Tottenham - Manchester U
2 - 2

Tottenham Hotspur - Manchester United

Det blev en match med två ansikten när Untied gästade Spurs inför en inledningsvis mycket irriterad publik på Tottenham Hotspur Stadium.

Sammanfattning
Om missnöje har ett ljud – då var det vad vi hörde på Tottenham Hotspur Stadium i Torsdagskväll. Busvisslingarna visste inga gränser från hemmapubliken när Sancho okaraktäristiskt skar in från sin vänsterkant och enkelt placerade in 0-1 i den sjunde minuten.
Daniel Levy är i skrivande stund ungefär lika välkommen norra London som en finne inför högstadietdiscot eller för vissa som Glazers på Old Trafford.

Manchester United hade kontroll på matchen och de gånger Spurs tryckte upp mot De Gea kändes det faktiskt aldrig riktigt farligt. Den någorlunda nykomponerade backlinjen pallade för trycket och när Ivan Perisic fick hjärnsläpp kunde kapten Bruno presentera en av ligans sämst bevarade hemligheter – han är bra på att slå lyror på en löpande Marcus Rashford. Samme Rashford är tämligen bra på att löpa i djupled. Lägg till att Eric Dier vägrade försvara utan snarare eskorterade sin landsman mot mål så så har man receptet på ett ganska bekvämt kontringsmål.

Ibland är det förbaskat synd att det ska vara en paus mellan halvlekarna i fotboll. Ryan Mason tycktes ha injicerat sina spelare med både mod och beslutsamhet till andra halvlek och det visade sig att killar som Harry Kane och Heung-Min Son är ganska bra på att sparka boll.

Pedro Porro plockade upp en förlupen boll i straffområdet och borrade in reduceringen till Spurs som såg ut som ett helt nytt lag. När Son till slut stötte in kvitteringen kändes det inte konstigt. Man hade bestämt sig för att inte förlora och nu såg man till att inte göra det.

Det må vara hänt att Bruno hade ett skott i ribban som om det hade suttit förmodligen hade tagit luften ur Spurs men ett slutresultat som visade 2-2 känns rättvist.

Manchester United (4-2-3-1): De Gea-Wan-Bissaka(Malacia 71'),Lidelöf,Shaw,Dalot-Casemiro,Eriksen(Fred 61')-Antony(Weghorst 71'),Fernandes,Sancho(Martial 61')-Rashford

Tottenham Hotspur(3-4-3): Forster-Romero,Dier,Lenglet-Porro(Danjuma 77'),Skipp,Höjbjerg,Perisic(Davies 77')-Richarlison(Kulusevski 61'),Kane,Son(Tanganga 87')

Statistik:
Resultat: 2 - 2
Målskyttar med assist: Porro, Son(Kane) – Sancho(Rashford), Rashford(Fernandes)
Bollinnehav: (%): 39 - 61
Avslut: 18 - 17
Avslut på mål: 7 - 8
Gula/röda kort: 1/0 – 2/0

Bäst i United: Bruno

Fem tankar om matchen

För svag bänk?
Jag får känslan av att vi tappar matchen helt när ten Hag börjar rotera spelare. Varför Wan-Bissaka utgår har jag noll förståelse för. Eriksen kanske inte pallade mer vilket man får ha förståelse för och med tanke på vad som ersatte Antony och Sancho så kunde de lika gärna varit kvar på planen. Det jag vill komma fram till är att startelvan var bra med någorlunda kvalitativa spelare på varje position. När sedan t.ex. Fred kommer in och inte har en bra dag så blir tappet i kvalitet för stort.

Kan vi missa CL nu?
Nej, Manchester United kommer att spela Champions League nästa säsong. För att vi inte skall göra det så krävs det att vi gör ett ras likt det som Arsenal håller på att göra. Jag kan inte riktigt se det hända med den här sammansättningen av spelare. Säga vad man vill men det verkar som att lagandan, respekten för klubbmärket och viljan att offra sig för varandra har letat sig in i truppen.

Hur viktigt var Rashfords mål?
Att Marcus Rashford fick möjligheten att trycka dit ett distinkt avslut där hela spelsekvensen utformade sig på ett sätt som verkligen passar honom kan visa sig ovärderligt i längden. Jag säger inte att var dålig i övriga delar av matchen – verkligen inte. Däremot så tycker jag att man kan se att han inte har riktigt samma tryck i klivet som för en månad sedan och därför är det superviktigt att han får de här lägena – som verkligen passar honom. Man ska inte klaga på en spelare som gör 1+1 i en match som slutar 2-2, det gör jag inte heller. Det var skönt att han fick sitt målskyttsmål.

Håller firma Shaw/Lindelöf?
Efter den lysande insatsen mot Brighton så följer man upp med att nolla Spurs – i en halvlek i alla fall. Man kan inte hysa några som helst tvivel om att Luke Shaw är en högst kompetent försvarsspelare. Han är lugn, trygg och följsam när han skall vara det och han trycker till och stöter när han skall göra det. Vigge ser också han ut som att han kan vara ett alternativ att ha i bakfickan framöver. Det skall dock sägas att Vigge tycks vara mer beroende av en stabil partner än vad Shaw är.
Shaw/Lindelöf håller – i nödfall.

Ten Hag gör konstiga byten?
Varför går Wan-Bissaka ut mot Malacia? Jag fattar det inte. Visst, Aaron har vissa problem med positionsspelet defensivt ibland och han är inte den mest spektakulära vänsterbacken jag har sett men karln är ju i princip omöjlig att passera.
"Det är lättare att runda Manhattan än Kjell Samuelsson" – så skrev journalisterna i New York om den svenske backbjässen i NHL. Låt oss stjäla detta uttryck och använda på Wan-Bissaka.
Eriksen är lugn och fin med lätta fina bolltouch. Fred kommer in och driver upp tempot när allt skall lugnas ned samtidigt som han gör allt för att sparka upp bollen så högt det bara går på VIP-läktaren?
Vad Martial skulle in i den här soppan för att göra orkar jag inte ens fundera på. Gjorde han något rätt under sin tid på planen?
Om det är bristen pga bristande alternativ på bänken eller dålig fingertoppskänsla av ten Hag vet jag inte, kanske bägge delar. I vilket fall som helst behöver det justeras till nästa säsong.

Jag förutspådde en säkrad CL-plats vid vinst. Nu blev det inte så men jag sätter min sista Påskmust på att vi löser det ändå. Champions League nästa säsong!