Burnley - Newcastle
1 - 2

Tre poäng - Men inga vårkänslor i Burnley

Saint-Maximin sköt idag Newcastle betydligt närmre ett nytt Premier League-kontrakt efter bortasegern mot Burnley under eftermiddagen. Förutom fransmannens nästintill heroiska inhopp är det omöjligt att ge någon annan spelare högre betyg än underkänt.

Newcastle har precis gästat ett kargt Burnley och fått med sig tre tabellmässigt viktiga poäng, i en match som hade allt en lågkvalitativ fotbollsmatch ska ha. Långbollar, felpassningar, ansiktssparkar, andrabollar och kampdueller. Newcastle-sonen Paul Dummett bjöd även på ett läckert avslut mot egen kasse varpå Dubravka bjöd på en monsterräddning. När Saint-Maximin i 57:e minuten blev inbytt bestämde han sig för att vinna matchen på egen hand, och producerade mer under sina 30 minuter än vad hans tio lagkamrater tillsammans lyckats göra dessförinnan.

Till stora delar har man sett exakt den här matchen flera gånger som Newcastle-supporter. Och nej, inte som en mardröm utan för att det brukar se ut såhär när Bruce har taktpinnen över taktiken. I uppspelsfasen tittar spelarna sidledes eller bakåt, ingen får bollen rättvänd, och instruktionerna från Bruce tycks vara något i stil med: ”Försök hitta lägen där ni kan lägga in bollar för Gayle och Joelinton att jobba på”. Det påminner om en spelidé där förhoppning är ledordet. Förhoppning om att Gayle ska råka krångla in en boll, eller att Dummett ska peta in en boll med stortån efter en hörna.

Under matchens första timme så var Burnley klart bättre. De letade djupledsbollar och överbelastningar, något som i 18:e matchminuten gav hemmalaget ledning efter att Newcastle-försvaret glömt bort att Matej Vydra stod välplacerad.

Fram till att Saint-Maximin i 57:e matchminuten äntrade planen var det inte mycket till fotbollsmatch att kolla på. Det var på den nivån att kameramannen började filma Burnleys karga landskap, varpå kommentatorn hakade på och började kommentera vädret istället för matchen. ”Inga vårkänslor i Burnley”, sa Claes Andersson, och det sammanfattar Newcastles nuläge på ett adekvat sätt.

Saint-Maximin gjorde dock all skillnad när han kom in. Han ville få bollen rättvänd, i fart, vara drivande och skapande. Han behövde inte ens sina lagkamrater för att glänsa, utan vände matchen på egen hand. Bara två minuter efter hans inhopp så assisterade han Jacob Murphy som satte dit kvitteringsmålet för Newcastle, ett avslut som Murphy såklart ska ha kudos för.

I 64:e matchminuten bestämde sig Saint-Maximin för att avgöra matchen själv. Han fick bollen vid mittplan, drev igenom in i Burnleys straffområde, fintade bort både försvararna och kameramannen, och placerade sedan distinkt in 1-2-målet med vänsterfoten. Förutom detta hann Saint-Maximin även bjuda Almirón på ett i princip öppet mål, vilket den sistnämnde inte kunde förvalta.

Newcastle lyckades behålla uddamålsledningnen till slutsignalen tjöt och kunde tacka Saint-Maximin för kalenderårets tredje seger. Hade man betygsatt spelartruppen från idag hade alla fått underkänt förutom Saint-Maximin, och möjligtvis Dubravka. Det var med de två undantagen som att titta på en korpenmatch. Jag tror till och med att South Shields spelade bättre när vi i Newcastles svenska supporterförening var och tittade på division 9-fotboll för ett par år sedan.

För att som Claes Andersson referera till vädret så ser man inga vårkänslor i Newcastle heller. Saint-Maximin är regeln som bekräftar undantaget, men inget annat tyder på att våren skulle närma sig. Newcastle har med jämna mellanrum hittat talanger från andra ligor och ibland även förvaltat dessa på ett skapligt sätt. Dem klubben väl lyckas förvalta avancerar ofta snabbt vidare till nya klubbar. Den här matchen bör egentligen bara snabba på tiden tills Saint-Maximin lämnar. Lika barn leka bäst heter det ju, och eftersom Saint-Maximin inte kommer få bättre omgivning av att stanna i Newcastle, så innebär det att han kommer behöva ett klubbyte för sin egna karriärs skull. För oss supportrar är det bara att njuta medans han är kvar.

Newcastle har nu sju matcher kvar att spela för säsongen och för Fulham som ligger sex poäng bakom Newcastle i tabellen återstår sex matcher. Troligen kommer Newcastle lyckas förnya sitt Premier League-kontrakt även i år, tack vare Saint-Maximin och att resterande motståndare inte är bättre själva. Status quo kommer högst troligt bestå. Ingenting har förändrats åt det positiva hållet sedan Rafael Benítez lämnade klubben. Nu är vi tillbaka i samma vinterlandskap som vi är vana vid. Mike Ashley bryr sig inte, Ashley Barnes som inte kan någonting om fotboll (och inte bryr sig heller för den delen) driver klubben, och ”ja-sägarna” Lee Charnley och Steve Bruce får nöja sig med att vara tacksamma.

Nu börjar det bli dags för fansen att förnya sina säsongskort. Det ryktas mycket lägligt om ägarbyte parallellt med detta. Man kan inte anklaga Mike Ashley för brist på självinsikt. Han vet att han är elefanten i rummet, men har inga problem med det. Det förblir oförändrat läge, och Mike Ashleys affärsverksamhet rullar på precis som vanligt. En sjuttondeplats är dessutom Mike Ashleys drömplacering i ligan, då man skapar en verklighet om att Newcastle inte är bättre än såhär, och att man inte heller ska kräva mer.

Efter att ha distanserat mig något från Newcastle sista tiden så läser jag nu att Newcastle Chronicle tipsar om tre stycken free agents som Charnley borde titta närmare på. Rykten florerar om ägarskifte, klubben ligger strax över nedflyttningsstrecket och Newcastle spelar jättedålig fotboll. Ingenting har förändrats.

Tre poäng i all ära, men hur ska Newcastle vinna fotbollsmatcher när Saint-Maximin förstår att han är alldeles för kvalificerad för att slåss kring tabellens bottenskikt år efter år? Jag tror inte Steve Bruce har svaret. Jag konstaterar att Newcastle fortfarande befinner sig i en lång vinterdvala, och som Claes Andersson sa: ”Ännu finns inga vårkänslor”.