Newcastle - Manchester U1 - 0
The one and true stands United
Under helgen som var så drabbades två gamla bittra rivaler samman. Och precis som tidigare bataljer genom historiens gång så präglades mötet av kamp, ångest, tårar och glädje.
Det är tre dagar sedan Newcastle triumferade över Manchester United och nu när glädjeyret börjat att släppa så är det ett ypperligt tillfälle att bege sig tillbaka till söndagen i jakt på att få återuppleva det på nytt.
En vänlig varning dock. Detta är förmodligen en av de längre matchrapporter som skrivits och baserat på längden kanske den mest innehållslösa rapportering som någonsin publicerats här på Svenskafans. Readers discretion is advised.
Bad boys, bad boys.....
För ungtupparna där ute som påverkats allt för mycket av det generella tänket och budskapet som försöker etsa sig fast i ens hjärna så var detta förmodligen ingen särskilt speciell match. Men för människor av det lite äldre gardet samt de få som suttit med plytet fast i historieböckerna så är matcherna mellan Newcastle United och Manchester United alltid speciella. För att erbjuda förståelse för de oinsatta så är det många Newcastlesupportrar som får större glädje av en seger mot de röda djävularna än mot självaste grannrivalen Sunderland.
Nuförtiden när Sir Alex Fergusons namn nämns så är det alltid i en positiv kontext. Detsamma gäller för mig när jag pratar om honom. Men när den legendariska skotten var aktiv så var fallet sällan så. Sir Alex och hans gäng var förmodligen det laget man kände störst genuint hat mot. Jag minns att jag tyckte att smeknamnet "The Red Devils" passade som handen i handsken. Sir Alex stod där längs sidlinjen med sin arroganta framtoning och tuggade tuggummi på ett extra nonchalant sätt som gjorde att det kändes närmast provocerande av att bara tvingas titta på karln. Och när alla andra stora tränare som Keegan, Wenger och Benitez för att nämna några visade sin mänsklighet och tappade besinningen som man ibland gör så höll Sir Alex alltid huvudet kallt. Han hade alltid en blick som avslöjade att han visste saker som ingen annan visste. Man satte ofta och tänkte att karln nästintill måste vara en fullblodssociopat.
Men annat är det idag. Tiden har oftast den positiva effekten. Med tidens gång så kan man se med mer nyktra blickar, man ser även den stora bilden så att säga. Men när man befinner sig i nuet, mitt i den heta stunden så är det känslorna som dikterar över omdömet.
Matcherna mot Manchester United har alltid vägt tungt och under Kevin Keegan eran på 1990-talet så blev det så hett att det nästan alltid kokade över när lagen drabbades samman. Det säger sig självt egentligen, dessa känslor blandat med att man också konkurrerar om samma titlar då bubblar kitteln upp.
Det är få som upplevde de tiderna och som inte saknar dem och det är få som inte upplevde dem och som inte önskar att de gjorde det. För fotbollsromantiker som en själv så ska fotbollen på många sätt vara uppbyggt som den traditionella sagan där gott och ont gör upp i en mäktig strid. Och Sir Alex Manchester United var så perfekta i rollen som skurken i dramat.
Under söndagen som varit så var det två helt andra lag som möttes men känslorna från det förgångna fanns fortfarande där som ett osynligt skimmer över hela tillställningen. Det var som en reenactment av ett stort slag med skådespelare som försökte imitera de stora från förr.
Inför matchen
Rafael Benitez valde att ställa upp med den på förhand förväntade elvan med vissa undantag. Under tiden i Newcastle så har spanjoren sällan varit mycket för överraskningar men nu valde han att bjuda på en åtminstone. Den slovakiska landslagsmålvakten Martin Dubravka fick chansen mellan stolparna. En tuff debut minst sagt, i synnerhet då det var Dubravkas första match i England. Många hade inför hoppats lite grann på att nyförvärvet Islam Slimani skulle få chansen att göra sin debut men mycket tydde på att algerien inte var fullt återställd från sin lårskada. Den franska mittbacken Florian Lejeune som var Newcastles största värvning i somras var också han tillbaka efter en tids frånvaro.
