”Det är derbyn man tränar för”
WBA:s svensk Jonas Olsson i stor intervju.
Vår egen Söderbaggie träffade Jonas Olsson och Tony Mowbray i höstas. Det här är hans rapport.
BIRMINGHAM. Hemma i Sverige är Jonas Olsson mest känd som ett råskinn, en fotbollsgangster med slipade armbågar och hänsynslösa dobbar.
– När jag läser svenska artiklar kallar de mig fortfarande träben och destruktiv. Men det beror nog på att jag spelade som defensiv mittfältare i Landskrona, och vi hade inte bollen mycket, förklarar den gänglige skåningen när vi träffar honom på WBA:s väl undangömda träningsanläggning i Walsall.
En uppmärksammad ”seger” i den allsvenska varningsligan bidrar till ryktet. Men det är en sympatisk och vänlig ung man som slår sig ned i klubbens pressrum.
– Jag vet inte hur många matcher folk hemma har sett med mig i holländska ligan så de har väl bilden kvar från tiden i Landskrona. Fotboll för mig handlar om att spela bollen efter marken.
Och WBA:s manager Tony Mowbray köpte mittbacken främst för dennes bekväma umgänge med bollen. Något han utvecklade under tiden i Nijmegen, dit han värvades från Landskrona 2005.
– I Holland ska man hålla i bollen, spela runt, och sakta men säkert vinna mark.
Något WBA:s hårding, Paul Robinson, reagerade på i derbyt mot Aston Villa med en salivsprutande utskällning som följd.
– Jag förstår honom, det var ett skitpass. Rensar du inte bort bollen i boxen här så smäller det direkt.
Samma vecka Olsson landade i Englands Black Country, fick han debutera mot West Ham (3–2).
Det har gått snabbt, du hann knappt landa förrän du debuterade?
– Jag kom på tisdagen och halva laget var i väg på landslagsuppdrag, så jag tränade med halva laget måndag till torsdag, sedan kom landslagskillarna tillbaka och jag tränade med dem på fredag och sedan var det match på lördag. Mowbray kallade in mig efter sista träningen och sa vilket lag han skulle köra med.
Gick allt f-ö-r snabbt?
– Det var saker jag gjorde bra mot West Ham, och en del mindre bra. Men vi tog tre poäng.
Sedan väntade ett hett derby mot lokalkonkurrenten Aston Villa.
– Derbyn är de matcherna man tränar för, stämningen var helt fantastisk. Det man drömt om sedan man var liten. Stämningen på arenan är en stor skillnad, här sjunger alla och stöttar även när man ligger under. Holländska publiken är väldigt kräsen. Tyvärr blev det torsk.
Efter derbyförlusten kom nykomlingen tillbaka och tog säsongens första bortaseger mot Middlesbrough – segerskytt Jonas Olsson. Men det är med huvudet han är farligast.
– Jag jobbade mycket på mitt offensiva huvudspel i Holland det sista året och gjorde fem mål i ligan. Men med min längd (196 cm) ska det vara ett vapen.
Men Mowbray vill tydligen att du ska jobba ännu mer med huvudspelet?
– Som jag sa, med min längd ska jag inte förlora någon duell. Jag måste bli lite aggressivare i den defensiva boxen. Jag kommer från tre år i den holländska ligan där allt handlar om att spela runt bollen, som försvarare ska du förutom att försvara även göra allt annat. Även om vår tränare här har en rolig fotbollsfilosofi, lite i den holländska skolan, så är en försvarare i första hand försvarare.
Vad har du för instruktioner när ni har bollen?
– Att försöka hitta ytan mellan anfall och mittfält. Hitta ett instick där till Jonathan Greening, eller till forwards, längs marken. Men ibland måste man skicka i väg den.
Trots att Mowbray är en gammal brittisk mittback med allt vad det innebär, förespråkar han attraktiv anfallsfotboll.
– Han behandlar även alla lika. Det tycker jag är viktigt. Har du inte respekt för tränaren som människa så kommer du aldrig att bryta ryggen för honom ute på planen.
För närvarande har WBA hela 17 nationaliteter i truppen, flest i hela ligasystemet.
Hur snackar ni med varandra?
– De flesta kan engelska, det är faktiskt ett mindre problem här än i Holland. Fotbollsglosor snappar man upp snabbt.
Hade du hjälp av att ni var tre nyförvärv från holländska ligan (även Donk och Zuiverloon) i backlinjen till en början?
– Det tror jag nog, försvarsspel handlar mycket om att kommunicera. Donk och Zuiverloon känner varandra sedan U21-tiden och jag har spelat emot dem.
Kommunikationen med pappa Lennart är också viktig.
– Vi pratas vid ofta. Han är ju gammal mittback själv, spelade i Bois på sjuttiotalet. Han har många bra tips och synpunkter.
