United - Out!
Man kan förlöjliga ligacupens betydelse hur mycket man vill. Carling Cup, en turnering ingen bryr sig om att ens försöka vinna och hävda att det bara är ett bra tillfälle att testa yngre talanger mot "tuffare" motstånd. Well, Crystal Palace må inte vara Aldershot Town. Men Crystal Palace är heller inte Chelsea.
Det jag vill komm fram till någonstans är att titlar räknas och segrar räknas. Oavsett om man tycker att Ligacupen är helt betydelselös så är det fortfarande en match som spelas i Uniteds färger, med Uniteds spelare och som ikväll även på Uniteds hemmaarena. Så ni som funderar på att bortse från matchen som ett misslyckande för vårt reservlag snarare än A-lag, gör bäst i att tänka om snarast. Det kanske inte är vårt A-lag idag, inte spelarna som spelar varje lördag kl 16, men någonstans i bakhuvudet på några hyfsat viktiga personer finns en tanke om att dessa spelare ska utgöra det. Vårt A-lag alltså.
Därför är det med sorg i hjärtat och en smärre klump i halsen som jag konstaterar att det här var illa. Inte illa som i Magnus Ugglas låt utan snarare sorgligt illa. Det var som att vi skickat ut ett gäng juniorer med några halv-blinda ledhundar i form av mer frekventa A-lagsspelare. Där fanns Valencia som försöker och försöker men fortfarande inte hittar tillbaka till den spelare han en gång var. Vi har Park som hade stora problem på sin visserligen ovana position som högerback, men man kan kräva så mycket mer av honom. Vi hade Gibson som ja... Agerade ungefär som vi vant oss vid att se honom. Jag vet att vissa gillar Gibson, själv gör jag det inte. Han har ett gudbenådat tillslag men det är bara det att kommunikationen mellan hjärna och fot för när man ska använda vilket typ av till slag verkar vara lite ur spel. Jag är relativt säker på att han stod för 64% av alla Uniteds avslut ikväll.
Vi gjorde ju ett mål, på straff, som Macheda la in som om han aldrig gjort annat. Kanske är det just det som är felet, att han inte gjort nåt annat på länge, för bollkontrollen och spelsinnet verkar vara på en helt annan nivå än vad den borde vara vid det här laget. Nu är ju inte det något nytt, det var rätt längesen han gjorde en helgjuten insats i United och frågan är om hans legendariska insats mot Aston Villa just blir hans mest kända insats i United någonsin. Det måste i alla fall luta åt det.
Hur som helst, det roliga med Ligacupen är just matcherna mot sämre motstånd. Jag älskar en match mot Aldershot eller Luton Town just för att det är matcher som bjuder på en annan typ av fotboll. Här får man en glimt av den gamla engelska fotbollen, den många blev kära i under tipsextra-tiden. Det farliga med dessa matcher är ju självklart underskattningen, vilket man minimerar med att spela med reservlagsspelare som inte vill annat än att imponera för att få spela i Premier League. Den största skillnaden som jag ser det handlar dock om vart matchen spelas. Crystal Palace hade troligtvis aldrig spelat på det här sättet hemma på Selhurst Park med tanke på att hemmafansen allt som oftast kräver att ens lag går framåt. På bortaplan däremot så nöjer man sig med att få sänka 12 pints innan avspark, skrika lungorna ur sig och kommer man sen därifrån med ett fantastiskt resultat blir det ett minne för livet. Då spelar just taktiken som tog laget dit mindre roll.
Därför var Crystal Palace takitk idag inte bara perfekt för den ska genomföras också. Man sneglade åt den gamla muren i Berlin och åt den långa rackaren i Kina och försökte bygga en mänsklig kopia av dessa två. Det var alla man bakom boll och sen full fart framåt men, det är ett stort men, man lyckades även etablera ett visst tryck på Uniteds planhalva i vissa stunder. Inte för att man är ett bättre fotbollslag rent "fotbollsmässigt" utan för att man är ett klokare och mer homogent fotbollslag. Man kan tycka att spelare som Macheda, Morrison och låt säga Pogba borde ha ett bättre samarbete med tanke på hur mycket man spenderar med varandra på en fotbollsplan. Men dessa spelare i United spelar för sig själva på ett annat sätt, för sin egen kontraktssituation. Crystal Palace spelar som ett lag som vill ge sina supportrar och sig själva ett vackert minne. Så när Crystal Palace vågade spela lugnt och säkert jagade United-spelarna livet ur sig själva. En efter en istället för som det lag man faktiskt reprsenterar.
Personligen är jag relativt besviken på den gyllene duon Pogba och Morrison. Jag tyckte varken Ravel eller Paul tog ett enda steg i rätt riktning utan snarare stod och stampade på samma plats. Rykten om att Pogba inte vill skriva på nytt kontrakt har cirkulerat en längre tid men om jag honom hade jag kritat på det där pappret så fort jag kunnat. Det var mycket "bollkladd" och ex antal enkla felpassningar som inte hör hemma i en United-tröja. Då hade han ändå en defensiv innermittfältsposition och hade ofta rätt gott om tid. Även Ravel var en besvikelse på så sätt att han gärna gjorde det lite för svårt för sig själv och för andra. Han fick inte till samarbetet med Macheda överhuvud taget och såg rätt vilsen ut stundtals.
Till svyend och sist handlar fotboll om att vinna titlar, i alla fall om man är ett lag som Manchester United. Supportrarna kräver det, ägarna kräver det och inte minst Sir Alex kräver det. Nu kan vi glömma bort en av dessa och det är kanske inte hela världen, ligan kommer alltid vara prio. Det som grämer mig ikväll är sättet vi gör det på.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
