Inget försvar för West Broms försvar
Det mest alarmerande med dagens West Bromwich är inte de tre senaste mållösa ligamatcherna, utan det faktum att vi inte hållit nollan sedan premiären mot Manchester City (0-0).
Lagdelen som så styvnackat försvarade vårt mål under den magiska våren har rasat samman, det kollektiva självförtroendet är i spillror och Great Escape-andan känns väldigt avlägsen. De två senaste matcherna har varit rena skräckföreställningarna som nästan fått undertecknad att längta efter Darren Purse...
Newcastlefighten såg jag på plats på The Hawthorns. Det var med vemodiga ögon jag bevittnade den vänlige jätten Darren Moore kläs av och förnedras av Michael Owen och Alan Shearer. Efteråt hade manager Bryan Robson inte ens mage att komma ut och möta pressen och förklara sin katastrofala laguttagning. Istället fick Neil Clement och Moore ta all skuld, samt även försvara sin tränare. Det börjar bli tröttsamt att läsa spelarintervjuer som hyllar den ”legendariske gaffern”. Det är väl ändå Robson som ska peppa sina adepter, och inte tvärtom?
Var gick det snett? Svårt att säga. Men Chelseamatchen stukade laget på många sätt. Robson drabbades då av ett ”Mourinhokomplex” och började rotera laget på Chelsea-vis. Osäkerheten lyste igenom, och enkla försvarsmisstag har förföljt oss sedan dess.
Thomas Gaardsoe fick sedermera bära hundhuvudet. Årets spelare 2003/2004 har förpassats till reserverna. Men frågan är om inte Robson snart måste kalla på danskens tjänster?
Senast mot West Ham var det tydligt hur vårt ynkliga försvarsagerande lamslog hela laget. Var och varannan långboll från ”Hammers”, hög som längs marken, skapade panik. Störst skuld till oredan, och baklängesmålet, bar kapten Neil Clement som i dagsläget agerar trögt och osäkert. Superlöftet Curtis Davies skulle behöva någon rutinerad och stark partner att luta sig mot. Jag hoppas Robson kan hitta en sådan lösning i januari, och då helst någon med PL-rutin, något som unge Davies ännu saknar. Till dess kanske en fembackslinje är den rätta medicinen? I övrigt anser jag att Martin Albrechtsen och Paul Robinson är två lysande ytterbackar, där åtminstone dansken har en duglig ersättare i Steve Watson.
Helgens hemmamatch mot Everton bär en tydlig måste-vinna-stämpel. Men med Ted Sheringhams dominans i luftrummet i färskt minne bävar jag för om gästerna kommer till start med Duncan Ferguson.
Framåt skapar vi en del, men usla avslutningar från Robert Earnshaw och Diomansy Kamara har stått oss dyrt. Jag hoppas och tror att Nathan Ellington, nu kvitt skador och dessutom nybliven far, kan vara lösningen. Drömscenariot är att ”Duke” hoppar in och avgör mot Everton. Men högst på önskelistan står ett äckligt disciplinerat försvarsspel samt medföljande nolla.
