This is Man Utd!
Två veckor har gått lika fort som det går för Busquet att bli "skadad" och nu är vi här igen. Vi står inte för avgörandet eller slutet av Premier League på något sätt, utan bara en ny passage att ta sig igenom. Man brukar säga att man ska göra entré med stil. Man Utd ska göra den snyggaste entrén på fyra år.
För det är ju så det ser ut. Samma vecka som det florerar rykten som senare bekräftas om att United håller ögonen på en 22-årig holländare med ett roligt namn som dessutom precis blivit köpt till Sporting Lissabon. Samma vecka årets värvning 10/11 signar ett nytt 5-års kontrakt med Manchesters största klubb. Samma vecka som Rafa Benitez, vem tänker ni säkert här men han vann nån titel med Liverpool, gormar om att Man Utd är ett köplag. Samma vecka som allt jag nyss nämnt, så ska det dessutom spelas fotboll. Och inte vilken fotboll som helst utan den match som vissa kallar matchen om England, vilket ju till viss del är sant.
Men bara historiskt sett. För ni vet hur det sett ut sen Premier Leagues, Alex Fergusons och Eric Cantonas intåg över den engelska gränsen och in i våra hjärtan. Numer, till skillnad från för 25 år sedan, så vinner inte Liverpool ligan längre. Just ligatiteln har fungerat som en prenumeration med sporadiska uppehåll för Manchester United, medan Liverpool snällt har fått se sig slagna år efter år. Det har visserligen varit hyggligt nära ett par gånger under åren, men man har inte nått dit. Nu handlar det här mer om en match mellan människor som är oerhört passionerade för fotbollen och kanske framförallt respektive klubb. Det är en rivalitet mellan klubbarna som slåss med dom största i världen, såväl Boca Junior/River Plate som den där duellen som pågår i Spanien. Det är bara det att så länge inte Suarez är inblandad som smäller det på riktigt här.
Suarez ja, han har varit på tapeten inte minst här på Svenska Fans, och orsakat vad man i TV-världen brukar kalla tittarstorm. Själv sitter jag lugnt ner i båten och betraktar spektaklet. Han är bara en i raden av spelare med alldeles för mycket talang och alldeles för lite huvud och jag minns när pojken som vi kallade CR7 härjade i Manchester för bara ett par år sedan. Hur man match efter match fick försvara honom för vissa "tacklingar" som såg ut att göra sådär vidrigt ont vid en första anblick, men som i slutändan egentligen bara var ett sätt att skaffa sig fördelar. Han kommer garanterat spela över i varenda situation, jag tror t o m grånäsan Prins Kenny beordrar om det, och det är bara att hoppas på att domarkåren i England har en bra dag. För en gångs skull.
Men apropå spelare med för lite huvud så gjorde ju Wayne Rooney hela England tokförbannat häromsistens. För trots bristen på engelsk fotboll har det ju spelats internationell fotboll och precis som vanligt har United-spelare varit i farten lite varstans. Mer än att konstaterat att Rooneys hjärnsläpp kommer att både motivera honom och publiken tänker jag inte skriva om den saken. Wayne Rooney hatar Liverpool lika mycket som den renaste Mancunian du kan hitta, och publiken hatar honom lika mycket tillbaka. Med tanke på biljettillgången för tillresta Manchester-fans så lär vi inte höra mycket annat än nidsånger om våra spelare men är det någon som går igån på det så är det just sonen från den blå sidan av stan.
När vi ändå är inne på spelare i United, hur ska vi då spela? Ja låt oss börja med att hoppas att Vidic och Cleverley är tillbaka. Motivering för Vidic känns ju egentligen överflödig, med tanke på att han är världens bästa mittback, men den kan behövas lik förbannat. United har gjort två halvbra insatser, för att inte säga dåliga, mot Basel respektive Norwich. Trots fyra poäng totalt så var det ett försvarsspel som var långt under Uniteds nivå. Mot Norwich räckte det, mot Basel var det väl 73 sekunder ifrån att gå åt helvete. Rio Ferdinand såg bara gammal ut och samspelet med, till viss del utmärkte, Jones var så långt ifrån hans samspel med Vidic att det liknande en fars. Smått överdrivet. Men Vidic behövs och sen kvittar det i dagsläget om han spelar med Englands framtida kapten eller den dåtida.
Tom Cleverley då. Pojkspolingen som blev en man i Wigan och som tagit våra hjärtan med storm den här sensommaren. Han har varit skadad sedan Bolton borta, med andra ord sedan spelet började se sämre ut, och behövs i gammalt gott slag igen. Jag satt och tänkte att han visade allt han kunde mot Arsenal hemma, men frågan är om inte matchen mot lillebror i Charity Shield var hans största prestation hittills. Han är kvicktänkt, outtröttlig och framför allt fungerar han bra mycket bättre med Anderson än vad Carrick respektive Fletcher gör. Någon skrev intressant statistik i forumet häromdagen gällande Fletcher, att han varit borta senaste tre bortamatcherna mot Liverpool. Det skulle inte förvåna mig om Sir Alex tar det i beaktning, värderar han slit och släng-spel högre än finess och snabbhet en sån här match och låter Cleverley hoppa in om behovet finns.
När jag tänker på matchen så här ett par dagar innan, känner jag att jag inte bryr mig ett dugg om hur det kommer se ut. jag bryr mig inte om det är klapp-klapp-fotboll i 90 minuter. Jag bryr mig heller inte om vem som står på planen förutom Vidic och Rooney. Det enda jag önskar mig just nu är tre poäng borta. På Anfield. Sen kan dom sjunga bäst fan dom vill.
Scousers.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
