Varför Wennman?
I söndags firade Sir Alex 25 år som manager för Manchester United. En fantastisk bedrift på alla sätt och vis och hyllningsartiklarna har haglat, ja dom flesta har skrivit spaltmeter om hans prestation. På ett positivt sätt vill säga, för det finns en som skiljer sig från mängden. Den kommer från Sveriges största tidning och är skriven av Peter Wennman. Frågan jag ställer mig i efterhand: Varför så bitter Wennman?
Låt oss ta det från början. Peter Wennman är journalist och krönikör på Aftonbladet, och boendes i England har han på många sätt och vis det drömjobb du och jag önskade att vi hade. Han får se en mängd matcher på plats och får uppleva Premier League närmre än många svenskar någonsin haft möjligheten att göra. Peter Wennman är kanske mest känd för att vara lite rolig i sina krönikor, drar lite fyndigare liknelser och går loss fullständigt när det handlar om hans egen sida London Calling som kommer ut någon gång i veckan. Allt gott så långt.
Hans krönika om Sir Alex förstod jag dock inte ett enda dugg av. För efter ännu en "succéartad" liknelse mellan Sir Alex och Kapten Haddock så hamnar han någon helst annanstans. Först går han loss med och skriva av sig all sin ilska om att Sir Alex minsann portat ex antal journalister genom åren, trots att dom faktskt ställt "logiska" frågor, och sågar hans "management by fear"-taktik. Han menar att mer eller mindre alla journalister sitter där och ler sött och sedan tvingas skriva hyllningsartiklar om Sir Alex bara för att man helt enkelt inte vågar något annat. Fortsättningsvis, allt gott.
Både du&jag, Manchester-supporter eller inte, vet att Sir Alex alltid varit expert på att dumförklara journalister genom åren, och vissar gånger tycker folk att det gått över styr. Jag vet inte om Wennman själv sitter där på presskonferenserna och också har ett helt batteri av kritiska frågor som han inte vågar ställa med risken att aldrig få komma in igen. Kanske är det därför han vräker ur sig sin "hang-up ur systemet" innan han faktiskt väljer att skriva ett par rader som har en positiv klang.
Egentligen behöver man ju inte ens bry sig om vad den gode Wennman tycker om Sir Alex, det berör mig inte. Det som däremot irriterar mig är harrangen som följer. För en tredjedel av krönikan handlar om någon åldersdiskriminering som han tydligen upplever på svenska fanssajter. Och lägg märke till att han alltså inte skriver "Svenska Fans"-sajter utan just svenska fanssajter. Kanske menar han inte just Svenska Fans.com, men det måste påpekas. Men som Sveriges största sajt för supportrar ser jag det som den absolut största åldersdiskrimerande sajten för Peter Wennman. Han verkar avsky oss, förmodligen hatar han oss och tycker att alla här är för unga och helt ointresserade av män som han har att komma med.
Det här framstår som helt oförståeligt för mig. Kanske inte just känslan av att inte vara behövd som medelålders fotbollsintresserad man, den köper jag. Dels för att jag själv får ta emot kommentarer, mail och glåopord av personer som knappt börjat högstadiet. Skillnaden mellan mig och Wennman är att jag inte tar åt mig, det rinner bara av. Har jag en åsikt om hur och varför något borde skett annorlunda än verkligheten står jag för den och ger egentligen blanka fan i vad jag blir kallad av mina medmänniskor. Oavsett ålder. Jag tycker att Sveriges bästa fotbollsexperter är t ex Erik Niva, Simon Bank och Kalle Karlsson. Jag tycker det är fantastiskt att lyssna på när Lars Lagerbäck går loss med taktiska termer, jag älskar att lyssna på Tommy Söderberg och hans teorier oavsett ämne och ser vi förbi fotbollen så är Björn Hellberg magisk att lyssna på.
Jag har ingen större koll på hur gamla dessa män är, mer än att dom tre sistnämnda mer tillhör övre medelåldern än dom tre första. Det handlar snarare om deras kunnande än deras ålder och baseras snarare på logos än ethos. Om vi ska prata retorik alltså. Det som förblir ett mysterium för mig är egentligen inte varför Wennman skriver det här, det beror förmodligen bara på att han uppenbarligen tar åt sig av all skit man får som skribent. Den frågan jag sitter med är snarare varför nu? Hur kan man avsluta en krönika om världens mest framgångsrika manager med att spy galla över att ingen verkar lyssna på dig? Hur kan man i Sveriges största tidning använda både sidyta och internetplacering till att tala om sin avskyt mot ideellt arbetande skribenter och dra alla över en sådan vidrig kam?
Det finns ingen åldersdiskriminering i den mån du vill påstå, vi i den yngre generationen lyssnar gärna på äldre kunniga människor. Jag är 23 år Peter Wennman, fyller 24 i januari. Du har sett så mycket mer än vad jag med all sannolikhet någonsin kommer att få se. Du har spenderat timtal på arenor som jag kanske aldrig komer att få besöka. Du har mitt drömjobb, alla kategorier.
Så varför Wennman? Vad har vi, som skriver på svenska fanssajter, gjort för att förtjäna din uppmärksamhet? Varför njuter du inte bara, gör ditt jobb och lämnar vårt ideella skrivande åt oss? Hör gärna av dig, det vore ett sant nöje.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
