WBA - Ipswich 4 - 0
Ippsitsch?..........
Ippsitsch? Vadå fanns det en motståndare också? Matchalster Wba-ippswix
Vadå Ippsvixsch..!
Jag hör hur jag låter så där tungvrickat stukad när jag utbrister min förskräckelse över lördagseftermiddagens andra halvlek. Urp öh va Ippsvixsh, ja just ungefär så där som man lät i samband med någon mytomspunnen Tipsextralördag under tidigt åttiotal, efter några bägare i glada vänners lag, och med en förbannat snopet snubblande tunga när man försökte uttala namnet på det där blåtröjade fotbollslaget.
Men vadå nu? Alltså nu, så här en septembereftermiddag 2007? Hade jag somnat till och drömt mig tillbaks till dessa tider..?
Icke alls, det var nämligen där i andra halvlek som det plötsligt brände till, efter en fullkomligt strålande första halvlek av vårt Albion. Ja Just Då när tre poäng redan tycktes bärgade, när det bara fanns ett lag på planen, som plötsligt detta Ippvits uppenbarade sig som lördagens motståndare. Albions första halvlek var ju hej hopp och skönspel, så där man vill ha det, men så i andra halvlek insåg Jag, liksom hela Albionelvan, att det fanns En motståndare också, uppenbart det där förbannade Ippsich, Ippsviksh, Ippsish..! Scenen var utbytt, och manuset verkade så oroväckande bekant. Ett tag luktade det slarvigt borttappade poäng, hördes lika tappade managerhakor från pressrummet etc, ja ja ni vet kära läsare... Men se, dåtidens varslande hågkomster visade sig blott vara hågkomster. Detta var nämligen ett dagens Ippvixj, utan en långtåad Mariner, utan en managande Bobby robson vid sidlinjen, ett Ipvittch med svarta tröjor, och sådärja, efter några kliniskt tillämpade Albionkontringar, till slut också fullständigt skjutna ur sadeln, rullade i tjära och med 4-0 i baken, buret ut från The Hawthorns. Jag vecklar ut tungan, sköljer mun och summerar lördagens tillställning i; "härliga fyranoll-listan", 16/9:
1. Skönspelet, olé olé olé för första halvlek!
2. Effektiviteten, andra halvlek med tre chanser, tre mål!
3. denna lördagens omdiskuterade mittfältsdiamant, en kronjuvel i smyckesskrinet.
Stora brusande läskeblasken till: ph.Tehxeiria, att skölja ner smörbollar, kalasmackor och målaptit med!
Ett något mindre glas till: ett lika otestat som vid press halvsnurrigt försvarslås.
Hörntränarn ryter: Måndag, straffexercis hörnsparkar! Jag räknade till sex under första kvarten, varav alla hamnade hos en svartklädd Ippsvispspelare, eller försvann i ett stort svart hål.
Phillipe Texeira, Tehxeira eller Tixheira...: Tungsnubblande namn igen, men efter gårdagens strålande match är det väl enklast att det är honom vi kallar Pelé, va?
Upprop från läskedryckshorisonten: Vänner till Leicester City! strö ut spanska ryttarna, gräv skyttegravar, spetsa halvtidsdrickat med ättika! Gary Megson är er manager!
Noterat från forumet: johan j, en folifisisk pudel bland byrackor?
Albion Watch: 41 återstående matcher, eller 61 och en halv timme, 123 poäng att spela om, 4:e plats i tabellen, 1 poäng från direktuppflyttning, och ett oräkneligt antal nyförvärv på både plan, bänk och läktare, tick tack tick...
Nästa gång: bortamatch på tisdag, då det väl var dax å plocka ner Bristol City från trätopparna!
Gammalfarfar minns: Må tro pojkspoling, Bristol City säger du... Få se, Senast jag besökte Ashton Gate tror jag var i samband med att gammalfarmor å jag firade guldbröllop, ja just samma år som sommar-OS gick i Amsterdam. få se, det var visst annandag jul 1928 minsann... Jodå, det var en finfin match, fastän läskkedrycksnivå även det året, meeen Vi vann med 3-2. ett av vinstmålen gjordes av gamle "cocky", eller Jimmy Cookson. Denne skarpskjutande centerforward spelade i Albion mellan 1927-1933 men hann under den tiden ändå mä att göra 92 pyts på 103 matcher. Vadå, va säger du tusans pojkspoling?Om Om en sån skarpskytt vann nåra skytteligor..? Jo dä begriper du väl för tusingen, bland annat första året hos oss, asch den tusans läskedryckssäsongen 1927-28, h hå jaja dä va då dä...
Å mot tisdagsmatch mä full språng, vi ropar BÅNG BÅNG!!
