Viktig vecka väntar City
Den kommande veckan spelar City om en plats i FA Cupens semifinaler, en plats i Europa Leagues kvartsfinaler och dessutom en klassisk sexpoängsmatch mot Chelsea i kampen om Champions Leaguekvalificering. Snacka om ödesvecka.
City matchar tätt för tillfället och på tre fronter. Man kan lugnt säga att det går sådär. Torsdagens 2-0 förlust i Ukraina var på något sätt symptomatisk för det hackande spel som visats upp den senaste tiden. Mot lag som Wigan kan City spela långt under par och ändå få med sig poängen men mot klasslag fungerar inte det spel vi producerar just nu. Det har gnällts en hel del på alla matcher och till viss del kan jag förstå det då City haft en del skador på viktiga spelare vilket gjort att några spelare fått spela nästan varje match. Mancini har inte haft stora möjligheter att rotera i truppen. Med det sagt så har han till viss del sig själv att skylla. Det var han som släppte iväg många spelare på lån i januari utan att ersätta dem och det är han som inte släpper fram ungdomar och vissa truppspelare bara för att han verkar ha något emot dem. Inte blir det bättre av att vissa spelare inte har koll på vad de stoppar i sig för piller.
Tröttheten är dock bara en ursäkt. Spelarna verkar inte tränade för vad de ska vara tränade för och taktiskt finns det klara brister i Citys spel och det här är naturligtvis saker som vilar på Mancinis axlar. Efter ett drygt år och med oändliga resurser borde det se bättre ut. Det självutnämnda geniet verkar inte vara så genialiskt just nu om vi säger så.
Och nu står vi här med tre grymt viktiga matcher framför oss. Först ut är Reading i FA Cupen och jag är inte alls så säker på vinst som många andra verkar vara. Reading har form, ingen press och har visat att de kan slå ut lag som är bättre än de på pappret. Att City kom hem från Ukraina på fredagsförmiddagen ger ju också dåliga förutsättningar för att förbereda sig för matchen. Frågan är ju också hur City reagerar på resultatet i Ukraina? Är det en spark i baken eller ännu mer bränsle på gnällbrasan?
Efter söndagens match mot Reading får spelarna i alla fall lite normalitet och vila innan Dynamo Kiev kommer förbi hemma på Eastlands och vill dansa på torsdag. Med 2-0 från hemmamötet lär de känna sig grymt besvikna om de inte tar sig vidare och frågan är hur mycket Mancini satsar på den här matchen? Och hur fokuserade spelarna är? Matchen mot Chelsea på söndag lär finnas i deras huvuden och då kan det vara svårt att få till den mentalitet och inställning som krävs mot ett organiserat Kiev. Det kan finnas en poäng för Mancini att välja spelare som normalt inte spelar för att få in mer motivation i laget även om något sådant verkar vara väldigt okaraktäristiskt för honom. Mancini spelar med de han känner förtroende för. Och det är inte många.
Den avgörande veckan avslutas således med ett besök på Stamford Bridge och vi har haft det förvånandsvärt lätt för dem ett tag efter några hårresande förluster för några år sedan. Jag var över och såg matchen mot dem i höstas och då spelade City riktigt bra med energi och beslutsamhet och Tevez kunde till slut ges oss en 1-0 seger. Tevez har börjat flera matcher på bänken den senaste tiden och om det beror på att han medvetet sparas eller behöver vila har jag ingen aning om. Allt jag vet är att han är nyckeln för City den här säsongen. Det finns dock en liten gnagande oro i mig att hans bänkande har att göra med hans framtid och att Mancini försöker spela de han vet kommer vara kvar nästa säsong, men det är en annan artikel.
Om en vecka kan City alltså vara på väg mot två cupfinaler och ha skaffat sig ett drömläge i kampen om CL-kvalificering men det kan också se väldigt mörkt ut. Cuperna är vad de är men en förlust mot Chelsea gör förmodligen matchen mot Spurs helt avgörande i kampen om fjärdeplatsen. När jag säger att de kan se väldigt mörkt ut så är det sagt i skuggan av att laget och Mancini har höga krav på sig just nu. Vi får aldrig glömma hur långt vi trots allt kommit, hur nära vi är att vara där vi vill vara och hur svårt det faktiskt är att ta de där sista avgörande stegen i utvecklingen. Det viktiga som jag ser det är att Mancini, spelarna och klubben ser de framsteg som gjorts men aldrig slutar försöka utvecklas. Prestige, egoism och kortsiktighet måste läggas åt sidan. Först då kan vi nå hela vägen.
