Kort fåfängt försök till matchrapport.
WBA-Cardiff 3-3
Kort fåfängt försök till matchrapport.
Kära läsekrets. detta inlägg skulle egentligen ha handlat om hur man efter en halvminut fick truten tilltäppt av en nypumpad fotboll, om hur man efter en halvtimme fick svälja en andra kula.
Detta skulle egentligen ha varit en matchrapport från en brinnande målrik föreställning i läskedrycksligan, där man av tjeck och nick fick nytt hopp, om hur hopp åter blev knock och suck, men framför allt om hur serieledarna visade varför de är serieledare - kom tillbaka å kvitterade.
Kära läsekrets. Detta inlägg skulle naturligtvis ha behandlat det vidare glädjeruset, tjohopp hål i taket, men också på ett djupare vis belyst hur 3 inräknade hemmapoäng kunde bli till nöjd enda pinne.
Detta skulle ju för tusan ha varit en magnifikt brånande propagandaskrift över ett glödande hemmalag som visade att "framåt" ger utdelning. summa summarium, meningen var att denna skrift skulle ha blivit en matchrapport över en underhållande kamp mellan två uppsluppna topplag i läskedrycksligan, men allt verkar bara återspegla skriftställarens tillfälliga kvädesparoxysm.
Så jag ger upp och nöjer mig med att skriva;"wba-cardiff, 3-3-listan", 22/1:
1
. Tre mål framåt, som sagt minst tre, mest i England.
2. Tre mål bakåt, sist vald får spela back.
3. En poäng, till belåtenhet.
Omgångens stora läskeblask till: C. Brunt, att skölja ner härligt smörknivvarma inlägg med, å så vänsterback sista kvarten!
Uppmjuknande Badvatten till: J. Greening, stel med boll. Cupkramp?
1-1-8: typ taktik "Framåt!" sista kvarten.
Citatet1: "Albion forced to accept that Attack is only means to defence",
Rubrik i The Guardian, angående ovan nämnda krigskonst.
Citatet 2: "...all week we´ve been defending in training.",
J. Greening i samma tidning beträffande omtalade tillvägagångssätt.
Baksug vid transferfönstret: D. Kiely med kontrakt till sommarn-09?
Vändningen: 0-2, 1-3, som blev 3-3.
Varningen: hybrishetta, trots svalkande poängförlust.
Sanningen: tabellen ljuger aldrig.
Omgångens Pelé: nja, njaé...
Albion Watch: 39, 1%, 18 omgångar, 27 timmar och 54 poäng kvar att spela av läskligan. 51+54= 105 möjliga slutpoäng, men hör här, 30-35 av dessa återstående 54 bör väl räcka till redan högre hägrande divisioner va, tick tack...
Nästa gång: vidare ansträngningar i cupäventyret. Avstamp 4:e omg, Peterborough United lördag eftermiddag.
Gammalfarfar minns: Hu, dä va fasligt va du tjatar å tar om, gnatiga pojkvåp! Pjotrburg borta i cupen igen! Men försök stuva in mellan örona att nåt rektigt cupspel kan ja int alls minnas därifrån. Dom matcherna du gnatar om va vanliga mjölk... Hrm, ligacup menar ja föståss, som texempel säsongen vi vann hela den cupen, 1965/66, närmare bestämt andra semifinalen den 15 december. Hej hopp, vi hade me oss 2-1 i bakfeckan från hemmakampen, men åkte fö säkerhets skull dit å spika igen ordentligt me 4-2, ja just me 6-3 sammanlagt, å feck finalbiljetten utkveterrad. bombarn Brown bomba ett hattreck , så dä vesst lär lukta bränt på dä där London Road än i da! ja man vill gärna minnas dä där lage, me lika stenhårda som tuffa yttermittfältarn, sedermera högerbacken å kaptenen, doug Fraser. Jomen, han spela för oss åren 1963-71, å ingeck både i den legendariskt vinnande cupelvan 68, å som sagt också den här nämnda mjö... Ehh ligacupvinnande uppställningen 65/66. Gamle Douggie var ovanligt snabb att kunna tjyva bollen från motståndarn å passa den snabbt te sina bombande lagkamrater. Å herregu, denmannens gledtacklingar va nog nåt du skulle gapa stort över, om du fått se, stolliga pojkvåp. Nä, han var kanske ingen skyttekung, men en rektig kämpe som i alla fall hann me å göra 12 mål på sina finfina 325 matcher för Albion, å jomensan två landskamper för sitt skottland sprang han oxå ut till, håhå jaja de va då dä...
Ingen cup i strupen vrång vrång
vi siktar på 5:e me ett BÅNG BÅNG!!
