Utvärdering av Guardiolas första säsong i City
Höga toppar och djupa dalar för ett Manchester City som genomgår en generationsväxling under Guardiolas första säsong
Förväntningarna var stora när Joseph Guardiola förra sommaren tog över Manchester City. England skulle få ett skönspelande eget blått Barca och flera experter utnämde City till favoriter till titeln.
Men stannar man upp en stund och ser till förutsättningarna så kom inte Guardiola till ett dukat bord utan han fick ta över en av ligans äldsta trupper och ett City i generationsväxling. Det hela blev inte bättre av att samtliga ålderstigna spelare i backlinjen blev kvar och att det enda som tillfördes var den talangfulle John Stones från Everton. Med Vincent Kompany skadad hade City bara två mittbackar att tilgå blev lösningen blev att Aleksander Kolarov plötsligt var ny mittback.
Att de ålderstigna backarna som exempelvis Kolarov och Clichy plötsligt skall förvandlas till toppspelare är knappast är räkna med. Den utvecklingen finns bara i sagorna men troligen var det många som trodde att spanjoren var en variant på Harry Potter. För egen del ansåg jag att utveckling och att generationsväxlingen startades var det viktiga målet. Under Pellegrinis sista säsong såg verkligen spelarna proppmätta ut och de behövde verkligen skakas om i truppen. Guardiola och hans stab mätte underhudsfett och förbjöd pizza som kost. Tre av spelarna Bony, Nasri och Yaya var helt enkelt i för dålig form och för feta när de kom till försäsongen. Det var en tydlig markering att det var nya tider på Eastland, anpassa dig eller stick härifrån var budskapet.
Säsongsinledningen
City lyckades med minsta möjliga marginal vinna Wengers Trophy under 2015/16 effekten av pokalen är att försäsongen startade extra tidigt med kval till Champions Leauge. Det var ett formtoppat City som startade säsongen. City lottades mot Steaua Bukarest som slogs tillbaka över 2 matcher med hela 6-0. Ligan startades med övertygande segrar Sunderland, Stoke och West Ham slogs alla tillbaka med ett glimrande spel. Alla gnuggade vi händerna och väntade på derbyt den 12 september. Sällan har ett derby varit så haussat och i Sverige var alla media i upplösningstillstånd FC Zlatan från Salford skall ställas mot Guardiolas City. Matchen var bra och City vann en övertygande seger på bortaplan. Totalt vann City 10 raka tävlingsmatcher och alla var eniga mästarlaget var korat och trollkarlen hade förvandlat Kolarov och Co till artister. Även om City vunnit sina matcher så var det endast United av de lagen City mötte som kan räknas in som ett av de förväntade topplagen.
Pep drabbas av hybris?
Efter den starka inledningen ställdes City mot Tottenham på bortaplan och för att relatera till sagorna så blev det mycket tydligt att backlinjen och den usle Bravo synades rejält av Spurs snabba och unga spelare. Man kan tala om Kejsarens nya kläder när Kolarov, Clichy och Co kläddes av fullständigt. Men värre skulle det bli mot Barcelona på bortaplan när smurfarna sprang "åttor" runt våra tröga backar och skickade in mål efter mål bakom mannen som aldrig gör en räddning.
Nu undrar vi alla hur Guardiola skall svara upp på de frågor som motstånd av toppklass ställde. Till min stora förvåning kommer Pep till spel med en trebackslinje med speedkulor som Clichy, Kolarov och Otamendi i hemmamatcherna mot Everton och Southamton. Även bortamatchen mot Celtic utnyttjades denna uppställning.
Nu vill jag stanna upp och ge min syn på detta med trebackslinje. Ser vi till Contes variant av trebackslinje som varit så framgångsrik under säsongen. Först och främst så ligger de tre centrala backarna centralt i planen och de är sällan ute i ytterzonerna. De så kallade wing-backarna ansvarar för kanterna och framför denna backlinje som ofta kan bestå av 5 spelare finns två defensiva mittfältare som snabbt skall pressa bollhållaren. Innebörden att de fyra offensiva spelarna helt kan koncentrera sig på de offensiva uppgifterna och längst fram ligger Diego Costa som uppspelspunkt. Den stora vinsten för Chelsea har varit att trebackslinjen kunnat ligga centralt och att de inte exponerats för stora förflyttningar i sidled så avstånden mellan backarna blir för stora. Får man stora avstånd hamnar spelarna i svårigheter 1 mot 1 samt att de vid spelvändningar snabbt måste förflytta sig och de resterande täcka stora ytor, något som normalt är omöjligt. Då blir slutar det ofta med omställningar som ställer de tre backarna i situationer 3 mot 3 eller 3 mot 4.