Startelva: 4-4-1-1: Dubravka; Yedlin, Lascelles, Lejeune, Dummett; Ritchie, Shelvey, Diamé, Kenedy, Perez; Gayle.
Jose Mourinho valde att gå i sin gamla rivals fotspår och ställde även han upp med en väntad elva. Det rapporterades att Paul Pogba hade lite skadekänningar inför matchen men fransmannen kom trots detta till start.
Startelva: 4-2-3-1: De Gea; Valencia, Smalling, Jones, Young; Pogba, Matic; Martial, Lingard, Sanchez; Lukaku.
Höjdpunkterna
4' Första farliga chansen i matchen. Ayoze Perez försöker spela fram till Kenedy som löpt in bakom Manchester Uniteds backlinje men bollen stoppas av Smalling som tar hjälp med armen för att hindra bollen från att nå sin tilltänkta destination. Frispark till Newcastle strax utanför straffområdet. Dwight Gayle kliver fram för att ta den men slår den rakt i muren. Men andrabollen går fram till Shelvey som får till en riktigt bra träff, kraftfull men kontrollerad och det tvingar De Gea till en riktigt kvalificerad enhandsräddning.
6' Newcastle lyckas etablera lite grann av ett tryck på Manchester Uniteds planhalva. Det ser ut som man råkar tappa bollen men Diamé ger sig in i kampen och lyckas tråckla sig igenom med bollen och den dimper ned framför Ayoze Perez som befinner sig i ett bra skottläge precis utanför straffområdet. Spanjoren går på skott men bollen smiter ett par decimeter utanför De Geas stolpe.
32' Romelu Lukaku vinner ett motlägg och håller starkt undan för Lejeune och spelar sedan till Sanchez som hittar fram till Lingard som går på direktskott men Dubravka var vaket med på noterna och styrde bollen kontrollerat ut mot en hörna.
35' Lukaku igen står upp mot Lascelles denna gången och trots press så lyckas han klacka bollen snyggt till Matic vilket öppnar upp en enorm yta på mitten för Manchester United. Matic tar vara på tiden och slår en perfekt genomskärare som skär rakt igenom Newcastleförsvaret och friställer Martial. Men Durbavka kommer ut fint och står för en klassräddning. Många som klagade på Martials avslut här men det finns ingenting han kan göra här egentligen, Dubravka kommer ut tidigt och stänger av alla ytor och håller dessutom huvudet kallt och bjuder inte fransmannen på någonting. Martial kan endast skjuta på Dubravka egentligen. Ett klassagerande från slovaken. Men visst med det sagt så var det ju inget Hernan Crespo avslut som Martial fick till. Men tar inget ifrån Dubravka som gjorde allting rätt här.
36' Hörnan efter Dubravkas räddning tar sig fram till Alexis Sanchez som lyfter in den på nytt i boxen men då kommer Dubravkas hoppandes fram och plockar ned bollen på ett sätt som känns självklart. Den typen utav aura och beslutsamhet i boxen har Newcastle saknat under hela säsongen.
37' Manchester United pressar på för ett ledningsmål före paus. Lukaku har bollen vid kanten och lyckas hålla i den i väntan på att lagkamrater ska fylla på inne i boxen. Han slår ett fint inlägg sedan till Martial som dock råkar misstajma en aning i upphoppet vilket gör att nicken går utanför Newcastles mål.
39' Ayoze Perez väggspelar sig fram längs kanten med hjälp av Kenedy. Men spelar sedan rakt på en Manchester United spelare och bollen studsar iväg i utkanten av straffområdet. Gayle och Smalling kämpar om att nå bollen först. Och Gayle går vinnandes ur duellen och som resultat så stängs han helt av Smallings utsträckta ben. Men domaren Craig Pawson och hans team väljer att fria vilket kändes väldigt skumt då straffen var av den mer solklara kategorin. Ingen, inklusive den mest inbitna Manchester United supportern hade klagat på det beslutet ifall Pawson hade pekat på straffpunkten. Det hade snarare varit Smalling som hade fått smakat på vreden från supporterhåll då han skulle ha försökt agerat lite mer kyligt i den situationen.
