Liket lever!
Alster #23
Liket lever!
Alltså så här: allt var klart, hela veckan hade jag knotat, gnolat och förberett. Tjälen var ur jorden, spadar och skyfflar nypreparerade och fint färdiga, gravplats utsedd och röjd, och så när jag på lördagen kommer upp till likbon för att hämta... Ja tro det eller ej, men då lever liket! Jovisst, det står där inne, rakt framför mig i likbon, liksom halvt förvirrat, halvt nonchalant, lutandes sig mot sarkofagen! tro mig, jag står som förbluffad, nyper mig själv hårt under tagelskjortan, tar av hatten och knackar mig för pannan, men liket står livs levande kvar, ja nu tar det faktiskt ett steg fram mot mig, ler liksom ursäktande, och menar att det nog har gått fel, att det inte var meningen att tränga sig in på det här viset... Hör inte hemma här? Vad pratade liket om? Jag kraxade stammade, sa att det inte kunde göra så här, bara resa sig upp och gå, allt var ju klart... Men med böjda knän och spänstigt hopp visade liket att det visst levde, och i ett huj demonstrerade det sitt nya liv med att slänga sig handlöst och enhandsrädda min haka från att falla i golvet, samt därpå täppa till min tandlösa trut med ett sjurungande segerskott.
Med en tom sarkofag i bakgrunden, med min långa näsa immandes insidan på likbodens fönsterglas, ser jag liket vandra ut i vårsolen, uppenbarligen frisk, käck och hungrig på nya tag och äventyr.
Ännu stum av häpnad, med hakan stoppad i framfickan, spottar jag tre gånger på pennudden och skriver; "Mirakulöst-listan", 1/4:
1. d. Kylie, räddningen, vändpunkten!
2. Z. gera, levande ungerskt mirakel, i alla fall när det behövs...
3. Sam Sodge, "My name is Sam Sodge, and im here to do my best, to play, to get pay."
4. P. Mc Shane, egentligen aldrig nånsin riktigt dö...
5. 0-6, ett mirakulöst fotbollsresultat!
Albion Watch: 12 halvlekar, 540 minuter, 18 poäng att spela om, Stoke och Norwich i påskäggen, kan gå, stå på...
Dagens ?: Har det vänt nu?
Taktiktavlan: Framåt.
Veckans ?: Vad man talar om i Wolverhampton i veckan?
Hallå, är jag offside eller?: Men vadå J. Hartson, vad har han nu gjort eller sagt? Antydan på forumet får mig spricka av nyfikenhet!
Ur lång resas loggbok: ”Skeppet klättra farligt på skummande vågkam upp, dånande vågkam ner, krängande, gungande, knakande och farligt knirkande i var stormby.. Dock allra längst förut, bland piskande saltstänk, hungrande havskäftar, stå ensam våran kapten, och ropa, besvärja, att detta äro vindarna som nu skola vända våran skuta, vindarna vilka vi äro tvungna att fånga för att i tid kunna nå den gyllene kusten. Framåt framåt, skepp ohoj, bara framåt!, ropa han medan Besättningsmännen kämpa vidare, passagerarna hålla varandra händerna, bedja, tyst fråga sig om detta verkligen äro vinden som har vänt..?"
Å te nästa BÅNG BÅNG, lever vi på ett straffång straffång!!