Farsan hjälper även Jonas att hålla koll på sitt gamla gäng.
– Jag tycker Landskrona har ett bra lag, och fortsätter de att plocka upp underifrån så kommer det att klaffa förr eller senare. Jag har alltid tänkt komma hem och avsluta karriären i Bois, det är där jag har hjärtat.
Kan du tänka dig att spela i någon annan svensk klubb?
– Inte i någon annan Skåneklubb i alla fall. Men det hade alltid varit roligt att spela i en Stockholmsklubb.
Olsson värvades till WBA näst sista dagen på transferfönstret.
Var du rädd att det inte skulle bli av?
– Jag sa till klubben (Nijmegen) att jag ville vidare, men jag hade haft tre fina år och ville inte spela ut mitt kontrakt. Så det löste sig till slut. De fick betalt. Så det var skönt. Det var mycket snack hela sommaren.
Var det fler klubbar om budet?
– NEC förhandlade även med en spansk La Liga-klubb. Men det var till Premier league jag alltid velat.
Vad är den största skillnaden mot Holland?
– Allt är större här. Stadion, fler planer, större omklädningsrum, fler anställda, fler i tränartrojkan.
Och den beryktade maten?
– Kommer man från Holland har man inte så höga krav, haha. Maten här (på träningsanläggningen) är kanon. Men jag hoppar över bacon och ägg till frukost.
Grannen och Birminghamspelaren Sebastian Larsson bjuder inte gärna på hemlagat.
– Han kockar nog sällan, haha. Själv har jag ett par, tre rätter jag går runt på. Lasagnen är flaggskeppet.
Som ensamstående fotbollsproffs i en helt ny stad riskerar dagarna att bli långa. Men det är ett lyxproblem som Olsson ännu inte känt av.
– Man ska ha sin vila, äta och dricka rätt. Det är väl därför jag har ett stort musikintresse. Jag lirar lite gura hemma, golfar och fikar. Så har jag tänkt att ta upp mina studier igen, juridik, har börjat läsa på jöken (juridisk översiktskurs).
Du blev kallad Guitar Hero i lokaltidningarna?
– Haha, jag såg det.
Olsson började spela akustisk gitarr för fyra, fem år sedan.
– Förra våren köpte jag en Fender Stratocaster, soundet är mycket häftigare med elgitarr. Överhuvudtaget är musik en stor hobby. När jag kom hit kollade jag direkt upp vilka konserter som var på gång i höst och frågade klubben om de kunde fixa biljetter till Oasis. Men Rolling Stones är nog mitt absoluta favoritband. Jag såg dem för första gången i Düsseldorf förra hösten. Jag hade höga förväntningar, och det var riktigt bra. Keith Richards är min gitarrhjälte, tillsammans med Jimmy Page och Jimi Hendrix. Favoritriffet är ”Start Me Up”. Mitt favoritalbum med Stones är ”Beggars Banquet”.
Olsson har spelat till sig en ordinarie plats i världens kanske bästa liga, men i A-landslaget väntar han fortfarande på sin chans.
– Det är många om budet. Men sedan jag kom hit har jag stärkt mina aktier. Jag får försöka etablera mig här på riktigt så kommer chansen förr eller senare.
Var du nära att komma med i EM-truppen?
– Ja, jag var med i gruppen på drygt 30 spelare de hade koll på. Det gick bra på våren, både för mig och NEC och jag kände att jag var med i racet. Men sådan är fotbollen, alla kan inte vara med. Det är bara att bita i det sura.
Blir du besviken om du inte blir uttagen under pågående VM-kval?
– Ja, det är ju ett mål man satt upp, att få spela i landslaget.
Tony Mowbray tror att Olsson får sin landslagschans förr eller senare:
– Om Jonas är i laget och vi gör bra ifrån oss kommer folk att titta närmare.
Skulle du vilja byta honom mot Olof Mellberg?
– I takt med att Mellberg blir äldre och Jonas mer erfaren kommer de att passera varandra. Men för tillfället kanske erfarenheten och snabbheten talar till Mellbergs fördel, säger Mowbray och ger en bakgrund till värvningen:
– Jonas var en av dem som jag skulle utveckla för framtiden, för jag var inte säker på om han redan nu kunde spela i Premier league. Men på grund av skador fick han chansen, och har gjort det väldigt bra. Hans förmåga att hålla i bollen och passa till mittfält samt anfallare är väldigt bra och bidrar till att minska pressen från motståndarna. Men till syvende och sist kommer Jonas att bli bedömd för hur han försvarar, och där har han överraskat mig. Men han måste anpassa sig till den fysiska aspekten av den engelska ligan. Hans personlighet i Holland var väldigt mycket en ledare, och med tiden kommer han att utvecklas till det även för oss.