45' Strax före halvtidspausen så lyckas Manchester United vaska fram en målchans. Paul Pogba lyfter fram bollen mot Sanchez som språngnickar fram bollen mot Romelu Lukaku som befinner precis innanför Newcastles straffområde. Lukaku går på skott men Lascelles slänger sig uppoffrande och bollen styrs via honom en bit över.
52' Valencia lyfter in bollen mot den bortre delen av straffområdet. Chris Smalling tar hjälp av Paul Dummetts axlar för att vinna nickduellen och bollen hamnar hos Lukaku som vinner bollen regelrätt mot Lejeune även om han hade händerna lite rätt i fransmannens rygg. Dubravka är chanslös på Lukakus nick som kommer från såpass nära håll. Domaren godkänner dock inte målet utan dömer frispark till Newcastles. Dömer domaren för Lukakus händer i ryggen på Lejeune så är det lite mesigt dömt även om regelboken är ganska så överdriven när det kommer till just händer i ryggen, däremot så tycker jag att Dummett ska ha frispark då Smalling ganska uppenbart trycker ned honom för att vinna duellen.
54' Alexis Sanchez tvåfotsdribblar sig igenom Newcastles försvar men som tur är så lyckas Lejeune hindra Sanchez avslut från att ta sig fram till målet. Sanchez signalerar för straff men det är oklart vad det exakt är han ska ha straff för.
56' Shelvey slarvar i ett ganska så vitalt ögonblick när han inte går in helhjärtat i en duell med Lingard. Bollen som resultat dimper då ned framför Lukaku som briljant spelar fram Sanchez som rundar Dubravka och har helt öppet mål. Men av någon anledning så väljer chilenaren att skottfinta vilket ger Lejeune tiden och möjligheten att springa in framför skottet. Två raka blockeringar på kort tid av enorm betydelse från Lejeunes sida. Måste varit frustrerande för de röda supportrarna för om Sanchez bara avslutar på en gång efter att han tagit sig förbi Dubravka så skulle det stått 1-0 här.
64' Frispark på offensiv planhalva för Newcastle. Lejeune går upp oattackerat i utkanten av offensivt straffområde och nickar i den mot boxen. Där står Dwight Gayle som superläckert klackar bollen snett inåt bakåt där en helt snorren Matt Ritchie kommer löpandes in i ett perfekt serverat läge. Skotten håller nerverna under kontroll och placerar säkert in bollen utom räckhåll för en David De Gea som blivit helt övergiven av sitt försvar. 1-0 till Newcastle. Om detta var en inövad frisparksvariant så var det briljant.
67' Ashley Young förlöjligar Yedlin på kanten med en klassisk "tjockisfint" och tar sig fint in i Newcastleboxen och avlossar sedan stora kanonen. Dubravka är med på noterna och räddar men bollen styrs farligt in mot mitten men där hinner Lascelles först och får undan bollen.
76' Hörna från höger för Manchester United. Den röda horden vinner nickduellen i boxen och bollen dimper ned i mitten framför Martial som går på skott. Men Dwight Gayle agerar räddande ängel och blockerar skottet men returen hamnar hos Martial igen som går på skott men återigen så lyckas Dwight Gayle hamna mellan målet och bollen.
94' De röda från Manchester hade svårt att lyckas vaska fram de riktigt farliga möjligheterna men så kom det en i matchens sista gastkramande minut. 10 sekunder återstod av tilläggstiden när bollen lyfts in på Newcastles planhalva. Bollen nickas fram till gamle räven Carrick som nickar fram till unge McTominay men precis innan han ska avsluta så lyckas Lascelles få fram en fot och bryta biljant. Men faran är inte över ännu. Bollen rullar nämligen ut till Mata på kanten som slår in bollen direkt med kraft som en medspelare lyckas styra mot mål men Dubravka står för en förstklassig reflexräddning och Lejeune snappar sedan upp returen och matar den bort från straffområdet. Men dessvärre så hamnar inte bollen längre bort än till Valencia i utkanten utav straffområdet. Valencia plockar ned bollen och drar till på halvvolley men skottet tappar fart på vägen fram till Durbavka som enkelt kan omfamna bollen. Matchen blåses av och Newcastle har segrat!
