Cupkrönika Peterb. U - WBA 0-2
Alster #6
Att sno godis av småbarn/kort cupkrönika Wba-Peterb. U
Tjena tjena, elaka arne på tråden här...
Hade tänkt berätta hur man snor cupgodis från småbarn. Ingen konst, faktiskt lika lätt som att klacksparka en badboll, eller förpassa ett brögäng ur mjölkcupen.
Så här bara; stå beredd bakom hörnet och vänta tills det lilla oskyldiga glinet har fått sin cupgodispåse av kiosktanten. Just i samma ögonblick som han öppnar påsen och spänner sina små förväntansfulla blickar över fortsatta cupäventyr, cocosprickar och hallonsnören, hoppar man fram bakom hörnet och skjuter två rykande knallpulverskott. Simsalabim, den lilla spolingen blir vettskrämd, springer för livet, och tappar sin snaskpåse framför fötterna på dig. Ha ha, genialt!
Som sagt, en enkel match, ja ungefär som att klacka en badboll, eller förpassa ett brögäng ur mjölkcu... ehh förlåt, jag menar ligacupen.
Under tugg och smask, noterar jag På den urätna snaskpåsen;
"vad som krävs för att lyckas råna lite större barn-listan, 29/8:
1. Håll nollan, ett lyckat röveri kräver fullständig pålitlighet, från alla hundra olika f örsvarskonstellationer.
2. träffbild, ett perfekt överfall kräver också fullständig precision, på alla skott, mot alla mål.
3. Finslipade diamanter, ingen idé att gå till verket med oäkta vara.
Tisdagsprestationen: "1 på 25" Ellington, med den där "25:e" målträffen i precis rätt ögonblick innan fönstret stänger.
Hoppet står till: Watfords plånbok.
I mjölcu... ehh jag menar Ligacupens nästa omgång: förhoppningsvis ett nytt brögäng.
Och varför då inte: Morecambe som verkar vara en fullt överkomlig motståndare, för dom gick väl också vidare, va? !!!!!!
Ordornitologen tackar: forumets söderbaggie, som levererar det fullkomligt briljanta ordet; pajmissbrukare!
Nästa gång: Barnsley, hemma i ligaspelet.
Gammalfarfar minns: Jo det ska jag säga dej, att det var just i en match mot Barnsley hemma, den 18 september 1909, som jag i halvtid råkade få en geting under stråhatten. Hm, förutom att jag gav de dryga tiotusen åskådarna ett gott skratt, samt fick en massa stick i min redan då begynnande flint, så minns jag att vi vann den där målrika matchen mot Barnsley med 4-3, efter 2 strutar av gamle galoschen Hewitt, ett vardera av Garraty och Buck. Förresten, Han den sistnämnde, Fred Buck, var nog en av Albions minsta stjärnor genom tiderna. Endast 165 cem lång, men med sina modiga 70 pannor tung var han bland annat en ständig oroskälla och en snabb liten murbräcka framför motståndarförsvaren. Tro det eller ej, men den lille vattenkammade galanten skolade senare om sig till mittback där han ännu är ihågkommen som både solid och bollsäker, håhå jaja dä va då dä...
Å te nästa gång gång, ett cupsäkert BÅNG BÅNG!!
