Sheffield U - WBA en krönika.......
#5
Jag gör fint på kyrkogårn inför höst och vinter, skottar igen hålen efter sommarens alla likplundrare, och på anslagstavlan vid grindarna spikar jag UPP LAPPEN om mina nya öppettider... Nej kära läsare, detta är icke något nytt försök till en billig funnen allegori, utan helt enkelt en konsekvens av er skriftställares skiftande lynne, ty det blev nämligen detta som fick bestämma min fortsatta lördagskväll.
Sålunda, efter att ha tagit del av den sena lördagsmatchen mellan Albion och Sheff u, efter att inför en blodtörstande bortapublik blivit överkörd av jordfräs, stubbrivare, vält och harv kändes det liksom inte passande att knyta på sig danspjucken för att prova lyckan nere på lokala köttmarknaden.
-Nej, lika avtrubbad, utan entusiasm, ofarlig, felplacerad och räddhågsen, som ett lördagsinspirerat Albion, tog jag istället en promenad i augustimånens sken, ner till körgårn, OCH DÅ MIN VÄDRANDE TJÄNSTENÄSA REDAN NU, trots tidig säsong - nytt lag - oprövade kort, TYCKER sig ANA EN OMÄTTAD MARKNAD DÄR UTE, LÅTER JAG via detta plakat, MEDDELA ATT eder grävande tjänare åter har öppet...
Strax under på anslagstavlan spikar jag också upp; "inför höst o vinter-listan", 26/8:
1. Slipsten, åt en mittfältsdiamants alla trubbiga sidor.
2. taggtråd, för frukost, lunch o middag åt ett vandaliserat försvar.
3. luktsalt, åt ett sovande anfall.
Trots allt, Stora läskeblasken till: Kalle Hoefkins, kaempade trots allt baest oever nittio minuter.
Utan läsk på söndagsmatinén blir: nix pix Texheira.
nr. 12: B. Slusarski, kanske kanske mäktar han peta Ellington?
Närmast fönstret: snälla, Ellington va?
eller månne: J, Hartson, men uppriktigt sagt, vore det inte billigast med slakt?
Färgen 1: blågul, som Albion-elva överkörda vid hållplats Bramall Lane.
Färgen 2: Brunt, i laguppställning nästa gång?
Till Årets storviltjägare nomineras: K. Gillespie å C. Armstrong, Sheff u, som använde vildsvinet Robinson som plog på Bramall Lane.
Genidraget: inlägg från vänster, nick i mål, patent "B Robson.
Till forumets Lady Baggie: släng ut dumburken, vetja!
Nästa gång: Peterborough United i mjölkcu... ligacupens andra omgång.
Gammalfarfar minns: Jaså mjölkcu... ehh ligacupen nu igen säger du... Få se nu, det var väl nu på senare år, visst den 25 september 1968 då pensionärsföreningen åkte till London Road Ground och fick se våra då nyligen så hyllade FA-cuphjältar torska mot gärsgårdsgänget Peterborough United med 1-2 i mjölkcu... ehh ligacupens tredje omgång. Vadå? Va jag minns av den bedrövelsen? Inte mer än att det var allas vår hjälte; Tony "bomber" Brown som gjorde vårt tröstmål på en straff. Nähää, inte behöver väl han nån närmare presentation, alltså "bomber" Brown, en dyrkad klubblegend med över 800 spelade matcher och över 200 mål för vårt Albion (1961-80). Va mer? Tja, Första divisionens skyttekung 1970/71 med 28 mål, legend, hjälte, förebild, landslagsman för England, radiokommentator, spelbar på alla positioner, å bara smeknamnet "Bomber" talar ju för sig själv om lödet i den mannens fruktade högerdoja. Håhå jaja, dä va då dä...
å nu, nog me surt för denna gång gång
upp me smilet mä ett BÅNG BÅNG!!