Snabbsummering
Newcastle inledde piggast och hade den offensiva taktpinnen under de inledande 25 minuterna utav matchen. Och lyckades ta sig till några halvfina lägen. Men sedan arbetade sig Manchester United in i matchen och etablerade ett tryck mot Newcastles mål under de sista 10-15 minuterna av den första halvleken. Den andra halvleken inleddes såsom den första hade slutat men Manchester United som anföll mot Newcastles mål. De flesta trodde att Manchester United gick mot ett ledningsmål under den här perioden utav matchen. Men lite från ingenstans alltså så tar Newcastle vackert ledningen genom en fast situation som tar laget från Manchester lite grann på sängen. Manchester jagar sedan mål under resten av matchen men har svårt att verkligen få fart på bollen och Newcastles sammansvetade försvar framstår som en mur som är immun mot Manchester Uniteds kanonkulor. Att Manchester Uniteds offensiv till stor del utgår från individuell briljans låg dem verkligen i fatet i denna matchen. Allting utgick från individuella moment hela tiden och det gjorde det alldeles för enkelt för Newcastles organiserade och samlade försvar att läsa. Samtidigt som Manchester Uniteds försvar i Eric Baillys skadefrånvaro och Victor Nilsson Lindelöfs långsamma inskolning lämnade en hel del övrigt att önska. Chris Smalling hade ingen höjdarmatch exempelvis och hade tur som inte orsakade en straff med som bensin på elden.
Matchfakta
Newcastle United - Manchester United 1-0.
Mål: Matt Ritchie 64'
Varningar: Valencia, Smalling.
Bollinnehav: 36-64 %
Passningssäkerhet: 70-80 %
Antal passningar: 361-630
Antal skott: 10-13
Antal skott på mål: 3-4
Antal hörnor: 0-10
Publiksiffra: 52 309(65 av dessa tappert tillresta medlemmar från Newcastles svenska supporterförening Swedish Magpies).
Spelarbetyg
1=Underkänd
2=Godkänd
3=Väl godkänd
4=Med beröm godkänd
5=Laurent Roberts frisparkar
6=Alan Shearer på en måndag
Martin Dubravka 5 - Inför matchen så uttalade sig Viasats expert Martin Åslund kritiskt kring Newcastles värvning av Dubravka. Vad var exakt poängen med denna värvning? Den kändes onödig enligt Herr Åslund som kände sig skeptiskt till att en 29-årig slovak från den tjeckiska ligan skulle kunna vara "the next big thing". En helt och hållet genomkorkad kommentar givetvis då nästintill ingen spelare värvas med förhoppningen om att de ska vara "the next big thing" utan för att fylla ett uppenbart hål i spelartruppen. Newcastle har skrikit hela säsongen efter en någorlunda stabil keeper som inte gör uppenbara tavlor och en sådan kan man definitivt hitta i lite mindre ligor om man tittar efter tillräckligt noggrant. Nu gjorde Dubravka mer än att bara undvika att spela frikostig konstnär. Han agerade med en beslutsamhet och en aura inne i den egna boxen som spred ett helt annat lugn hos lagkamraterna än man sett tidigare och utöver att ta allt som han borde ha tagit så stod han även för minst två högklassiga räddningar i extremt viktiga moment utav matchen. Den 29-årige slovaken från Sparta Prag var tungan på vågen för Newcastle in denna match.
