The Game Changer
Jag satt på ett ljummet Råsunda när första smset ramlade in. Det var från min vän Björn och det var mycket kortfattat. En enda liten mening, tre små ord; Robin är klar. Jag trodde inte mina ögon.
Mycket riktigt gjorde jag inte det heller, trodde mina ögon alltså. Jag försökte svara och be om mer uppgifter men Råsundas kala betonggrå väggar tillät inte någon trafik ut från arenan via mobilmasterna. Så jag satt där, kände mig övergiven av världen när plötsligt nästa sms ramlade in och nästa efter det. Alla var de kortfattade och sa inte mer än ovan nämnda just gjorde men med andra formuleringar och när det 10e smset skrev Rvp till United så sjönk det plötsligt in. United har värvat stort, United har värvat med prestige. United har tagit lagkaptenen från en av sina största rivaler och satt honom i ett plan/i en bil/på ett tåg, vad fan för fordon man nu använt, och kört honom mot Manchester och Old Trafford. Det känns fortfarande sjukt.
För när man väl sitter här i det stora glädjeruset som den här värvningen ändå innebär så måste man ser det för vad det faktiskt är. Som jag precis skrev tar vi alltså stjärnspelaren och dessutom lagkaptenen från en rival vars spelare vi knappt ville se på en fotbollsplan. Tänk er en Vieira som skulle göra samma resa, en Henry, en Fabregas. Det känns och ska kännas helt otänkbart och det måste vi ha i åtanke. För den stora glädjen jag känner över att van Persie är på väg till United, precis den stora ilskan hade drabbat mig om Rooney gått till City förra året. Inte jämförbart kanske någon säger? Det är så in i helvete jämförbart säger jag.
En vän och Gunner grät ut sin ilska på ett socialt media när holländaren förkunnade att han inte skulle skriva på något nytt kontrakt. Jag försökte lugna honom, hävda att det bara samma sak som med Rooney förra året. Jag vet inte om han köpte det, jag hoppas inte det för ikväll står vi i ett läge vi sällan ser inom fotbollen. Det är inte Figo från Barca till Real, inte i dagsläget. Men för så lite som 5-10 år sedan fanns inte den här värvningen, då hade den varit snudd på lika brutal och jag lider med er Gunners som sliter ert hår av ilska. Dels för att han gick till United, dels för att jag vet precis vad det är ni förlorar. Er kapten, er bästa spelare, en blivande ikon.
Men van Persie släpper allt vad ikonstatus heter, han ger fan i att få bära en kaptensbindel och accepterar rollen som han nu kommer att få i United. För klart är att det är en spelare som är helt fantastisk i sina bästa stunder, en man som har ett spelsinne som är få förunnat samtidigt som han besitter en känsla för mål man sällan ser. Det är en spelare som är acklimatiserad till den engelska ligan för flera år sedan, som kan spelet och allt vad det innebär. En man som egentligen redna har bevisat allt han kan för sin egen skull efter flera år med ett skadehelvete för att sedan få blomma ut 29 år ung. Men det är just i den sista meningen som alla tvivel finns, alla de två som vi faktiskt ska ta i stor beaktning.
Skador. 29 år.
Det snackas om att han kostar dryga 20 miljoner pund, en summa som inte är enorm sett till vad han presterade förra året, men däremot ofantligt stor. Stor för att han har en skadehistorik som sträcker sig längre än ringmuren och tidigare mest varit känd som snubben som kan göra mål men aldrig spelar. Vi ska förvänta oss stordåd från van Persie i form av målproduktion, det är inget snack om den saken. Han kommer även att bidra med en hel del spelöppnande passningar som kan leda till att andra får fira ett mål framför Stretford End.
Men den dagen han linkar av skadad, för den dagen kommer. Då ska vi vara beredda på att det här kan vara 20 miljoner pund rakt ner i sjön.
Peppar, peppar.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
