Välkommen hit, vem du än är. Var du än är.
Jag tänkte inte så mycket på Carlos för ett tag sen, faktiskt ingenting om jag ska vara ärlig. Sedan kom mars månad, sedan kom Chelsea hemma. Sedan kom hans comeback till fansens, skrämmande, förlåtande reaktion. Är Citys fans än värre än vad vi trott?
Vi kan säkert storyn vid det här laget bättre än vad vi kan bibeln. Någon ville inte spela här, någon annan ville att någon skulle spela där och sedan var berättelsen om världens minst lojala fotbollsspelare ett faktum. Självklart är det lätt att döma Tevez efter det där, det är vår rätt som hans tidigare supportrar och dem han delade klubbmärket med så öppet innan han lika snabbt var historia. På riktigt, är det någon spelare vi har rätt att känna avsky mot, utan att någon kan säga att vi har fel, så är det Carlos Tevez. Vi gav honom allt man kan önska inom fotbollen, pengar, titlar och kärlek. Han gav oss ett välriktat finger, fick en fetare lön och har agerat värre än en nagel i ögat för varje match han gjort i lillebrors tröja. Men sedan slutade han med det,
Så plötsligt var det vår tur att le. Vi fick chansen att peka med stora handen och berätta vilket svin som hade slagit sig till ro på Eastlands och som enbart var där för pengarnas skull. Det var kull till en början, det blev mindre kul när han lyckades bära de till en titel om än cupen. Sedan har vi haft anledning att le igen. Mancini värvade in ett helt gäng komplementspelare, någonstans på vägen ruttnade Yevez ur och resten är, som jag gärna skriver, som ni vet historia. Men nu är han tillbaka, frågan är bara hur stark han är.
Det värsta med att tycka illa om Tevez är att veta hur fantastisk bra han är. Vi pratar alltså om en spelare som har allt det man önskar av en forward. En spelare som sliter så långt ner han behöver i defensiven, en spelare som inte bara ser sig själv på planen utan gärna slår en passning istället för att ta avslutet själv och en spelare som sällan missar en bra chans. Den som sitter och hävdar att Carlos Tevez inte är världklass gör det bara av rent hat, den som vågar erkänna hans storhet känner en skräck för vad som kan hända framöver. Jag önskade att Tevez hade stannat i United om han hade gjort det av kärlek till klubben, jag hade t o m kunnat köpa det faktum att han stannat bara för att inte gå till City.
Men han tog svängen förbi "Money-lane" och landade bara några fåtal mil från sin tidigare hemmaborg där han överösts med pokaler och framgång. Han gjorde sig omöjlig hos alla oss som tycker att Old Trafford är världens viktigaste arena och att Sir Alex är historiens viktigaste man, men han började tjäna de pengar som han alltid utövat idrotten för att tjäna. Visst kan man tycka att fotbollen är sjuk och att människor väljer andra lag för att tjäna de pengar som man inte trodde fanns, men någonstans får man acceptera verkligheten för vad den är.
Den är inte bättre än att vi mycket väl kan komma tvåa i ligan efter en klubb vi inte tagit på allvar på 30 år. Den är inte mycket bättre än att Paul Scholes kan ta ett uppehåll på 6 månader och ändå gå in och dominera.
Den är inte bättre än att Carlos "Twat" Tevez kan gå in och avgöra ligan till fördel för en klubb som absolut inte borde vilja ha med honom att göra. Och dessutom på bekostnad av den klubb som i allra högsta grad bidragit till den omänskliga lönecheck han hämtar ut varje vecka.
Men framförallt är den inte bättre än de supportrar som inte buar hejdlöst med ryggen mot den spelare som ger fan i vad de känner. Som ger fan i vilka titlar han vinner. Som bara ser det dispnibla beloppet på kontoslippen varje vecka. Efter vecka. Efter vecka.
Fotbollen är sjuk, förmodligen vi också. Men vi får se till att se det vackra i den då och då.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granviqst