DeAndre Yedlin 2 - Yedlin är verkligen en spelare som bär sina styrkor respektive svagheter utanpå kroppen för alla att se. Han har sin fart och fläkt och sin offersvilja som han ska ha beröm för men samtidigt så är han stundtals för vek i dueller och en mot en situationer och framstår tämligen ofta som lite av ett rundningsmärke.
Jamal Lascelles 4.5 - Måste först klargöras att Newcastles formidabla kapten knappt gör dåliga matcher längre. Efter och under matchen så var det andra spelare som fick lovorden och detta beror faktiskt på att vi börjar ta Lascelles lite för givet. Han är ju alltid så stabil i match efter match. Och återigen så är han en av de bästa på planen. Han står rätt hela tiden, sätter inte en fot fel, står för matchavgörande brytningar och hans ledarpondus är såpass vital för laget att det är närmast otäckt att tänka på vad vi skulle göra utan honom. Vi är vilsna när inte vår kapten styr skutan den saken är klar.
Florian Lejeune 5 - Fransmannen har haft en tuff debutsäsong på Tyneside. Och mycket av detta är baserat på otur. I premiären så föll han offer för en full kapning bakifrån av Harry Kane som ledde till att han fick spendera ett par månader skadad vid sidlinjen. När han sedan kom tillbaka så var han matchotränad och stod då som resultat för ett antal blunders och misstag som fick floppvarningar att susa runt på sociala medier. Och sedan när han återigen började bli varm i kläderna så blev han skadad igen. Men nu i den här matchen så visade Lejeune sin fulla höjd. Han bildade exakt ett sådant ramstarkt mittförsvar med Lascelles som det var tänkt från början. Närmast ogenomträngligt matchen igenom. Men utöver detta så hade Lejeune en fantastisk förmåga att dyka upp som den räddande ängeln under matchen när resten av laget var utspelat. Om Lejeune kan bygga vidare från den här prestationen så har Newcastle rejält med sparkapital inför den fortsatta nedflyttningsstriden.
Paul Dummett 3 - Man kan aldrig anklaga den gode Dummett för en brist på attityd och kampmoral. Kämpa kan pågen och det gjorde han matchen igenom här. Och det är ju ingen slump att motståndarna tenderar att ha lättare att ta sig fram via Yedlins kant. Fick mycket hjälp från Kenedy med och de två har lyckats bilda ett starkt samarbete längs vänsterkanten. Lär bli tufft för Manquillo att vinna tillbaks sin plats i framtiden.
Matt Ritchie 3.5 - Det är hårfint vem som egentligen kände störst lättnad över Ritchies mål. Var det undertecknad eller skotten själv? Matt Ritchie är en väldigt lätt spelare att tycka om så är det. Han springer och stångas som en tjur på uppåtjack matcherna igenom. Han står för nyckelpassningar och framspelningar men någonting han än så länge inte hade stått för innan den här matchen så var det mål. Han var den spelaren som hade skjutit överlägset flest gånger utan att göra mål. Och man har kunnat se hur detta har legat som en sten över hans axlar och tyngt ned honom under hela säsongen. Och nu fick han äntligen spräcka nollan för säsongen. Och jag ska inte hymla med att jag släppte en tår när det hände. Det var en befriande känsla.
Jonjo Shelvey 4 - Det var många Manchester United supportrar under matchens gång som hävdade att Shelvey hade varit en uppgradering gentemot det som de hade att tillgå. Och de talade faktiskt inte rappakalja. Shelvey var dominant stundtals mot Manchester Uniteds alla mångmiljons och miljardmittfältare. När Shelvey når sin högsta höjd så är han en spelare som bör hålla till i ett lag på Premier Leagues övre halva. Problemet är ju att han så sällan når denna höjd. Det var ju samma sak när Newcastle mötte Liverpool under hösten och Shelvey gjorde precis samma sak och överglänste Liverpools alla mittfältare. Skulle Shelvey finna jämnheten så ska det mycket till för att Newcastle ska trilla ut. Nu är det väl inte särskilt mycket som talar för att Shelvey kommer finna denna jämnhet men hoppet är det sista som lämnar människan sägs det.
