WBA - Newcastle
The curse of Big Sam
I två årtionden har den engelska högsta divisionen lidit av en förbannelse. En varelse så demonisk att även den mest tappra av ädla riddare ryggar tillbaka lite grann i fruktan. Den varelsens namn är Big Sam Allardyce.
När Pep Guardiolas första säsong som tränare i Premier League stod vid tröskeln så pratade han i en intervju om den enorma researchen han hade gått igenom i förberedelse för utmaningen. Han pratade om att det fanns vissa tränare som tvingade honom till ett par extra tankevarv men han nämnde endast en av dessa tränare vid namn. "The big Sam". Guardiola gör sällan misstag även när det är hans andraspråk han talar. Artikeln framför smeknamnet är inte en slump. Pep ser inte Big Sam som en individ, som en gemene tränarkollega. Han ser honom mer som ett ting, en best, en demon att dräpa.
Och visst är Sam Allardyce en slags demon. Baserat på de flesta människors åsikter om honom så kan man tro att det är en dålig tränare men så är ej fallet. Allardyce har rent resultatmässigt gjort ett ganska bra jobb i nästan alla klubbar han varit i. Han räddade Bolton undan konkurs och ledde dem till toppen av högsta divisionen och senare ut i Europa. I Newcastle blev han mindre lyckad men med facit i hand är knappast hans resultat sämre än de flesta andra tränarna som suttit på posten sedan Mike Ashley tog över. Han tog sedan ett pengafattigt och idélöst Blackburn till en topp 10-placering. Han gick in i Sunderland och mot alla odds räddade han kvar dem i Premier League och fick dem att leva upp till sitt smeknamn "The black cats" för det kändes då som att de hade fler än ett liv. Sedan tog han upp och återetablerade West Ham i Premier Leagues mittenträsk och sedan efter det blev det en topp-8 placering med Everton. Som sagt hans meriter och track-record är inte ett dåligt sådant.
Men han är inte populär på många ställen. För det känns alltid som att resultaten kommer med en alldeles för dyr prislapp. Spelet känns alltid så väldans inspirationslöst och man börjar sakta men säkert ifrågasätta om det är lönt att fortsätta bevittna sitt lag spela. Det är som att man offrar en bit av själen till djävulen för lite bättre resultat och ens själ bör aldrig vara till salu under några omständigheter.
Newcastles egna duster med The big Sam är inte en munter läsning. Sedan Allardyce lämnade Newcastle har man gått upp emot honom tolv gånger i ligaspel. Endast två av dessa matcher har slutat i svartvit seger medan hela sju har resulterat i förlust. Big Sam är med andra ord lite av en mardrömsmotståndare för Newcastle United. Och det kvittar om det är Alan Pardew eller Rafael Benitez på tränarbänken. Allardyce tenderar att svälja en med sitt enorma gap oavsett.
Beware of the Big Sam.
Hovnarren som ska spela riddare
Newcastle träder in i detta möte under värsta tänkbara omständigheter. Man är ingen riddare som dyker upp framför drakens näste med en något opolerad rustning. Man dyker upp med trubbigt svärd och trasig sköld. Krysset mot Wolves senast kom med ett dyrt pris. Newcastles tre bästa och skickligaste spelare Callum Wilson, Miguel Almirón och Allan Saint-Maximin befinner sig samtliga i sjukstugan. På grund av denna kraftiga motvind som präglar klubben hade man varit i stort behov av en enande röst, en tränare som får spelarna att knyta näven i inspiration och vika sig för klubben. Steve Bruce valde att göra det raka motsatta. Han såg antydan till en eld och valde att sprätta tändvätska över den. Han hängde ut en radda spelare i matchintervjun efter drabbningen med Nuno Santos mannar. Matt Ritchie, Joelinton, Dubravka och Hayden fick sig samtliga en känga.
Och vad detta skulle komma att resultera i behövde man knappast ta hjälp av en spåtant för att lista ut.
Några dygn efteråt kom journalisten Craig Hope med uppgifter om att ett bråk hade uppstått under Newcastles träning. Matt Ritchie hade blivit informerad av en av Bruces assisterande att gå till Bruces kontor för ett samtal. Ritchie hade då svarat: "I will never speak to that coward again". Och när detta nådde Bruce begav han sig ut på träningsplanen för att konfrontera skotten. Det var nära att bli rena handgemänget. Bruce ska ha puttat runt Ritchie och sagt: "This is the thanks I get after everything i've done for you?" varpå skotten ska ha svarat: "You've done fuck all for me.
Var jag står någonstans i denna konflikt är nog rätt uppenbar. Jag sitter just nu och försöker lista ut vad Steve Bruce tror sig ha gjort för Ritchie utöver att bänka honom och spela honom i onaturliga roller. Men Bruce har demonstrerat en närmast overklig brist på självinsikt, ett område där han nog endast blir slagen av Joe Kinnear av forna Newcastletränare. Men Kinnear hade åtminstone en komisk flair som Bruce inte är i närheten av vilket åtminstone gjorde det en aning underhållande.
Jag har sett flera människor däribland pundits som hävdar att Steve Bruce hade rätt i sin kritik mot dessa spelare. Jag funderar på om dessa människor fallit offer för en stroke av något slag som haft konsekvenser på deras hjärnverksamhet. För dessa människor missar ju poängen fullständigt.
Hade Newcastle haft en ledning med minsta tecken på kompetens hade Steve Bruce fått sparken på momangen efter detta. Bruce avslöjade i matchintervjun efter Wolvesmatchen att han har gett upp, att han inte längre tror att han kommer mäkta med att rädda Newcastle. Det är därför punditeliten i England på mindre än två veckor gått från att görra narr av Newcastlesupportrar för att de nojat sig över nedflyttning till att helt plötsligt i enad front hävda att Newcastle är favoriten att åka ur tillsammans med WBA och Sheffield United. Vad man bevittnade efter Wolves var en slagen man som letade efter ursäkter till sitt misslyckande. "Det var spelarnas fel och inte mitt".
Så det är ganska lite som talar för en Newcastleseger imorgon. Big Sams vana att just besegra Newcastle tillsammans med den dystra skadesituationen och Steve Bruces rollspelande som Kejsar Nero gör att en seger framstår som väldigt osannolikt. Men om Newcastle mot all förmodan tar tre poäng imorgon är det på grund av spelarna och de borde då ta tillfället i akt och hänga ut Steve Bruce efteråt och säga att vi segrade trots clownen som sitter på tränarbänken.
