Albionbullentinen:
Utdrag ur dagbok, Manchester U-WBA 3-5, dec 1978.
Svinkallt ute. Mopeden får stå.
Leffe har föräldrafritt över nyår. tipsextra börjar.
Planen stenhård. Leffes föräldrar har köpt varmkorv å pommac åt ungdomarna.
Ingen rör varmkorven. Pommacen blandas med grejer från Leffes farsas barskåp. Kossan bredvid i tv-soffan undrar varför jag sitter med halsduken på inne.
Jag suckar över korkade brudar och knyter istället blåvita halsduken lika provocerande som pubertalt kring skallen.
Aj aj. Ett i arselet. Men Bombarn Brown kvitterar i 26:e.
Å minuten senare, på elegant klack från regis, dundrar cantello upp ledningsboll i taket. skål tjohej i leffes morsas bananlikör.
Kossan bredvid undrar vilket fotbollslag jag hejar på.
Jag suckar vuxet och undrar vad det är för skillnad på ko och kviga.
United reser sig å tar ledningen. Kossan bredvid flyttar sig närmare.
Men kolla grabbar, vicken match! albion kvitterar igen.
Halvtid. 3-3.
Krille anländer med snödrivegömd Sangria. discon dunkar i gillestugan.
Kossan bredvid undrar om vi ska dansa. Rivers of Babylon.
Jag undrar om bollen är rund. Leif Larsson går igenom tipstavlan.
Snön faller i Manchester. Albion dominerar i Manchester.
Hemmalagets målvakt Bailey bäst på plan i Manchester. Tina Larsson spyr på heltäckningsmattan i vardagsrummet. Godden sparkar ut bollen långt. Som når regis. Som når Cunningham, som dribblar fyra hemmaröingar å gör mål.
Kossan bredvid muttrar något om att jag ju visst kan dansa.
Å så, kvickare än vad Leif Larsson hinner säga tvåa på tipset, spikar Regis dit 5-3. Domarn blåser av. Jag kysser kossan. som svimmar. ..
Leffes syrra tvingas gömma undan både nyårsfyrverkeri och langad fuskchampagne. Det är nämligen inte nyårsafton förrän i morgon. Vesslan fimpar i pepparkvarnen. Helgmålsbön tar över i tv-rummet. discon dunkar ännu högre i gillestugan.
Het och segerrusig, liksom lyft med hjälp av historiens vingslag och några intimt tidsenliga Travoltaposer, lär också ynglingen vad skillnad är på ko och kviga...
Jag slår igen den gulnande gamla dagboken, och drömmer istället om; "repris-listan", 17/10:
1. 5-3, nä då bara skoja, uddamålet räcker gott på lördag.
2. Taktiken, "framåt" finns där redan.
3. Nuförtiden, får man va glad om ens en kossa...
På Albionläppar: försvaret, årsgammal akilleshäl som förvandlats till bärande stödfot.
Optimisten optimerar: 266 minuter utan insläppt bortamål. Å + 90 nya på lördag!
Kverulanten kverulerar: Nä. Inte ens med spelarbussen parkerad mellan Olsson å Donk i försvarslinjen.
Apropå den här finanskrisen:
1. När spricker en oerhört uppblåst fotbollsbubbla?
2. West ham-miljonärens stålar i isländska banker - "we´re only blowing bubbels", va dä va?!
Dock, livet leker: inte bara uppåt i tabellen, passningar efter marken, utan oxå "framåt" (+ 11, 3 millis pundisar) i klubbkassan!
Citatet: "There is a good platform here and if we continue to develop it, hopefully we will end up in the right place", överkuckelemuck Jeremy Peace angående den spirande "framåtekonomin".
Albion Watch: 31 omg, 2790 minuter, 93 p kvar av pl 08/09. 10 p å 9:e tabellplacering ger fina 5 p luftrum ner till hemska strecket, då det är bara 2 månader till jul, men ännu 7 månader kvar av pl, tick tack...
Gammalfarfar minns: - Va snattrar du om jäsikens pojkkräk? 5-3 borta mot Manchuster..? Asch, den där dan råka ja fasna mä polisongerna nere i vändkorsä på gamla Trufford, mään den matchen minns ju alla ändå så jäklarns bra, så... Däremot va ja nyrakad å kom faxtixt förbi de där förbenade vändkorsän den 19 december 1959. Å tro dä eller ej jäklarns pojkfjolla, dä rassla fingemangens i näten den dan mä. 3-2 tä en stark albionelva. Hogg, Allen, Burnside struta varsitt i tur å orning. Han Derek Hogg var ytter, spelbar på båa kanter. Nä, han va kanske inte nån cunningham prexix, mään jodå sjuttons snabbfotad å påhittig minns ja han va i sina bästa stunder. Vi köpte han som skyttekung från Leicester för 20.000 pund 1958 å sålde vidare honom tä Cardiff redan schläsongen 60/61, å då mä 86 matcher å 11 mål med sig i Albionbetyget. Jodå, Ska erkännas uppnosiga pojkfjolla, att dä vysserligen va ett något ungt å fjunigt United vi mötte dden dan. Usch ja, även ett historielöst pojkfä som du lär väl veta hur stora delar av deras lag hade gått å flugi ijäl sig året före. Usch usch, i sammanhanget ä dä väl oförskrämt att ens våga knysta om hur ja på vägen hem den här dan, övermåttan segerrusig, tog kurvan i Stockport alldeles för snävt å råka krascha rullatorn mot en rondellhund, håhå jaja dä va då dä...
Å nästa gång: va det så dax för Hull-iganerna hemma, lördag 25/10
match på drömmarnas teater denna omgång omgång
vi slänger scenskräcken mä ett BÅNG BÅNG!!
bph