Mohamed Diamé 4 - Momo Diamé har gått igenom lite grann av en pånyttfödelse nu under våren. Från att ha varit mer eller mindre dött kött och ett slöseri på löneutrymme så har Diamé nu helt plötsligt blivit en nyckelspelare i Newcastles startelva. Det var inte många som trodde det och det är faktiskt så oväntat att många fortfarande har svårt att riktigt acceptera det. Den fina matchen mot West Ham blev vändpunkten för Diamé men de flesta trodde nog att det var en engångsföreteelse. Men så gjorde senegalesen om det mot Stoke, och mot Burnley, och mot Crystal Palace och nu även mot mäktiga Manchester United. Diamé har också faktiskt lite grann av en historia att tända till när det är som allra viktigaste, en viktig karaktär att ha tillgång till när man är fast i nedflyttningskampen.
Kenedy 3 - Den unge brassen stod inte ut lika mycket den här gången som i sin debut men det var fortfarande en gedigen insats från honom. Jag blev mycket imponerad över hur han hela tiden låg Valencia hack i häl och hjälpte Dummett rejält i defensiven samtidigt som han tycktes vara där framme varje gång laget försökte sig på en omställning. Han måste ha sprungit fram och tillbaks i full fart likt en handbollsspelare. Stod för en hel del slarviga passningar i offensiven under senare hälften av den andra halvleken men detta berodde nog till stor del på trötthet. En riktigt laginsats när allt ska summeras från Kenedy som jag tycker har på denna korta tid ändå visat att han nog mycket riktigt ska vara startspelare.
Ayoze Perez 2.5 - Ayoze lider lite grann av vad jag kallar som "hackkycklingssyndromet". Och det innebär att folk hackar på honom hela tiden, ofta rätt så överdrivet och obefogat. Folk ser det negativa men inte det positiva. Ayoze har en tendens att ligga bakom rätt så mycket i offensiven. Problemet är att han är så satans ojämn. Han har svårt att följa upp en bra aktion med ytterligare en bra aktion. En fräck dragning som skapar yta följs upp av en slarvigt slagen passning och en briljant slagen passning som skapar en möjlighet följs upp av ett dåligt avslut. Ayoze är så väldans nära att vara en gedigen Premier League spelare men det är någonting precis i slutet som brister och det är närmast frustrerande att behöva bevittna. Borde verkligen kunna gå att slippa på känner jag. Men som sagt han är i mitt tycke ändå en spelare som gör mer nytta än onytta när han spelar.
Dwight Gayle 3.5 - Många som sagt var lite besvikna när inte Slimani kom till start men nu i efterhand är det nog ingen som sörjer. Gayle var pigg matchen igenom och var svår för Manchester Unitedförsvaret att hålla koll. Kom till något skott, löpte på allting, blev rånad på en straff och stod för en fräck framspelning till Matt Ritchies ledningsmål. En bra dag på jobbet för Gayle.
Avbytarna
Joselu 2 - Kom in i minut 80 och gjorde jobbet. Sög ned en del långbollar och vann värdefulla frisparkar som fick tiden att gå.
Christian Atsu - Kom in i minut 84 till förmån för en slutkörd Kenedy. Hann inte sätta något avtryck på matchen.
Isaac Hayden - Kom in i minut 93 enbart för att döda tid.
Rafa Benitez 4 - Matchplanen fungerade närmast perfekt för spanjoren. Finns inte mycket att klaga på här. Alla inte helt uppenbara uttagningar inför matchen, allt från Dubravka till Lejeune till Gayle planade ut riktigt väl med då samtliga stod för matchavgörande insatser. Den enda egentliga kritiken jag har att komma med är det samma gamla vanliga och det är Benitez byten. Benitez kör nästan aldrig med reaktionära byten känns det som och det är därför svårt att se honom som en bra matchcoach. Det känns som alla byten oavsett hur det ser ut i matchen är planerade på förhand och jag närmast hatar de där bytena som görs i 93:e minuten enbart för att döda tid. I synnerhet då många spelare knappt kan stå upp på grund av trötthet.
