Svart eller Vitt: Wenger tjurar, Barton är djävulen och gunnersfansen gråter – ja vi har mött Arsenal
Arsenals Song har redan gjort avtryck på säsongen och gnällkören

Svart eller Vitt: Wenger tjurar, Barton är djävulen och gunnersfansen gråter – ja vi har mött Arsenal

De senaste mötena mot den forna londongiganten har blivit väldigt laddade, det har visats ett gäng röda kort och gårdagens match var inget undantag. En anledning för Arsenal att fundera över sitt upplägg kan tyckas – men som vanligt när det handlar om Arsenal så blir det istället domaren i fokus.

Samtidigt som 4-4 matchen på St. James Park var en av förra säsongens absoluta höjdpunkter för oss Newcastlesupportrar så var det samtidigt en match som lett till mest frustration sett till efterspelet. Domaren Dowd hamnade snabbt i kikarsiktet för Wenger och Arsenalsupportrarna efter ha dömt två straffar till Newcastle. Fine, som Newcastlesupporter så kan jag utan problem medge att en utav straffarna var rätt billig. Den ena var väldigt klar men den när Rosicky har händerna i bröstet på Williamson och knuffar honom i en nickduell har kunnat bedömas som en situation som inte leder till straff utan problem. Jag köper den och det tycks även vara just den situationen som Arsenalsupportrarna sliter sitt hår värre än matadoren i tjuren Ferdinand över. Gnällkörerna stod i kanon och Wenger dirigerade på sitt signum WhinerWenger manér.
 
Men om vi nu går igenom den matchen igen – var det inte som så att Best fick ett mål bortdömt också när han stod drygt två meter onside? Varje gång jag ser matchen så dyker nämligen den sekvensen upp men aldrig när Arsenalsupportrarna gråter över alla domarmisstag. Att felaktigt döma offside på två meter är inte ens en bedömningsfråga som straffarna – utan det är bara ett helt vansinnigt fel av domaren. Väldigt intressant vad selektivt urval innebär sett till domarsituationer.
 
Sen då så var det match igen. Det var inte ens fröjdfotbollen som Arsene tog med sig den här gången – utan det var ett segt Arsenal som knappt skapade en målchans. De rödklädda kunde inte ta sig igenom Tiote och Cabaye centralt på mittfältet och utnyttjade kanterna väldigt dåligt. Vid de få omställningar då de faktiskt var på väg igenom så var det någon dålig pass som förstörde allt. De hade väl två halvchanser på 90minuter. Uruselt kan tyckas utifrån Arsenals ambitioner och spelarmaterial. Vad tycker då Whinerkören? Jo – det är domarens fel. Så klart. Att Song väldigt fult stämplade Barton efter avblåsning när han låg ner mitt framför tränarbåsen och fjärdedomaren – det såg inte fransmannen. Det diskuteras dock redan nu om videoupptagningar på händelsen och en retroaktiv bestraffning.
 
Nej, allt är som vanligt Bartons fel. Gudarna ska veta att Joey knappast är ett föredöme personlighetsmässigt. Men för att vara en ”fotbollsligist” så är han faktiskt rätt kvicktänkt. När Gervinho tar upp Chamakhs försvunna mantel angående svanhopp i straffområdet så drar Barton upp honom med det tydliga budskapet ”så gör vi inte här”. Gervinho väntar till ett gäng spelare kommit emellan och slår Joey med en flatnäve i ansiktet. Den hårdföre engelsmannen ramlar relativt enkelt – det kan vi skriva under på. Slag mot ansiktet borde väl rimligtvis alltid resultera i rött kort dock kan man tycka, även när man möter Whinerkören. Att dra upp spelare i tröjan är något vi sett mer av i Premier League på senare tid som en motreaktion till det ökande filmandet antar jag. Rio Ferdinand brukar gå i spetsen när det gäller agera lyftkran i straffområdet åt folk som har det struligt med balansen – och det är väldigt sällan som ger gult kort.
 
Men nu mötte vi som sagt Arsenal. Barton är knappast populär från mötet innan då han fick Diaby att gå bersärkargång mitt på plan – vilket resulterade i en utvisning. Song stampade in det budskapet väldigt tydligt denna matchen som sagt. Till skillnad från Songincidenten fem meter från Wenger som han inte såg så var synen på längre håll betydligt bättre. Wenger såg nämligen en utvisning på Barton när han lyfte upp Gervinho i tröjan. Selektivt urval var det som bekant och vips så har nu diskussionen handlat om Barton istället för att Arsenal antagligen har två spelare avstängda kommande match – och Newcastle ingen.  Barton själv gav intressanta synpunkter på allt när han läxade upp gröngölingen Wilshere på twitter; Tänk om det varit Barton som stampat på Song. Då hade Whinerkören antagligen försökt införa dödsstraff på fotbollsplan. Nu när det var Song – så faller det bort och allt är istället Bartons fel. Arsenal är de bestraffade – som vanligt – i deras egna värld med tillhörande gnällkör.
 
I logikens värld däremot så har vi nu tappat ett helt korrekt mål mot Arsenal i förrförra mötet.Vi har fått se Songs fula nuna på fotbollsplan efter han borde åkt på ett solklart rött kort och därmed borde Arsenal fått avsluta matchen med nio man. Wenger tycks onekligen leva efter devisen att den som hörs mest har rätt – inte de som har logiken på sin sida. Appropå logik, tänk om Wenger kunde lägga lika mycket energi på spelarköp som domare – då kanske man skulle ha ett lag som folk tog på allvar. Nu istället har man bara en gnällkör – som ingen tar på allvar.
 
Avslutningsvis måste vi traditionsenligt bjuda på matchens utropstecken och frågetecken med:
 
Matchens utropstecken: Obertan! De spännande värvningarna inför ligastarten var onekligen Ba och Cabaye. Båda spelade, båda gjorde väl inte direkt bort sig eller bjöd på något extra – det gjorde däremot Obertan som imponerade med sin snabbhet och vilja att faktiskt komma någonvart.
 
Matchens frågetecken: Truppbredden? Gervinho blir som bekant utvisad och vi får avsluta matchen med en man mer – Pardew ser chansen till att avgöra matchen och byter in… Lövenkrans. Thats right. Peter Lövenkrans! Skakar ni av rädsla? Nä knappast. Det gjorde troligen inte Arsenalförsvararna heller. Vi behöver fler anfallare och vi behöver dem nu. Lövenkrans.. hua.


..nu börjar vi ladda inför mötet mot de otvättade. Oh yes. 5under1and - here we come.

Stefan Abrahamsson2011-08-14 23:56:05
Author

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies