderland är helt förnedrade idag.” – Tajger
…Eller då min personliga favorit;
” Bent är passiv åskådare på topp, de käkar upp vårt mittfält och backlinjen står inte att känna igen.....vad är det som sker, annat än att säga att det är vi som är lillebror i mötet vore tjänstefel..” – Erkka
Då jag tänkte avvakta med Utropstecknet och frågetecknet till nästa blogg för att suga lite extra på denna derby utklassningen, så återstår det bara att beskriva det känslomässiga..
Om vi bortser från det faktum att Sunderland är fult, äckligt, illaluktande och allmänt odrägligt och istället tänker oss något väldigt vackert..
Typ tänk er första gången ni vaknar upp bredvid den där tjejen som ni känner att ni tycker om eller är så förtjusande vacker att enda gången ni släpper henne med blicken är för att kolla nöjt med ett småleende i taket.. Där har vi känslan. Skillnaden är bara att medan det kan vara trevligt med variation i sovrummet med tjejen, så tycks alltid Sunderland befinna sig på rygg i det nordöstra sovrummet.