Det mesta föll på plats för Benitez.
Bäst hos motståndarna: Romelu Lukaku. Utan större konkurrens i mitt tycke. När jag spinar runt på diverse statistiksidor så är Lukakus betyg rent generellt väldigt låga vilket irriterar mig en aning. Det känns som alla dessa sidor är precis som massåskådaren fast i ett gammalt fotbollslandskap där anfallarens primära och enda uppgift är att göra mål. Men så har fallet inte varit på ganska lång tid, anfallarens primära uppgift är att ta sig till chanser och skapa chanser åt sitt lag i synnerhet i ett organiserat anfallsspel där vem som gör målet inte är särskilt relevant, och detta gjorde i alla fall Lukaku bättre än någon annan spelare i Manchester United. Han var den enda i mitt tycke av Mourinhos alla dyra värvningar som visade vilja och attityd och som kämpade matchen igenom. Han hade ett finger med i nästan allting som Manchester United skapade. Och eftersom han nästan enbart dessa dagar får höra hur han inte är tillräckligt bra och en klar akilleshäl för Manchester United så kände jag behovet att förtydliga för dem som inte såg matchen att det inte var Lukaku som var problemet för dem i denna drabbning.
José Mourinho har alltså fortfarande inte mäktat med en seger på St James' Park trots att han varit en av de mest framgångsrikaste tränarna i England under de senaste årtionden som varit. Och det är svårt att inte låta bli att inte bli lite konspiratorisk. Portugisen pratade väldigt varmt om Newcastle och i synnerhet Sir Bobby Robson inför matchen och han beskrev Newcastle som "Mister Robsons place". Att Robson och Mourinho hade speciella känsloband till varandra är ingen hemlighet. Kanske Mourinho har svårt att segra därför att hans känslor är lite grann i konflikt med varandra när han besöker Newcastle? Han verkade tex inte vara på särskilt dåligt humör heller efter matchen utan blev väldigt fotbollsromantisk och sade att det var vackert även för honom att se Newcastle spela med en sådan offersvilja. Mourinho har ju annars gjort sig känd genom åren som en mycket dålig förlorare.
Blev seger för Benitez mot den gamla rivalen Mourinho.
Sluttord
När den 20:e januari stod för dörren så väntade följande 6 matcher för Newcastle:
Manchester City(b)
Burnley(h)
Crystal Palace(b)
Manchester(h)
Bournemouth(b)
Liverpool(b)
Och det var inte särskilt mycket till positiv stämning i Newcastlelägret när detta schemat skulle inledas. Men nu har Newcastle när 4 av dessa möten har spelats av inkasserat godkända 5 poäng och atmosfären för tillfället är mycket god. Om Newcastle kan få med sig positiva resultatet i de andra två matcherna med så har man skaffat sig ett riktigt bra läge inför de sista 9 omgångarna av säsongen. Man ska komma ihåg att Newcastle under Benitez tid faktiskt har varit bättre borta än man varit hemma. Så chansen till poäng mot Bournemouth och även Liverpool finns definitivt men förberedelserna måste vara på topp.
Den egenproducerade Newcastletalangen Adam Armstrong som många har stora förhoppningar på har nu gjort 3 mål på 3 starter för Blackburn som leds av den mycket sympatiska Boro-ikonen och drömpassagerare om man ska till månen, Tony Mowbray. Om det är någon som kan få ut max ur talanger som stagnerat så är det han. Blackburn ligger för tillfället delad tvåa med Wigan i League One med en poäng efter ledande Shrewsbury men man har också fler spelade matcher än sina bägge toppkonkurrenter. Men jag har stor tilltro till Mowbray och jag tror och hoppas att klassiska Blackburn spelar en division högre upp nästa säsong. Och kanske att om Armstrong fortsätter leverera att han får följa med på resan och spela och utvecklas i en trygg miljö med Mowbray som mentor. Det tror jag kan bli riktigt bra.
Go Mowbray, go Mowbray go!
