Albionbullentinen, september
Tillnyktring-tillfrisknande-toppkänning.
Kära läsare. På benen igen. Vi har rest oss från förnedringens snedseglade dike för att klättra till topp igen, och det är väl bara att erkänna farbror doktorns tillnyktringskur som ordinerar oss alternativet läskeblask framför, i stora gap och över huvudet tagen, premierat partybubbel. Som just farbror doktorn predikar; efter en sprakande läskeblask känns lördagseftermiddagen istället mer närvarande och roligare, skottet hittar plötsligt sitt rätta mål, potentiella bananskal uppmärksammas i tid, hönor blir hörnor och en tidig kallsup betyder inte nödvändigtvis vatten helt över huvudet. Och söndagen, för att inte tala om söndagen kära läsare. Dagen efter. Då en resultatbörs plötsligt är möjlig att läsas utan vidhängande huvudvärk, en tabell fullt tolkningsbar med rättvänd bildskärm, ja kanske till och med familjelyckan bejakad utan tjat och guldkantade löften.
Förvisso javisst, låt oss erkänna, som hos många pånyttfödda finns också hos oss osäkerheten på det nya egna jaget kvar, men låt oss nu, som farbror doktorn också råder, få njuta av denna tidigt tydliga konvalescens och först efter många långa omgångar avgöra om tillnyktringen blir värd sitt pris.
Redaktörn knäpper en tidig Pommac och känner gammal baksmälla försvinna. I kaksmulorna skriver han med sugröret; "nytt liv-listan", 19/9:
1. Tabellnollan, ännu tomt gapande i alldeles rätt kolumn!
2. RDM, nya ögon, nytt tänk, nya formationer, kanske Rensa Dribbla Måla..?
3. ...och inte bara läskligan, även mjölk i glaset har hjälpt till en tredje aptithöjande omgång mot Arsenals ungdomar.
Månadens reservbänk: Står på Craven Cottage, London, där fyra (4)! Albionklassiker numera fördriver fotbollslivet med att stirra Roy Hodgson i baken. Säg, vad kan inte pengar förmå?
Noterat vid 1:a transferfönstret:
Blåste ut: trotjänande Greening, byter serieledande chefsskap mot luffarschack på reservbänk. Herre Jesus! Pengar kan visst förmå allt! I minne saknad, i nuet redan glömd.
Sveper in: Jarå Jara, spännande mitt-, höger-, vänsterback, eller hur var det nu..? Hur som helst, gåtfull, mystisk, chilenare att förstärka någon del av försvaret kanske...
Läskligabarometern, september:
Bubbel och fräs: raap... väl inte särskilt förmätet att nämna Albion va?
Varken eller: QPR, i alla fall namnet på bästa Londonläsken.
Fortsatt bottenslam: haltande Ipswich där lägerchef Roy Race tycks ha bitit flera än sig själv i bollfoten.
Mulumbu: balanskungu a la Kongo.
Olsson: gav vikingen ett efternamn. Vem ger Lägerback telefonnumret?
Cech: åter käck, mar(ek)drömmen över... häpp!
Forza Albion: 4-5-1-formation mot Donny Rovers, men allvarligt talat, vem skulle våga placera Bednar med Cox i anfallet? (häpp igen!)
Citatet: "We still have a lot of work to do and we always said it’s good that were still winning in the mean time...", RDM, med låg profil, höga ambitioner, ock ändå redan i topp.
Tidig höjdare: tidig seriefinal mot M-boro borta, lördag 19/9. Kan gå! Olsson igen?
Gammalfarfar minns: Jodå, ja minns, ja minns. Stupida pojkskrälle! Dä sluta 0-0 borta mot Middlesbron den 28 febrari 1920. Nä prexis just så 0-0. Int en nuffra mera. Int fanken en enda fullträff. Ja äggentligen en match att bara glömma. Jaa, om dä int nu vari för gamle Burväktar-Hubert Pearson förstås, som den dan visa opp hela sitt finimonala rejister, från toppboxade forwardspannor å nerplockade Middlesbropäron, te birömda utflykter mot mittlinjen för å rensa lädret. Gamle Hubbe va en gubbe mä axelbredd som kanalen, mä rykte om sig att slå hårt inom hela straffområde, å ihågkommen som den evige Albionväktarn me sina totalt, lika fineminola 377 matcher längst bak i den gröna förstamarkerade albionskjortan. Skriv namne Hubert Pearson på mulen pojkåsna, för där har du väktarn i 1920 års klasslika gullgäng, därtill straffskytt. Dessutom va dä gamle Hubbe som en gång i tin lärde gammalfarmor å int vända röven te varje gång ja själv feck lust te å slå en frispark. Håhå jaja. Dä va då dä...
Sju utan förlust, mä en gång gång
vi hoppas på åtta, BÅNG BÅNG!!!