Matcherna mot Everton och Southampton på hemmaplan domineras med eftertryck. City skapade målchanser i parti och minut. Men då får man inte missa alla så många målchanser om man avser att lämna Lukaku ensam med Clichy eller att slå ett uppspel rakt på Nathan Redmond. Mot Celtic var det ännu värre när Roberts vände ut och in på Clichy och skottarna som hade det tufft i gruppen lyckades med att göra tre mål. Under detta expriment spelade Guardiola med en fullständigt naiv uppställning som verkligen exponerade de svaga ålderstigna spelarna i Citys backlinje. Av bara farten kryssade City även hemma mot Boro när bortalaget kan kvittera i 93 minuten sedan clownen "hängt tvätt".
Ligaspelet defineras för City
Till slut återgår Guardiola till en 4-backlinje och efter några krampaktiga segrar mot Crystal Palace och Burnley på bortaplan var det dags för seriefinal hemma mot Chelsea.
City spelade ut Chelsea efter noter och tog ledningen med 1-0 straxt före paus. Den andra halvleken startar som den första slutade och Kevin de Bruyne har ett klockrent stolpskott till 2-0 med öppet mål. Här defineras nog säsongen när Chelsea kontrar sönder City och på nytt exponeras de svaga spelarna i Citys backlinje. Efter förlusten mot Chelsea fortsätter de att vinna match efter match medan City åker till Leicester och blir utskåpade i en match som är över efter 5 minuter.
Nu gäller det för City att prestera i Champions Leauge och nå en framskjuten plats i ligan för att få ut något av säsongen.
Fortsatta problem i matcherna mot topplagen
Under Pellegrinis sista säsong så var det knapert med inspelade poäng mot topplagen. Matcherna mot Spurs, Liverpool, Leicester var pinsamma tillställningar där det var så tydligt att det behövde bytas ut en hel del spelare i de defensiva rollerna. Trots detta faktum agerade INTE Txki Begiristain inte under sommaren. Klubbens sportchef som varit i England sedan hösten 2012 borde vid det här laget ha en mycket god uppfattning om vad som krävs av spelare i Premier Leauge. Att Manchester City hade ett en ålderstigen trupp och en svag backlinje visste alla som hållt på med fotboll och är äldre än 12 år.
Under innevarande säsong har det blivit två vinster och två kryss mot övriga topp 6 lag under 10 spelade matcher. Vinner man inte inbördes möten så slutar man som City 15 poäng efter Chelsea.
Avslutningen på säsongen
Den stora möjligheten för City att "rädda " säsongen var nu att ta sig till kvartsfinal i Champions Leauge. City ställdes mot Monaco i 1/8 dels finalen. Den första matchen var en magisk och otrolig föreställning som City vann med 5-3. Nu skulle man åka ned till Frankrike och fixa avancemanget. Ett Monaco som har en massa bra spelare och som slagit Tottenham två gånger i gruppspelet. Inget lag man ställer ut skorna mot direkt.
Här tycker jag att Guardiola är mer än lovligt naiv. Han bör vända mittfältstraingeln med spetsen framåt och spela med två defensiva mittfältare från start. Iställer "ger han bort" matchen med att spela Ferna som ensam defensiv mittfältare. Han hamnar 1 mot 2 och vägen fram till firma Kolarov&Clichy står öppen. Vid 0-2 i halvtid plockar han ned Kevin bredvid Ferna och matchen kan vändas spelmässigt. Tyvärr slutar allt med ett snöpligt uttåg efter mål på bortaplan som det som avgör.
Efter förlusten återstår FA Cupen där City orättmätigt förlorar semifinalen efter förlängning. Ligaspelet går som vanligt med svårighet att vinna mot topplagen och till sist avslutas säsongen med 4 raka vinster och siffrorna 15-2 i målskillnad.
Sammanfattning
Guardiolas första säsong I City har varit en berg-o-dalbana några av matcherna i Champions Leauge mot Barcelona, Mönchengladbach och Monaco hemma har varit något av det bästa jag sett mitt City prestera. Dock har matcherna i ligan på bortaplan mot Spurs, Everton och Leicester varit något av det sämsta som skådats.
Detta till trots har Manchester City utvecklats under Guardiola första år i klubben. City har tagit 12 poäng fler en under fjolåret med den trötte Pellegrini. City månar om att hålla bollen inom laget och det uppoffrande press spelet högt uppe i planen har blivit bättre och bättre. Det är med tillförsikt som jag ser fram mot nästa säsong då kommer troligen generationsväxlingen till stor del vara genomförd. Dock kommer det ta tid för Guardiola att bygga upp ett lag som kan vinna Premier Leauge. Realistiskt skall vi kunna vara med och kriga om titeln under nästa säsong med ett bra transferfönster. Men att tro att Guardiola är Harry Potter är inte rimligt trots att han förfogar över Merlin
Betyg 7/10 för Guardiola
