UNITED WE STAND
>>>If you say "hello" and I take a ride Upon a sea where the mystic moon Is playing havoc with the tide Don´t get me wrong<<< -Chrissie Hynde
Ibland är supportrarna upprörda och skriver inlägg som framstår som huvudlösa, skamliga, barnsliga och ibland skriver supportrarna kloka, positiva saker. Där finns som sagt inte alltid substans men där finns alltid engagemang. Det är fullt förståeligt att man brinner för sitt lag. Stöder sitt lag i vått och torrt, oavsett geografisk placering eller tabellplacering så finns passionen alltid där. För den som håller på Grimsby Town är just det laget det finaste i världen. För oss som älskar världens bästa Hammers, så finns inget annat. West Ham United, den stora lilla klubben från östra London. Det må finnas United i Leeds, i Manchester, i Newcastle, i Oxford - ja, till och med i stålstaden Sheffield. Samt en hel radda till. Men för oss som alltid hållit på West Ham finns naturligtvis bara ett United.
Det Historiska Fakultetet har slutligen accepterat att vi lämnar fantastiska Boleyn Ground för Olympiastadion. Det här är en mycket svårare flytt än någon kunnat ana. Visionen av turister från Ryssland, USA och Japan som sitter där med sina obligatoriska fotoblixtar känns aningen ansträngande. Vi är laget som följer vårt eget öde. Vår historia är unik. Turisterna kommer att höja publiksnittet, men endast vara där för att Olympiastadion i sig kommer att bli en ny turistattraktion för miljontals Londonbesökare. Förhoppningen är att klubbledningen aldrig glömmer bort vilka som är de genuina supportrarna. Om man fick ha en önskan? Det vore naturligtvis att Jack Collison skulle ha fått fatta sitt beslut om att lägga skorna på hyllan på grund av alla sina skador i Claret and Blue som West Ham spelare. Sticker ut hakan och påstår att Slaven Bilic hade aldrig släppt en av våra största kultspelare under senare år som nu tyvärr blev fallet. Men vi har sett det förut. Behandlingen av Bobby Moore var inte snygg. Ej heller behandlingen av John Lyall. Och vad som egentligen hände med Ted Fenton står skrivet i stjärnorna.
Frågan har dykt upp: delar Det Historiska Fakultetet "experternas" All Star Team för säsongen 2015/16. Inte alls! Vi fnyser åt det illa uttagna laget. Först säger vi grattis till årets tränare Claudio Ranieri, som utfört en bragd tillsammans med spelarna i Leicester City, och inte minst ett jättestort GRATTIS till klubben och dess supportrar. Och vilket lyft för staden Leicester. Foxes har visat att ingenting är omöjligt, vilken bedrift. Det Historiska Fakultetet har tagit ut ett eget All Star Team. Varsågoda! Adrian (West Ham United) -seriens bästa målvakt, och definitivt bästa spanska målvakt. Dominerar sitt straffområde. Given. Vad gör man när Premier Leagues bästa ytterbackar båda är vänsterbackar? Lätt som en plätt. Man tar med båda: Danny Rose (Tottenham Hotspur) -får ta högerbacksplatsen. Spursbacken har varit sitt lags bäste spelare. Given. Aaron Cresswell (West Ham United) -vilken vänsterfot. Offensive "Cress" är för andra säsongen i följd ligans bästa ytterback. Vilken briljans. Winston Reid (West Ham United) -ligans bästa innerback. Inget snack. Pondus och ledarskap i ett. Skadefri kommer Reid att vara bidragande för kommande stordåd för sin klubb. Given. Som komplement i mittförsvaret väljs Robert Huth (Leicester City) -har i allra högsta grad bidragit till att stabilisera ett tidigare så ihåligt försvar. Imponerande.
Till höger på mittfältet dyker ännu en räv upp i form av produktive Riyad Mahrez (Leicester City) -har bevisat att uttrycket "våga och vinn" faktiskt kan slå in. Magisk i sina bästa stunder. N´Golo Kanté (Leicester City) -evighetsmaskinen Kanté har vuxit och utvecklats under hela den här - för Leicester - så förtrollade säsongen. Given. Danny Drinkwater (Leicester City) -river och sliter, men har visat upp en kreativ sida som tidigare säsonger legat väl dold, kanske rentav säsongens viktigaste spelare. Guld värd för sin klubb. Dimitri Payet (West Ham United) -var nästan som bäst under hösten innan skadeperioden, då få visste vem "mannen från Marseille" var. Är frisparkarnas konung under säsongen 2015/16. Har förgyllt tillvaron för många tusentals Hammerssupportrar. De äldre talar om "Tiddlers" återkomst. Klassiskt. Att ha en släpande forward är något som nästan alla klubbar använder nuförtiden. Valet där är självskrivet: Shinji Okazaki (Leicester City) -slitvargen måste vara en av de absolut jobbigaste att behöva möta på en fotbollsplan någonsin. Dessutom osjälvisk och målfarlig. Få har haft den kombinationen tidigare. Rätt så unik. Jaime Vardy (Leicester City) -säsongen 2015/16 kommer att ihågkommas som "Vardys säsong" och det med all rätt. Den målmedvetne forwarden har gått den långa vägen. Genombrottet kom sent. Rättvist att Vardy får kröna sin bästa säsong med att vinna Premier League. En saga.
De som inte kom med, men förtjänar att nämnas? Självklart, Det Historiska Fakultetet har satt sju spelare på bänken. Nära, men ändå inte. De sju äro: Jack Butland (Stoke City) -enorm utveckling på den här målvaktstalangen. Hur länge får Potters behålla Butland? Seamus Coleman (Everton) -pålitlig. Bäst i ett Everton som i inledningen av säsongen hade i alla fall två till kandidater till säsongens All Star Team. Sevärd. Lagkaptenen Wes Morgan (Leicester City) -lyckades stoppa undan de individuella misstagen från tidigare och har spelat stabilt. Får höja bucklan! Erik Lamela (Tottenham Hotspur) -en spelare som plockat fram elegansen i sin fotboll. Lirare är alltid välkomna. Sadio Mané (Southampton) –får se hur länge Saints får behålla sin guldklimp. En "normal" säsong hade Mané varit gjuten i ett All Star Team - men mot Mahrez och Payet väger Mané för stunden lätt. Har vi inte sett allt av ännu. Sergio Agüero (Manchester City) -en världsforward, harmonin hos Agüero har tidvis lyst med sin frånvaro precis som den gjort hos hela klubben City. Kan bättre. Harry Kane (Tottenham Hotspur) -har följt upp en fantastisk säsong med ännu en fantastisk säsong. Framtidsman.
Premier League närmar sig sitt slut för säsongen 2015/16. Leicester City vinner sitt första ligaguld. West Ham United spelar den mest underhållande fotbollen. Det stundar ett EM. Fotbollen finns således med oss överallt. Är inte det underbart?
Ödmjukast,
Leif Thomas
